Fakta ur en undersåtes liv

Ikväll tenterar jag italienska. "Tento" skulle jag kunna säga på italienska, det betyder "jag försöker". Just nu gissar jag att min chans att klara tentan är ungefär 30%.

Tentan har dock varit väldigt effektiv för mig för andra ändamål. Jag har t.ex. inte behövt städa hemma på länge -- jag måste ju plugga på tentan i första hand! Det är massor av jobbiga saker som jag kunna senarelägga tack vara tentan.

Men imorgon är den gjord, oavsett om jag klarade den eller inte, och då måste jag börja ta tag i saker igen.

Kranen med kolsyrat vatten på jobbet funkar inte!

De senaste dagarna har gått i italienskans tecken, eftersom jag pluggar inför tentan på onsdag. Igår kväll tyckte jag dock att jag kunde få koppla av lite, men varför inte förena nytta med nöje? DVD-spelaren laddades med "Matrimonio all'italiana" (Äktenskap på italienskt vis), en gammal klassiker av Vittorio de Sica med Sophia Loren och Marcello Mastroianni. Jag köpte filmen i Italien, så den är textad på italienska enbart.

Tyvärr var klockan över 21 när jag började titta på filmen. Jag insåg att det skulle bli svårt, jag har alltid svårt att hålla mig vaken framför teven efter kl. 20.00. Men nu var jag ju motiverad! Nu skulle det gå bra! Men icke. Vid tiotiden hade jag svårt att följa med i handlingen, och det berodde inte på italienskan (inte enbart iallafall). Då fattade jag ett sådant där riktigt idiotiskt beslut som man bara kan göra när man är riktigt trött: jag bestämde mig för att pausa filmen och vila lite innan jag tittade klart. Naturligtvis somnade jag rejält och vaknade vimmelkantig framåt halvtolvtiden.

Väl i sängen lyssnade jag på radion och kunde inte somna. Jag hann lyssna på dokumentären "Att tala med terrorister", om gisslandramat vid västtyska ambassaden i Stockholm, samt på tre ljudkonstverk. "Före. Efter." var ett kul verk som rekommenderas! Det handlade om rökförbud på krogen -- eller som det hette på slutet ("efter"): gökförbud.

Går det att ta om den här dagen? I så fall vill jag vakna vid ungefär samma tid, fast utan huvudvärk, och med solsken istället för regn. Om så hade varit fallet så hade jag pluggat italienska idag med strålande resultat, och jag hade gått på Popaganda. Nu går jag och lägger mig istället. Godnatt!

Tentan i italienska närmar sig. Jag har varit ganska pessimistisk om mina chanser att klara tentan, fast igår, när intensivstudierna började på allvar, hittade jag en liten ljuspunkt. Jag gjorde nämligen en liten analys hur uppgifterna fördelar sig på tentorna. Det visade sig vara samma fördelning varje gång. Vidare kunde jag se att konjunktiv -- som kanske är det jag har svårast för, och som kräver en hel del studietid för att lära sig alla verbformer -- bara upptar 10 poäng på tentan av 200 totalt. Jag kan alltså nästan strunta i konjunktiv och ändå ha en rimlig chans! Den sista delen på tentan är visserligen 70 poäng med översättningar, och där kommer ju konjunktiv också in, men ändå i begränsad omfattning.

Nej, jag bör istället lägga lite mer möda på att repetera sådant som jag egentligen borde kunna väl vid det här laget: de personliga pronomina och hur de förvandlas beroende på form och placering, ("le" (= dativ, feminin) följt av "la" (= ackusativ, feminin) smälter ihop till ett enda ord, "gliela", och styr participet så att det t.ex. heter "regalata" istället för "regalato" o.s.v.), övriga pronomen (relativa, indefinita, interrogativa, o.s.v.), prepositioner med och utan artikel, imperativ samt passato prossimo eller imperfekt.

Varför kan inte italienskan reformeras och spola konjunktiv helt enkelt?

