Fakta ur en undersåtes liv

Ikväll bjöd jag Peter och Sofia på middag. Peter är kökslös för tillfället eftersom han hakat på trenden och renoverar sitt kök. Det blir säkert fint, men just nu är det lite jobbigt. Han säger att han blivit stammis och kompis med smörgåsförsäljaren vid Stadshagens tunnelbanestation. Ikväll var det jag som fick dra mitt strå till stacken och föda honom.

Vi diskuterade bland annat om vi hade någon "closet music", d.v.s. musik som man gillar men som man helst inte vill att någon annan ska veta om att man gillar. Mitt svar -- håll i er, för nu kommer musiken alltså ut ur garderoben -- var Laura Pausini. Japp, så var det sagt. Laura Pausini. Jag låg sömnlös en natt för drygt två år sedan och valde att slå på radion för att få tiden att gå. P1 hade slutat sända sedan länge så jag valde det näst bästa (P3) och där var hon, Laura. Hon sjöng en sång som gick rakt in i mig, trots att den var smörig. Tack och lov att hon sjunger på italienska, så att jag kan skylla på att jag bara lyssnar på henne av rent språkligt intresse...

Jag hade visst lite änglavakt ikväll. När jag stod och skar grönsakerna till den indiska grytan jag lagade så råkade jag slinta med kniven. Det är en stor vass kniv, ni vet en sådan kniv som man kan vara lite rädd för ibland. Nu slant jag med eggen, och den siktade in sig på vänster långfinger, den träffade nageln och skar in ungefär 3 mm, fast utan att skära i någon hud. Jag tittade länge på fingret för att förstå hur det gick till, och jag begriper det fortfarande inte. Men jag måste nog sätta ett plåster över nageln, annars kommer nageln att gå upp på ett lite läskigt sätt. Tänk, jag visste väl att våra gamla klor var bra till något!