Fakta ur en undersåtes liv

För en tid sedan åkte jag bil med mina föräldrar. Jag tror det var pappa som körde och han gnällde lite över taxichaufförer. "De är inte som förr i tiden. Nu är de busar som bara tränger sig på, förr var yrkeschaufförer hedersmän som höll trafikregler och var hjälpsamma i trafiken". Jag tog inte så allvarligt på vad han sa och glömde snart det hela.

I fredags morse hade jag bokat en taxi för att åka tidigt på morgonen till Arlanda (05.30 -- annars är det bekvämare och snabbare med Arlanda Express). Jodå, på morgonen stod det en bil från Taxi Stockholm utanför min port. Bra! Taxichauffören lastade in min väska i bagaget och frågade vart vi skulle.

-- Till Arlanda, svarade jag.
-- Arlanda, sade chauffören. Det blir bra.

Vi satte oss i bilen. Jag satt i baksätet och lutade mig bakåt med stängda ögon.

-- Jag har kört taxi i drygt 40 år. Nyligen räknade jag ut att jag kört till Arlanda minst 7200 gånger, så du kan lugnt koppla av.
-- Bra, sade jag. Jag kanske sover lite.

40 år är en ganska lång tid, tänkte jag där jag satt i baksätet och kopplade av. Om han jobbar 360 dagar om året och kör till Arlanda en gång per dag så har han kört 7200 gånger till Arlanda efter 20 år. Hur länge har Arlanda funnits? Hur länge har det varit en vanlig körsträcka för honom? Nåja, han måste ju tillhöra den där gamla skolans taxichaufförer som pappa pratade om, han började ju köra innan högeromläggning...

Väl ute på E4:an reagerade jag på att de röda lamporna till höger om oss försvann så fort. Vad kunde det bero på? Ah, tänkte jag i min halvslummer, det måste vara bakljusen på bilar som vi kör om. Men kör vi inte om dem väldigt fort? Jag öppnade ögonen lite mer. Det gick väldigt fort. Jag tittade på hastighetsmätaren: drygt 180 km/h. Så mycket för gamla hederliga taxichaufförer...