Fakta ur en undersåtes liv

Idag fick jag en komplimang av en lodis. Jag valde att ha tweedkostym och en vinröd slips idag på jobbet, och när jag var på väg hem nerför backen på S:t Eriksgatan, med en blomma i handen och hörlurar med skön reggae på öronen, så mötte jag honom. Han hade jeans och en sliten och smutsig kavaj, hans tänder var i dåligt skick men han log ändå. Jag såg att han ville säga något, så jag tog av mig hörlurarna. Men han gjorde bara tummen upp och sade: "När jag var i min ungdoms dagar..." och nickade och gjorde tummen upp.

Efter lunch hade jag ett möte med en försäkringsmäklare på jobbet. Jag förklarade att jag ville ha så få mellanhänder som möjligt mellan mig och mina pensionspengar, och att jag inte ville betala någon bonus till honom, hans chefer eller till någon på Skandia (eller AMF, eller SPP, eller ...). Helst skulle jag vilja låta staten ta hand om pengarna, och låta politikerna vara ansvariga. De kan jag iallafall rösta bort, men pensionspengarna sitter där de sitter och de bolagen kan fortsätta tjäna pengar på mina pengar år efter år utan att jag kan göra något. Han hade ingen fond som tänkte på det, sa han. Så jag tvingas väl välja en annan.

Katten M har varit så snäll, så snäll. Han gillar att klora på mattan i hallen, vilket är helt sanktionerat av mig. Soffan hoppas jag han lämnar orörd. När jag kom hem ville han ligga på mitt bröst och spinna.