Fakta ur en undersåtes liv

I fredags när jag skulle åka hem från Oslo var jag lite stressad när jag kom till flygplatsen. Två gånger hade jag fått skjuta upp min avresa eftersom jobbet höll mig kvar, men nu var det tredje gången gillt och jag hade kommit fram till flyplatsen. Eftersom jag flugit därifrån flera gånger den senaste tiden så var jag väl bekant med hur det ser ut där och hur det mesta fungerar. Den här gången hade jag dock glömt att checka in via webben och fick istället checka in med hjälp av en av de automater som finns utställda på golvet. (Istället för att köa till incheckningsdisken får man alltså köa till incheckningsautomaten -- det kallas utveckling).

Väl framme stoppade jag i mitt Eurobonoskort, som innehöll uppgifterna om min resa. Jag fick checka in, välja att inte ha något bagage annat än handbagage och så vidare. Klart! Det enda problem var jag att jag inte fått tillbaka mitt kort från automaten. Den hade svalt kortet! Hur skulle jag nu göra? Skulle jag missa min avgång på grund av det här? Rådig som jag var tog jag fatt i nästa person i kön -- en norsk tjej -- och bad henne vakta automaten. Jag var nämligen rädd att någon annan skulle komma efter mig och stoppa i sitt kort och sedan skulle både mitt kort och den personens kort vara borta för alltid. Hon sa att hon inte hade jättebråttom och att hon visst kunde vakta automaten medan jag hämtade hjälp. Den närmaste personalen fanns vid incheckningsdiskarna, och jag fick en skäggig man att följa med mig till automaten. Där stod tjejen plikttroget och vaktade min automat och mitt kort, och jag tackade henne för hjälpen: nu skulle jag få hjälp av personalen, så nu behövde hon inte hjälpa till längre. Vi tittade på automaten och jag förklarade för SAS-mannen vad som hänt. Han frågade hur långt jag kommit i incheckningsproceduren och jag förklarade att allt gått bra, det enda som gått snett var att jag inte fått tillbaka kortet. Men om du är incheckad har du fått tillbaka kortet! sade mannen. Jag tittade misstroget på honom. Nej, kortet hade jag inte fått tillbaka! Vill du titta efter? sade han. Jag funderade på om jag borde göra det, och jag kom fram till att det skulle se dumt ut om jag inte gjorde det, så jag tittade efter.

Eurobonuskortet låg i mitt pass. Hur det kommit dit har jag inte den blekaste aning om! SAS-mannen med skägget måste trollat, han måste tagit ut mitt kort ur automaten och på något sätt trollat in det i mitt pass. Vilket geni! Jag ryckte på axlarna och tackade honom av djupet av mitt hjärta -- jag skulle få komma hem, snart skulle jag lägga Norge bakom mig!