Eftersom jag jobbade igår, på söndagen, så känns det som tisdag idag. Tisdag = den andra arbetsdagen i veckan. På radion imorse trodde jag de sa fel vid några tillfällen när de hävdade att "en ny vecka börjat". Men nu ligger jag alltså en hel dag före! På torsdag är det Kristihimmelsfärdsdagen, d.v.s. en röd dag.
För mig kommer torsdag, som ju blir en "söndag" eftersom det är en röd dag, att känna som fredag, eftersom jag ligger en dag före. Dagen innan röd dag har vi halv arbetsdag på Oracle. Dag innan röd dag, det är ju en "lördag". Det betyder alltså att jag kommer att jobba en halv dag både på onsdag (=kalendertid), torsdag (=min upplevda veckodag) och lördag (=dag före röd dag)!

I morse vaknade jag kl. 05.13 och kunde inte somna om. I huvudet hade jag avskrivningsplaner och momsredovisningsblanketter. Varför? Jo, jag ansökte om att få registrera min firma igår på Bolagsverket, och om att få en FA-skattsedel från Skatteverket.

Det är söndag och jag sitter på jobbet. Beordrad övertid. Ärvinge är verkligen heldött idag, men dött än vanligt.

Sofia och jag var vakna och uppe så tidigt att Vurma inte hade hunnit öppna än, så vi fick äta vår frukost på Dala Deli istället. Där var det lugnt och skönt iallafall, inga andra gäster under de cirka trekvart som det tog oss att äta upp och läsa tidningen. Sedan bytte jag kafé till Café Larté vid Kungsholms kyrka, och där var det nästan lika få gäster. Vad gjorde alla igår egentligen?

Det talas mycket om politiska bloggar just nu. Kanske borde jag skriva mer politiskt? Idag har jag iallafall gjort en politisk handling. Det skedde vid spärren vid Fridhemsplans tunnelbanestation. Jag har ju blivit mer eller mindre tvungen att köpa månadskort på SL nu sedan jobbet flyttade till Ärvinge utanför Kista. Tidigare åkte jag tunnelbana ibland men använde remsa. Då fick jag ju alltid gå till spärrvakten för att få en stämpel, men nu kan jag använda de nya spärrarna och dra mitt säsongskort så att glasdörrarna öppnas för mig.

När jag kom till spärrarna så stod det en kille i ungefär min ålder vid spärrarna och väntade. Jag gick mot spärren och märkte att han följde efter mig -- tätt efter. Hans plan var naturligtvis att smita efter mig genom spärren och för att lyckas med det måste han gå tätt-tätt inpå min rygg. Här kommer min politiska handling: precis när jag kommit förbi glasdörrarna stannar jag helt sonika. Han stöter förstås i mig lite lätt, men tar sedan ett steg tillbaka och glasdörren stängs bakom mig, men framför honom. "Men kom igen då..." säger han halvt till mig och halvt till mobiltelefonen han pratar i. Jag lyssnar på min iPod och rycker på axlarna och går ner i tunnelbanan.

Varför gjorde jag så? Jag tycker det är fel att planka i tunnelbanan. Min uppfattning är visserligen att det ska vara billigt att resa i tunnelbanan och att t.ex. studenter borde få rabatt, men jag tycker inte leder till att man ska acceptera plankning. Jag är även för civil olydnad som politisk metod, men tycker att många som hävdar att de ägnar sig åt civil olydnad i själva verket missförstått själva idén med metoden. Man måste stå upp för vad man gjort och säga högt och tydligt, gärna till både massmedia och polis/åklagare att "Jag gjorde denna handling, som enligt lagen eller gällande bestämmelser är fel. Jag hävdar dock att det är rätt att göra så, och kräver att lagen/bestämmelsen ändras. Nu vill jag att ni gör vad ni måste enligt dessa dumma regler, eller att ni ändrar reglerna". Så gjorde t.ex. Rosie (som hon väl hette?) i USA när hon satte sig på en plats i bussen enbart avsedd för vita personer när rasåtskillnad fortfarande gällde där. Så gjorde Ghandi med anhängare i Indien när de protesterade mot saltmonopolet. Nu senast var det väl skribenter i Turkiet som krävde att de skulle arresteras eftersom de brutit mot någon knäpp lag.

