Fakta ur en undersåtes liv

Imorgon bitti, klockan halv fem, åker jag till Arlanda och sedan vidare till San Francisco. Två veckor kommer jag att vara borta. Det börjar alltså bli hög tid att packa. Just nu är jag hemma och "packar" -- det går sådär. Varför är det så svårt att packa? Det är ju inte en komplicerad sak i sig, det är bara det att aktiviteten tenderar att dra ut på tiden. På mitt golv ligger två väskor uppslagna. Vid den ena, handbagaget, ligger det allra viktigaste (passet och kreditkortet, som fungerar som biljett). Där ligger också andra ömtåliga saker som jag inte vill checka in (datorn, kameran och objektiv). Vidare sådant jag vill ha som tidsfördriv under själva resan (en iPod och två pocketböcker). Till sist sådant som jag inte vill vara utan om mitt incheckade bagage försvinner (tandborste och tandkräm).

Det är den andra väskan som är mer problematisk. Där packar jag min necessär, sladdar och laddare, extra väskor (ryggsäck och axelväska) och förstås kläder. Det är det där med kläder som ställer till det! Ska jag ta 15 par kalsonger med mig, eller ska jag iskallt räkna med att jag köper några där? Kommer jag att tvätta några strumpor, eller ska jag ta med mig till alla dagar? Hur många byxor behöver jag? Hur kallt kommer det att vara? Vilka skor?

Här är några smarta saker som är lätta att glömma när man reser:

* Dosa för inloggning till min Internetbank
* Laddare till mobiltelefon och för kamerabatteri
* Sladd för laddare av iPod
* Adapter för eluttag
* Vitamintabletter (för vegetarianer så klart)
* Laddare till rakapparat
* Extra smörgåsar/godis (ifall den vegetariska maten på planet uteblir)
* ... och så säkert 10 saker till som jag glömt nu!

En av mina mest egensinniga grannar dog för några veckor sedan. Hon var gammal och sjuk, och jag visste att hon var illa däran och låg på sjukhus, men jag hade inte fått något besked om hur det var med henne. Igår ringde några av hennes släktningar till mig och jag fick reda på att hon dött.

Hon var en väldigt bestämd dam som visste vad hon ville. Hon kunde verka tuff och nästan lite elak, men egentligen var hon ganska snäll. Jag minns när hon skällde ut en annan av mina grannar, en ung tjej, och hävdade att hon skakade sin matta på fel balkong -- trots att balkongerna till hör trapphuset och därmed alla. De tålde inte varandra efter den incidenten. När den gamla damen talade om den unga tjejen spottade hon nästan, som för att bli av med hennes namn som smutsat ned hennes mun.

En gång försökte hon muta byggnadsarbetarna som klättrade på ställningen utanför hennes fönster. Skulle inte de kunna såga ner trädet framför huset? Eller iallafall kapa toppen? När det inte accepterade gjorde hon själv slag i saken och skar av de grenar hon kom åt och slängde ned på marken. Jag låtsades som att jag inte såg något...

Hon brukar ringa efter mig när hon behövde hjälp att byta en glödlampa. Men det blev alltid en liten pratstund också när jag väl var där.

Nu finns hon inte mer. Jag kommer att sakna henne.

Hur gick det med rabarberpannacottan? Vi var lite oroliga för att den inte skulle hinna stelna under tiden vi lagade och åt huvudrätten, men så använde vi för mycket agar-agar ("vegetariskt gelatin") som ledde till att det stelnade fort -- och blev jättehårt! Det blev så hårt att det närmast var som glass direkt från frysen. Skuren pannacotta på smörgås någon? Nej, jag tror inte det...

Begreppet "bad hair day" är välkänt: håret går inte att göra något åt, det är bara att kapitulera inför faktum och att bita ihop. Imorgon kan håret se bra ut och vara följsamt igen. På samma sätt är det ibland med datorer. Idag har jag haft en "bad computer day". Allt har strulat, hela eftermiddagen har varit bortkastad. Men det är inte mycket att göra åt, bättre att hoppas att det är borta imorgon.

Ser fram emot att göra rabarberpannacotta ikväll!

OK, så jag kunde inte hålla mig borta från att göra åtminstone ett midsommarinlägg. Här ler jag mitt mest förföriska midsommarleende... Jag är väl glad när jag tittar på min nya kamera kan man tänka?

Jajamänsan! Han satte straffen! Totti kan man lita på... Såg ni målgesten, när han sög på tummen? En uppföljning av målgesten i derbyt när han födde fram en fotboll.

