2008-01-11
Tandborstning måste få ta sin tid
Det surrar i vår lägenhet på morgonen och på kvällen. En elektrisk tandborste har tagits i bruk.
Nej, det är inte jag som borstar elektriskt. Jag är en sådan där envis typ som håller fast vid mekaniska tandborstar trots att alla, precis alla, hyllar dem och säger att det känns så fräscht i munnen efter att de gjort sitt elektriska jobb. Visst, det må vara hänt, men det kittlas i munnen när den rotar runt där, och jag tror inte det passar min livsstil riktigt. I min livsstil ingår att man borstar tänderna över en tidning, och man gör det så länge att man glömmer bort att det var tandborstning som var huvudaktiviteten och tidningsläsandet som var tidsfördrivet. Till slut sitter jag där med borsten i munnen, djupt försjunken i en artikel. Det som under de första fem-tio minutrarna var tandkrämslödder i munnen har förvandlats till någon form av vätska utan bubblor -- det tar mindre plats i munnen, men smakar sämre. Sådan är min livsstil, ingen elektronik ska få ändra på det!
Nej, det är inte jag som borstar elektriskt. Jag är en sådan där envis typ som håller fast vid mekaniska tandborstar trots att alla, precis alla, hyllar dem och säger att det känns så fräscht i munnen efter att de gjort sitt elektriska jobb. Visst, det må vara hänt, men det kittlas i munnen när den rotar runt där, och jag tror inte det passar min livsstil riktigt. I min livsstil ingår att man borstar tänderna över en tidning, och man gör det så länge att man glömmer bort att det var tandborstning som var huvudaktiviteten och tidningsläsandet som var tidsfördrivet. Till slut sitter jag där med borsten i munnen, djupt försjunken i en artikel. Det som under de första fem-tio minutrarna var tandkrämslödder i munnen har förvandlats till någon form av vätska utan bubblor -- det tar mindre plats i munnen, men smakar sämre. Sådan är min livsstil, ingen elektronik ska få ändra på det!
Etiketter: elektricitet, livsstil, tandborstning
2007-04-02
Kontrollen blinkar blå, en signal för det säkra
Det är vackert väder och jag promenerade till och från Vurma i Vasastan, där jag träffade Cecilia som är på besök i Stockholm över påsken. Jag pressade henne lite med frågor om hon gör backuper, d.v.s. om hon tar säkerhetskopior av fotografier och annat material från sin dator. Hon var lite luddig i svaret -- jag tror det ska tolkas som ett nej, hon säkerhetskopierar inte sin data.
Skälet till att jag kunde vara lite kaxig på området var att jag precis innan jag gick hemifrån startade en backup av mina fotografier och mina dokument. När jag kom hem igen hoppades jag att kopieringen skulle vara avslutad (det handlar om flera hundra gigabyte, så det tar lite tid). Nej, något hade gått snett såg jag på skärmen, programmet jag använde rapporterade flera fel: "Base Directory Vanished". Det lät lite läskigt. Framförallt eftersom jag för att kunna göra min backup var tvungen att radera min förra backup, så för en stund skulle jag alltså leva utan, men bara under tiden som den nya säkerhetskopieringen skedde.
Problemet tog en annan skruv när jag upptäckte vad det berodde på. Jag slog på radion för att lyssna på P1, men inget hände. Lampan i taket tändes inte, och klockradion var helt svart: strömavbrott. Mina USB-hårddiskar var så klart inte tillgängliga när strömmen gått. Det blev till att göra om det igen...
Det händer inte särskilt ofta att jag har strömavbrott i lägenheten. Jag minns inte när jag senast kom hem och såg att klockradion blinkade 00:00, om det har hänt en endaste gång under de fem år jag bott här.
Skälet till att jag kunde vara lite kaxig på området var att jag precis innan jag gick hemifrån startade en backup av mina fotografier och mina dokument. När jag kom hem igen hoppades jag att kopieringen skulle vara avslutad (det handlar om flera hundra gigabyte, så det tar lite tid). Nej, något hade gått snett såg jag på skärmen, programmet jag använde rapporterade flera fel: "Base Directory Vanished". Det lät lite läskigt. Framförallt eftersom jag för att kunna göra min backup var tvungen att radera min förra backup, så för en stund skulle jag alltså leva utan, men bara under tiden som den nya säkerhetskopieringen skedde.
Problemet tog en annan skruv när jag upptäckte vad det berodde på. Jag slog på radion för att lyssna på P1, men inget hände. Lampan i taket tändes inte, och klockradion var helt svart: strömavbrott. Mina USB-hårddiskar var så klart inte tillgängliga när strömmen gått. Det blev till att göra om det igen...
Det händer inte särskilt ofta att jag har strömavbrott i lägenheten. Jag minns inte när jag senast kom hem och såg att klockradion blinkade 00:00, om det har hänt en endaste gång under de fem år jag bott här.
Etiketter: data, elektricitet, foto
