Fakta ur en undersåtes liv

Det var nära ögat att det inte blev något blogginlägg ikväll -- jag höll på att bli överkörd på Norrlandsgatan. Det var röd gubbe och jag stod och väntade på refugen i mitten av gatan. Det var fullt med bilar och på grund av trängsel i korsningen blev det en stillastående bilkö. Jag passade på att smita bakom en bil som hade ställt sig på övergångsstället men jag hade bara kommit halvvägs över gatan innan föraren lade i backen och backade i full fart bakåt! De gångtrafikanter som stod kvar halvvägs på övergångsstället skrek i panik och bilen stötte till mig i sidan, men jag tog ett tigersprång snett framåt och undgick med nöd och näppe att bli överkörd. Det var så klart en SUV.

Efteråt försökte jag spela helt cool och oberörd och tittade mig inte ens om. Det var ju delvis mitt fel, så det var inte någon idé att blänga argt på föraren. Precis som när man trillar på en isfläck så låtsades jag som om ingenting, absolut ingenting hade hänt. Men i mitt stilla sinne tänkte jag för mig själv: det här ska jag blogga om ikväll...

Etiketter: bilism, döden