Italien-Australien, 1-0. Vackert!

Rent instinktivt skrev jag "midsommar" som första ord i detta inlägg. Men det är en farlig väg att gå att göra en blogg till en dagbok där jag ska redogöra för vad som hänt sedan senast jag skrev. Därför suddade jag genast bort ordet igen.

Istället tänker jag berätta att mitt fotograferande tar upp exponentiellt ökande utrymme på mina hårddiskar. (Ganska långt från någon skön berättelse om hur härligt jag hade det i skärgården i helgen, eller hur?) Så här ser utvecklingen ut:

2002: 0,2 Gb
2003: 0,8 Gb
2004: 14,3 Gb
2005: 23,5 Gb
2006: 27,1 Gb (med mer än halva året kvar)

Med den nya kameran lär den här utvecklingen fortsätta. Nu är en bildfil i snitt 12 Mb stor, och då förväntas jag ändå efterarbeta bilden och skapa ytterligare en kopia av den.

Jag har köpt kameran. Som Peter uttryckte det: "Om shopping dämpar ångest är Per väldigt ångestbefriad just nu".

Igår var det midsommarafton på riktigt. Årets kortaste natt sov jag naturligtvis med sju olika sorters blommor under kudden. Mina drömmar under natten minns jag dock inte så mycket av, men trots det hade jag en väldigt bra allmän känsla från det att jag plockade dem tills dess att jag steg upp. Så det bådar bra!

Idag ringde de ifrån fotoaffären. De har min kamera där, som bara ligger och väntar på mig! I butiken väntar de väl på mina pengar också såklart, men jag tror inte jag kommer att sakna pengarna efteråt när transaktionen väl är genomförd. Kanske kommer det att bli ett slags lättnad, att jag fattat ett beslut och gått vidare.

Imorgon åker jag till Peters lantställe med minst två antenner i bagaget. Skälet är att jag lovat ordna så att vi kan titta på åttondelsfinalen mellan Sverige och Tyskland där ute. De har tydligen dålig analog bild, så vi får hoppas att någon av mina antenner duger. Annars kanske man kan lyssna på radio?

Vad är det som händer?

Nyligen berättade jag om människobenen som hittades nere vid min badplats. Igår var det dags för nästa fynd: en kropp låg bredvid en container på Lindhagensgatan här på Kungsholmen. Inga detaljer i tidningsnotisen, men man förstår ju att det inte var någon picknick.

Sedan när jag gick hem idag igenom Ärvinge så fick jag se något rysligt, något jag aldrig sett förut. Det var en skata som attackerade en björktrast. Den satte sig på den stackars björktrasten och hackade på ögonen... Även om björktrasten är mindre lyckades den slita sig loss, men den kunde inte flyga särskilt bra och dök snart in i trottoarkanten, då skatan hann upp den igen och fortsatte hacka. Nu blandade sig en fiskmås in i leken! Den körde helt sonika bort skatan och tog björktrasten i näbben och flyg iväg. Och för er som fortfarande ser ljust på omvärlden: nej, det såg inte ut som en räddningsaktion...

Ond död, överallt.

Som en illustration över detta tänker jag visa några fotografier som påminner oss om att naturen inte alltid är så enkel att tycka om.


En sömning och gullig katt. Eller?


Samma katt 10 minuter senare.


Musen såg nog inte samma katt som jag...

Det slår mig att det är irriterande få helger i juni-juli. Varför har man inte konstruerat kalendern annorlunda? Om jag fick bestämma skulle antalet helger i juni och juli minst fördubblas...

Oj vad slarvig jag är... Det är flera dagar sedan jag skrev i bloggen. Men det har sin förklaring: jag har haft bråda dagar.

Fredag:
Fest på jobbet med 80-tals tema. Varför väljer man 80-tals tema? Visst såg jag en del gräsliga kläder på middagen, men å andra sidan såg jag massor med snygga människor på stan sedan som hade nästan exakt likadana kläder. Det är väl egentligen bara frisyrerna och axelvaddarna som skiljer vår tids mode från 80-talet?

Lördag:
Efter en natt med väldigt lite sömn åkte jag till Solna för en svensexa. Jag har inte kunnat skriva något om svensexan här på bloggen i förväg eftersom jag tror att H (som blev svensexad) läser den ibland. Man vill ju inte avslöja en överraskning i förväg! Hur som helst blev det ett tufft spinningpass tidigt på lördagsmorgonen som gjorde att vi fick upp pulsen lite. Eftermiddagen var vi ute i det vackra vädret hela tiden och spelade fotbollsgolf vid Hellasgården. Ingen fick solsting eller plötslig vätskebrist!

