Fakta ur en undersåtes liv

En av mina mest egensinniga grannar dog för några veckor sedan. Hon var gammal och sjuk, och jag visste att hon var illa däran och låg på sjukhus, men jag hade inte fått något besked om hur det var med henne. Igår ringde några av hennes släktningar till mig och jag fick reda på att hon dött.

Hon var en väldigt bestämd dam som visste vad hon ville. Hon kunde verka tuff och nästan lite elak, men egentligen var hon ganska snäll. Jag minns när hon skällde ut en annan av mina grannar, en ung tjej, och hävdade att hon skakade sin matta på fel balkong -- trots att balkongerna till hör trapphuset och därmed alla. De tålde inte varandra efter den incidenten. När den gamla damen talade om den unga tjejen spottade hon nästan, som för att bli av med hennes namn som smutsat ned hennes mun.

En gång försökte hon muta byggnadsarbetarna som klättrade på ställningen utanför hennes fönster. Skulle inte de kunna såga ner trädet framför huset? Eller iallafall kapa toppen? När det inte accepterade gjorde hon själv slag i saken och skar av de grenar hon kom åt och slängde ned på marken. Jag låtsades som att jag inte såg något...

Hon brukar ringa efter mig när hon behövde hjälp att byta en glödlampa. Men det blev alltid en liten pratstund också när jag väl var där.

Nu finns hon inte mer. Jag kommer att sakna henne.