Fakta ur en undersåtes liv

Det blev den vanliga resan till jobbet i morse. När jag kom ner på perrongen för att ta tunnelbanan till Kista låg en man på golvet. Runt honom stod och satt fyra-fem personer, någon hade sin hand på hans panna. Mannen var i trettifemårsåldern, var klädd i jeans och var säkert på väg till sitt datajobb i Kista när ... något hände och han föll ihop. Det kunde varit jag, för en sekund tyckte jag att det var jag själv som låg där.

När jag kom fram till Kista och steg ur tunnelbanan brann himlen i söder av den uppgående solen. Min iPod blandade låtar och just då spelades Sonic Youths låt "The Burning Spear". Texten i den mer än 20 år gamla låten lyder i sin helhet så här:

I'm not afraid to say I'm scared
In my bed I'm deep in prayer
I trust the speed I love the fear
The music comes
The burning spear

Den stämde läskigt väl överens med min obehagliga känsla av att det kunde varit jag som låg där på perrongen. Ändå slog det mig för första gången att texten kanske handlar om någon som färdas väldigt fort, kanske till och med i en rymdraket. (Fuglesang någon?)

På promenaden mot förortshålan Ärvinge gjorde jag en annan intressant observation. En solstråle sträcktes ut från södern in bland hyreshusen och träffade något på en balkong, som lös upp med ett rött sken. Det var ryggtavlan av en tomte som satt på balkongräcket. Kanske ger det hopp?