Efter middagen på Terrenos Vinotek helt nära min lägenhet tyckte jag det var en bra idé att åka hem och lämna min ryggsäck innan vi gick ut. Jag kom hem, satte mig i soffan och somnade genast. Som väl var kvicknade jag till igen och lyckades ta mig till Mosebacketerrassen, där vi (nästan) avslutade kvällen.

Söndag:
En underbar resa till Drottningholm med L! Vi var där hela eftermiddagen och gjorde väl mest ingenting, men det var ändå härligt. Vädret kunde inte varit bättre och vi missade båten tillbaka till stan kl. 17 och fick vänta till kl. 19.30 då nästa båt gick, men det gjorde absolut ingenting. Middag på Göken och rabarber till efterrätt. L kallar mig "Rabarbergrabben".

Sverige vann visserligen mot Paraguay igår i fotbolls-VM, men det var inte så roligt att se. Eller snarare, målet var det inget fel på, men de sista minuterna var pinsamma. Det var en parodi på fotboll. Att stå nere vid hörnflaggan och fåna sig känns inte särskilt sportsligt. Dessutom spelar de nästan alltid långbollar upp från mittfältet till straffområdet, vilket känns lite chansartat och inte särskilt vackert. Ljungberg, den store matchhjälten, föll dessutom väl enkelt ibland. Det gillar svenskarna när Ljungberg gör, men om Totti gör motsvarande så är han en fånig filmstjärna. Vad är skillnaden? Färgen på tröjan?

Det vackra vädret försvann plötsligt igår, och picknickplanerna fick ändras. Men L och jag åt god tapas på Tabac istället. Sedan blev det rabarberpaj! Mums... Vi pratade om att äta äppelpaj -- L:s äppelpaj lär vara himmelsk -- men det får bli senare. Man kan inte få allt genast.

Första dagen på jobbet efter semestern är alltid jobbig. Men nu spetsades det lite extra av att det läckte hemma i huset. Hela tiden fanns det där i bakhuvudet, och det blev en hel del telefonsamtal. På kvällen kom dock grannen hem och vi kunde konstatera att det faktiskt var två olika läckor. Nu känns det som att vi har mer kontroll också!

På kvällen hade jag ett långt samtal med en psykoterapeut -- hon var dock inte i tjänst, och vi satt på Skinnarviksberget och åt vegetarisk sallad. Mums! Solen gick ned över Riddarfjärden och det var underbart varmt och skönt. På andra sidan Riddarfjärden fiskade polisen upp likdelar ur vattnet, helt nära min badplats, men det såg idylliskt ut på mitt avstånd...

Den första magiska måndagen, semestermåndagen, måndagen då jag ska jobba hemma. Hur gick det idag då? Jag har jobbat, fast med en helt oväntad sak: badrumsrenovering. Och det var inte mitt badrum heller! Det var en granne som lejt hantverkare att renovera sitt badrum utan att meddela oss i styrelsen. Senare visade det sig att renoveringen ledde till en läcka. Det droppade i källaren och vi fick försöka få tag på hantverkarna igen. Det droppar fortfarande nere i källaren, så det är inte över än.

Men jag hade två sköna timmar på en filt nere vid Norr Mälarstrand, i Strandparken!

Det var varmt i Paris där finalen i franska öppna spelades igår, och det var varmt här i min lägenhet där jag och Peter tittade på Eurosport. Vi blev dock mindre svettiga än spelarna, men vi var lite frustrerade när ljudet låg en sekund före: när Nadal slog sin backhand på en svår boll från Federer så hördes redan kommentatorn utropa "Och han vräker den i nät!". Det förtog lite av spänningen. Dumma Eurosport!

Senare på kvällen lös det en mycket romantisk röd fullmåne över Riddarfjärden...

Det är 28 grader varmt ute. Äntligen. Ändå klev jag just in i lägenheten för att städa. Just det, städa. Nu kan jag inte skjuta på det längre, ty snart kommer det en gäst hit. Tur är väl det, annars skulle det aldrig blivit städat. Gäst? Det är Peter. Vi ämnar se finalen i Franska öppna på grus.

Igår såg jag fotbollen hos Henrik. På Mosebacken tog vi en öl efteråt innan vi fortsatte till M/S Gerda. Det var kallt och jag hade för lite kläder på mig, men på M/S Gerda har de löst det snyggt genom att de har flyttat ut grillen från köket till fartygsdäcket. Där har de monterat det snett ovanför baren så att det ska värma oss gäster som trängs för att köpa mer vin eller Staropramen. Det värmde rejält, så mycket att håret krullade sig. Någon tyckte det luktade illa och försökte förlägga skulden till någon som skulle ha fisit i smyg, men kanske var det istället håret som blivit bränt?

