Fakta ur en undersåtes liv

Sådär, då är jag inskriven på universitetet igen! Fast jag trodde aldrig uppropet skulle ta slut. Det var studierektorn som fick ta över uppropet för halva gruppen eftersom administratören som brukar hålla i det var pappaledig. Studierektorn visade sig vara en mycket omständig kvinna, som hela tiden avbröt sig själv och formulerade om sig trots att hon bara yttrade oväsentligheter. Efter 30 minuter hade hon fortfarande inte börjat uppropet, och då kom den som höll uppropet för den andra gruppen förbi och var förvånade över att vi fortfarande var kvar...

Men varför envisas Stockholms universitet med att vara så konservativt? Du måste vara på plats personligen vid uppropet, annars förlorar du din plats. Vi som var där fick också fylla i ett formulär med lite personuppgifter. Jag utgår från att någon sekreterare på institutionen kommer att sitta och mata in alla uppgifterna i en dator de kommande veckorna. Vore det inte bättre om informationen lämnades elektroniskt direkt? I enklaste form såsom ett mejl, lite mer avancerat kanske med hjälp av ett formulär på en webbsida. På så sätt skulle vi som ville ha vår plats göra en del av jobbet åt institutionen, och alla skulle vara gladare!

Etiketter: byråkrati, Stockholms universitetet, tidsslöseri