Fakta ur en undersåtes liv

"Darling" går fortfarande på bio, men den tycks vara på väg bort från repertoaren. Passa på att se den om du fortfarande inte gjort det, för det är en riktigt bra film! Jag får lust att ta till det fåniga uttrycket att den känns osvensk, men det är det första ord som jag kommer att tänka på. När såg du senast en svensk film som var estetisk utan att bli fånig? Som hade ett innehåll och som lyckades förmedla allt detta på ett nedtonat och diskret sätt?

Ett bevis för att filmen var annorlunda var en scen som utspelade sig i biosalongen igår. Vi såg en eftermiddagsföreställning på Filmstaden Sergel, och framför oss satte sig en äldre dam med krycka och (vad vi förmodade var) hennes 60-åriga son. Efter 10 minuter säger damen till sonen, alldeles för högt, och lite irriterat: "Vad handlar den om egentligen?!" Sonen svarar: "Ingenting. Ingenting". Men när vi gick ut från salongen efteråt hörde jag damen säga till sonen "Underbar!", så hennes uppfattning tycktes ha svängt.

Några av oss minns ju också teveserien "Stockholmare" som något av det bästa som visats i svensk TV. Regissören är densamme, Johan Kling.

* * *

Till sist passar jag på att uppmärksamma att det är precis ett år sedan jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen. Hipp, hipp -- hurra!

Etiketter: blogg, film