Fakta ur en undersåtes liv

Min lägenhet ligger en halv trappa upp från gatan. Klockan ett i natt hör jag en kvinnoröst utanför rullgardinen i mitt fönster, som säger mitt namn:
- P.?
Jag tvekar. Vände det sig till mig? Klockan är ju ett på natten. Nä, det var nog inte mig rösten var ute efter. Jag har lampan tänd och ligger och läser, för jag kan inte sova och har kapitulerat inför sömnlösheten och läser istället "Howl" av Allan Ginsberg. Eftersom rullgardinen är nere ser jag inte vem det är.
Men så hör jag det igen:
- P.? Är du vaken?

Jodå, det är mig hon ropar efter.

- Ja? svarar jag.
- Är du vaken? frågar rösten.
- Ja, jag är vaken.
- Det är B., din granne. Jag har glömt portnyckeln... Kan du öppna?

Onekligen hade det blivit ett mer spännande inlägg i bloggen om det varit ett mer romantiskt möte.

En stund senare gick jag och lade mig igen, och försökte somna igen. Men icke. Så jag gick upp igen och läste ut boken. Vid tre gick jag ned till Norr Mälarstrand och tog en simtur -- fantastiskt skönt! Och kanske var det simturen som hjälpte mig, för vid fyratiden lyckades jag slutligen somna.

Nu gäller det att hålla sig vaken på jobbet... Är det jetlag som spökar fortfarande?