Fakta ur en undersåtes liv

Det är visserligen L. som är gravid, men jag tror fortfarande att det är jag som har störst mage i familjen. Kanske beror det på att jag är på kurs i London, med allt vad det innebär av tillgång till varma wienerbröd till kaffet, kakor, godis, trerätters lunch och trerätters middag, plus en och annan öl.

Igår när jag passade på att ta en långpromenad i området (magen hade en viss roll i det hela, fast det hjälpte tyvärr inte särskilt mycket) valde fem andra av kursdeltagarna att resa till London. En skulle träffa en kompis från tiden när hon bodde i London och de andra fyra skulle slå runt lite på stan.

Nä, det skulle de inte alls det -- de reste till London för att gå i moskén och be. Idag börjar ju Ramadan och jag har inte sett dem äta eller dricka något på hela dagen. Imponerande, särskilt som jag stod vid kaffekopparna och tvekade: "Ska jag äta sockerkaka, eller ska jag inte äta sockerkaka, med tanke på min stora mage"? Jag kan meddela att sockerkakan var god, och att jag hoppas att muslimerna i gruppen sparade lite sockerkaka tills nu på kvällen.

Etiketter: disciplin, kakor, London, mage, Ramadan