2006-05-19
Politik i tunnelbanan
Det talas mycket om politiska bloggar just nu. Kanske borde jag skriva mer politiskt? Idag har jag iallafall gjort en politisk handling. Det skedde vid spärren vid Fridhemsplans tunnelbanestation. Jag har ju blivit mer eller mindre tvungen att köpa månadskort på SL nu sedan jobbet flyttade till Ärvinge utanför Kista. Tidigare åkte jag tunnelbana ibland men använde remsa. Då fick jag ju alltid gå till spärrvakten för att få en stämpel, men nu kan jag använda de nya spärrarna och dra mitt säsongskort så att glasdörrarna öppnas för mig.
När jag kom till spärrarna så stod det en kille i ungefär min ålder vid spärrarna och väntade. Jag gick mot spärren och märkte att han följde efter mig -- tätt efter. Hans plan var naturligtvis att smita efter mig genom spärren och för att lyckas med det måste han gå tätt-tätt inpå min rygg. Här kommer min politiska handling: precis när jag kommit förbi glasdörrarna stannar jag helt sonika. Han stöter förstås i mig lite lätt, men tar sedan ett steg tillbaka och glasdörren stängs bakom mig, men framför honom. "Men kom igen då..." säger han halvt till mig och halvt till mobiltelefonen han pratar i. Jag lyssnar på min iPod och rycker på axlarna och går ner i tunnelbanan.
Varför gjorde jag så? Jag tycker det är fel att planka i tunnelbanan. Min uppfattning är visserligen att det ska vara billigt att resa i tunnelbanan och att t.ex. studenter borde få rabatt, men jag tycker inte leder till att man ska acceptera plankning. Jag är även för civil olydnad som politisk metod, men tycker att många som hävdar att de ägnar sig åt civil olydnad i själva verket missförstått själva idén med metoden. Man måste stå upp för vad man gjort och säga högt och tydligt, gärna till både massmedia och polis/åklagare att "Jag gjorde denna handling, som enligt lagen eller gällande bestämmelser är fel. Jag hävdar dock att det är rätt att göra så, och kräver att lagen/bestämmelsen ändras. Nu vill jag att ni gör vad ni måste enligt dessa dumma regler, eller att ni ändrar reglerna". Så gjorde t.ex. Rosie (som hon väl hette?) i USA när hon satte sig på en plats i bussen enbart avsedd för vita personer när rasåtskillnad fortfarande gällde där. Så gjorde Ghandi med anhängare i Indien när de protesterade mot saltmonopolet. Nu senast var det väl skribenter i Turkiet som krävde att de skulle arresteras eftersom de brutit mot någon knäpp lag.
Att planka och smita från sitt personliga ansvar kan bara vara fel, även om man vill att biljettprisena ska sjunka. Vi må vara överens om målen (eller åtminstone delvis), men metoden är vi inte överens om.
När jag kom till spärrarna så stod det en kille i ungefär min ålder vid spärrarna och väntade. Jag gick mot spärren och märkte att han följde efter mig -- tätt efter. Hans plan var naturligtvis att smita efter mig genom spärren och för att lyckas med det måste han gå tätt-tätt inpå min rygg. Här kommer min politiska handling: precis när jag kommit förbi glasdörrarna stannar jag helt sonika. Han stöter förstås i mig lite lätt, men tar sedan ett steg tillbaka och glasdörren stängs bakom mig, men framför honom. "Men kom igen då..." säger han halvt till mig och halvt till mobiltelefonen han pratar i. Jag lyssnar på min iPod och rycker på axlarna och går ner i tunnelbanan.
Varför gjorde jag så? Jag tycker det är fel att planka i tunnelbanan. Min uppfattning är visserligen att det ska vara billigt att resa i tunnelbanan och att t.ex. studenter borde få rabatt, men jag tycker inte leder till att man ska acceptera plankning. Jag är även för civil olydnad som politisk metod, men tycker att många som hävdar att de ägnar sig åt civil olydnad i själva verket missförstått själva idén med metoden. Man måste stå upp för vad man gjort och säga högt och tydligt, gärna till både massmedia och polis/åklagare att "Jag gjorde denna handling, som enligt lagen eller gällande bestämmelser är fel. Jag hävdar dock att det är rätt att göra så, och kräver att lagen/bestämmelsen ändras. Nu vill jag att ni gör vad ni måste enligt dessa dumma regler, eller att ni ändrar reglerna". Så gjorde t.ex. Rosie (som hon väl hette?) i USA när hon satte sig på en plats i bussen enbart avsedd för vita personer när rasåtskillnad fortfarande gällde där. Så gjorde Ghandi med anhängare i Indien när de protesterade mot saltmonopolet. Nu senast var det väl skribenter i Turkiet som krävde att de skulle arresteras eftersom de brutit mot någon knäpp lag.
Att planka och smita från sitt personliga ansvar kan bara vara fel, även om man vill att biljettprisena ska sjunka. Vi må vara överens om målen (eller åtminstone delvis), men metoden är vi inte överens om.
# posted by En undersåte @ 08:29 
