Fakta ur en undersåtes liv

Det är något mycket sorgligt över hotellrum. Jag önskar jag hade kameran här i Oslo så att jag kunde roa mig med att fotografera eländet. Då hade jag kunnat dela med mig av den blå skinnsoffan, den mönstrade gardinen som minner om tidigt nittiotal, den kala ljusblå väggen som leder blicken från fönstret till sängen, vars överkast har samma läskiga mönster som gardinen. Det finns brännmärken efter fimpar i plastbadkaret, trots att rummet är rökfritt. Är det konstigt om man känner en liten rebellisk anda och funderar på att gå ut på balkongen och blotta sig, bara för att ge igen lite?

Uppdatering: Rummet har växt lite i anseende. Det finns två detaljer i hotellrummet som sticker ut lite, båda finns vid toalettstolen. Där hittar man nämligen rummets telefon monterad på väggen. Och bredvid toalettpappershållaren på väggen sitter en ölöppnare. Det hela är solklart: man förväntas sitta på toaletten, dricka öl och prata i telefon. Coolt!