Igår var en tämligen effektiv dag. Jag tvättade, klippte mig, fixade ett pass, fikade på tre ställen, köpte kläder och gick på After Work (det heter ju så, även om man är på semester). Jag ser verkligen skrämd ut på den nya passbilden. Eftersom jag klippte mig innan jag tog passbilden (vilket man ju gör hos polisen nuförtiden) så passade jag på att varna min frisörska: så som hon klippte mig nu skulle jag komma att se ut i fem år framåt! 5 år är den nya giltighetstiden för pass. Dessutom blir den hennes frisyr som hon får se på tidningarna om Aftonbladet hänger ut mig som "Den misstänkte massmördaren" eller något dylikt...

Idag har jag inte varit fullt lika effektiv. Det enda jag gjort än så länge är att jag har ätit frukost på Hornstulls mjölkbar, samt handlat lite mat. Inte så mycket att komma med när klockan hunnit bli kvart i tre...

Nu är det jag som är kungen! Jag kollade just upp tentaresultatet, och jag fick godkänt på tentan i italiensk grammatik! Det vågade jag inte tro riktigt.

Kung, kung i baren! Il re del bar!

... fast det var ju igår, nu blandar jag ihop saker. Då var jag kung i baren. Jag och Pilla bestämde oss för att det var ett lämpligt tillfälle att gå ut igår innan hon åker till Madrid igen. Det blev en sen natt och jag är lite tung i huvudet nu.

Semester. Jag har tusen saker jag måste göra på semestern, trots att jag kanske borde lata mig. Men å andra sidan: om jag latar mig alla andra dagar på året så kanske det inte är mer än rätt att jag t.ex. städar när jag har semester?

Igår träffade jag Sofia och pratade med henne. Jag var ledsen då, men nu vill jag lägga det bakom mig och se framåt istället.

Tillbaka i civilisationen, tillbaka i Stockholm efter några dagar i Småland. Visst, strömmen har kommit tillbaka sedan Gudrun, men bredbandet har aldrig nått fram till mina föräldrars stuga. Jag provade en stund med telefonmodem, men det var inte så roligt så det fick vara.

Där nere är det annars rätt mycket prat av den här typen:

- Såg du? Det var Ryahultsluen vi mötte.
- Vem?
- Ryahultsluen. En jag jobbade med en gång.
- Jaha.
- Han gifte sig sen med en av Möbel-Lasses tvillingdöttrar.
- Säger du det.
- De bodde ju jämte Johanssons, i det blå huset i backen.
- Jaså.

Och jag har förstås ingen aning om vem någon är, eller varför det är intressant.

Men det var lugnt och skönt också så klart.

Vi har länge gått och väntat på att vi skulle få en fin espressomaskin här på jobbet, som vi blev lovade i samband med uppköpet. Drygt två månader senare hade fortfarande inget hänt. Men nu har det hänt något.

Istället för att vi fick en liten enkel apparat som vi själva kunde hålla blank och fin med putsduk så installeras just nu nya kaffeautomater på alla våningsplan och i alla kök. På dem finns en liten knapp "espresso". Trycker man på den så kommer det ut lite kaffe. Creman såg rätt OK ut när jag provade min första kopp, men det smakade inte bättre än vanligt automatkaffe.

Det finns ytterligen en spännande knapp på automaten: "espressino". Det lät som en liten espresso i mina öron, men när Jonas provade den knappen så kom det en blandning av mjölk och kaffe. Mycket märkligt, eftersom de andra två valen var "caffe crème" och "caffe latte". Vad är egentligen skillnaden mellan de tre valen?

Gelateria Italiana på Fridhemsplan lär ha kvar mig som kund, deras espresso är riktigt god. Kanske bör vi överväga att starta en ny kaffeklubb här på jobbet?

Det är idag på dagen två månader sedan jag träffade Sofia. Detta är mitt femtionde inlägg på bloggen. Ett litet jubileum kan man säga!

Men från och med nu kommer det att vara annorlunda. Sofia och jag tycker om varandra, men vi är inte längre ett par. Jag kommer inte att skriva så särskilt mycket mer om varför det blivit så, åtminstone inte nu. Hennes blogg kommer jag att fortsätta läsa, och hon säger att hon kommer att läsa min. En ny svår fas för bloggen har kommit.

Tentan? Kanske.