Fakta ur en undersåtes liv

I USA saknar jag ofta kvalitet. Det är svårt att sätta finger på exakt vad jag menar med kvalitet, men det handlar ofta om detaljer. De bygger t.ex. imponerande höga och blanka hus, men glömmer att ge dem samma fina känsla invändigt. Eller som kaféet The Coffee Bean & Tea Leaf: de gör en stor grej av att de har speciella rostningar och många olika slags goda téer -- men de serverar téet i en stor pappmugg som tar bort hela känslan. Har de någonsin provat att hälla upp té ur en riktig tékanna och att sedan dricka téet ur tunna porslinskoppar? Visst, det kanske är för mycket att begära att få det här, men stengodsmuggar kanske de kunde ordna iallafall? Tycker de verkligen det är OK att dricka té ur ett litet piphål i plastlocket på en stor mugg?!

Å andra sidan slår det mig att det finns undantag. Jag tittade idag in i en livsmedelsbutik som lite fyndigt heter Bi-Rite. Där var nästan alla produkter lokalt odlade och ursprungsmärkta, oftast också "organic" (vilket väl motsvarar vårt "ekologiskt"). På kaféet där jag åt frukost likaså. Där ligger de lite före oss, må jag säga.

Idag har jag varit på fyra olika kaféer här i San Francisco. Det var inte planerat som en kaférunda, det är först nu det slår mig att det blev så många som fyra. När jag skriver detta sitter jag på ett trist kafé downtown (The Coffee Bean & Tea Leaf) och alla andra gäster är också turister. Men de andra kaféerna har varit mer genuina. Och en det finns en uppenbar skillnad mot svensk kafékultur! På det kafé där jag åt en god smörgås idag var det ungefär tjugo personer -- och knäpptyst! Ingen pratade med någon annan, alla var där själva. De flesta satt bakom (framför?) en Mac, några bakom PC och några få bakom en bok. I Sverige går de flesta på kafé för att vara sociala och prata.