Fakta ur en undersåtes liv

Vissa dagar blir ändå rätt OK trots att man egentligen inte fick något gjort av det man tänkt från början. Igår gick det mesta åt pipan, men jag fixade iallafall kranen som läckte i köket. Det hjälpte inte att byta ut de fyra vanliga packningarna, så jag skruvade av själva pipen och tog med mig den till Järnia för att visa vad som var fel. (Nu var jag i och för sig inte helt säker på vad som var fel, men jag tänkte att när de som kan sådant får se det med egna ögon så är det uppenbart för dem, och jag kan stå och nicka och låtsas att jag också inser vad som är fel). Nåväl, planen funkade inte, för på Järnia visste de inte vad felet kunde vara, de visste bara att de inte hade någon produkt att sälja som kunde hjälpa mig. Istället hänvisades jag till en butik på Norrtullsgatan.

Eftersom det var fint väder promenerade jag dit, optimistisk om att hitta en lösning. I butiken på Norrtullsgatan fanns en äldre man som tittade på min pip och lyssnade på min utläggning. Han skakade på huvudet och sa att han inte kunde hjälpa mig. Vad det nu var som jag behövde så hade de iallafall inte det. Men han hänvisade till en annan butik på Upplandsgatan, en VVS-butik, för rörmokare, som kanske kunde hjälpa till.

Vädret var fortfarande fint, så jag promenerade till Upplandsgatan och hann precis fram till butiken innan de stängde klockan fem. Mannen i den här butiken tog en snabb titt på pipen och lyssnade på mig och kunde sedan förklara exakt vad jag behövde, berätta att de hade en sådan pryl och att den kostade 40 kronor. Han kunde vidare berätta att pipen behövde en smärre slipning på grund av att det bildats vissa grader invändigt. Det skulle vara gjort i ett kick. Under tiden gick jag ut för att växla min femhundralapp till något mindre. Tillbaka i butiken betalade jag, fick min pip och gick hem och monterade den helt problemfritt. Jag vred på lite vatten och ökade vattenmängden: ingen läcka! Problemet löst! Jag har varit händig!

På kvällen var jag dessutom drivande när L. och jag bestämde oss för att jogga en tur tillsammans. Se där! Jag var sportig!

Sent på kvällen hade L:s bror åkt in till akuten på grund av ont i magen. Vi åkte dit för att hälsa på honom. Han låg på en brits i en korridor på SÖS och fick dropp och väntade. Det gjorde mindre ont, ty han hade fått smärtstillande medel. L ställde massor med relevanta frågor och tryckte och klämde, men jag kände mig ganska tafatt. Ungefär som när man ska köpa en begagnad bil, men inte vet vilka fel man ska leta efter. Det slutar med att man står och sparkar på däcken. Precis som jag på akutavdelningen, jag stod och sparkade på britsens små hjul och försökte dra slutsatser därav. Nä, det gick inte så bra... Bäst att inte bli övermodig och tro att man förstår sig på sådant som man inte begriper. Människokroppen är en gåta.

Etiketter: händighet, rörmokare, ödmjukhet, övermod