Att planka och smita från sitt personliga ansvar kan bara vara fel, även om man vill att biljettprisena ska sjunka. Vi må vara överens om målen (eller åtminstone delvis), men metoden är vi inte överens om.

Så var man grundlurad igen! Det har varit årsmöte i bostadsrättsföreningen, och jag råkade bli invald som ledamot i styrelsen, trots att jag helst hade glassat omkring ytterligare ett år som suppleant... Varför åker man dit på sådana enkla trick?

Dålig dag på jobbet -- grr...

Vår amerikanska chef förklarade på ett möte idag hur det är att arbeta i USA i jämförelse med i Europa:
- Either you kick ass, or your ass get kicked.

På kvällens program: "Modet att döda" av Lars Norén på Teater Giljotin.

På väg till jobbet på morgonen slank jag in på Gelateria Italiana på Fridhemsplan:
- En enkel espresso? Utan skorpan?
- Eh, just det!
De känner igen mig. Jag har blivit stammis på ytterligare ett fik. Fast detta är det kaféet där jag stannar kortast tid, omkring en minut per gång skulle jag tro, och då inkluderar det beställning och betalning. Espresson är bland den bästa i stan.

Väl framme i Ärvinge har jag under dagens lopp också druckit några koppar med riktigt dåligt kaffe. Det ger en obehaglig eftersmak i munnen. Tack för det Kaffeknappen & Oracle!

I morse åkte klev jag tydligen på fel tunnelbanetåg, ty jag hamnade på linjen mot Hjulsta istället för mot Akalla. Jag beslöt mig för att testa promenaden från Rinkeby till Ärvinge, och den visade sig vara riktigt angenäm. En liten stig slingrade sig över fältet och genom skogen. Visserligen hade jag trevligt telefonsällskap under promenaden, men jag tror att det inte enbart var därför som jag tyckte det gick fortare än väntat. Helt klart ett alternativ till att gå till tråk-Kista!

Just nu lider jag lite av post-Misse-trauma. Då, här han var här, kunde jag alltid skylla den stökiga lägenheten på honom. "Det är ingen idé att ens fundera på att dammsuga så länge han är här". Men nu har jag inte den ursäkten kvar längre, och det smärtar mig djupt... Vad göra? Inte städa iallafall.

Ytterligare en dag då jag börjar dagen med att titta på fotografierna jag tog kvällen innan. I fredags fotograferade jag när vi var ute med Bengt efter hans sista dag på mitt jobb, igår fotograferade jag när jag var hos Johan och grillade. Lite oväntat att bli bjuden på en grillkväll och sedan inse att Johan fyllde år och att det alltså inte var vilken grillkväll som helst. Sedan när jag gick hem därifrån var det jag som fick present istället för tvärtom!

Under kvällen lästes det ibland högt ur böcker. Nog för att jag visste att Sherlock Holmes höll på med droger, men det kom som en nyhet att Disney censurerat bort att han injicerade kokain. I Disneys version "var han lite trött"...

Här är en bild från högläsningen av en annan bok:

Jag valde att ha slips idag också, men lämnade kostymen hemma -- det är ju ändå fredag, "casual Friday". På samma ställe som jag mötte lodisen igår mötte jag idag en rund rysk dam i sjuttioårsåldern:
- Hej, älskade! sade hon.
- Hej! svarade jag.
- Du kommer att bli rik.
- Förlåt?!
- Du kommer att bli rik, sade hon och lade handen på min arm. Jag kände inte igen dig. I Ryssland säger man att när man inte blir igenkänd av någon man känner så blir man rik.
- Jaså! Ja, man kan väl hoppas?
- Jag trodde du var Tomas Ledin.
Eftersom jag inte visste vad jag skulle svara på det teg jag en stund. Sedan svarade jag:
- Du ska se att nästa gång är det jag som inte känner igen dig, och då blir du rik!
- Vi får väl se!

Till saken hör väl att hon bor granne med mig.

På trottoaren utanför verkstaden "Industrial Creativity" på S:t Eriksgatan satt en katt och studerade oss som passerade förbi. Det är en cool katt det där! Jag har sett honom förr och gillar när han sitter där. Det blir nog en bra dag idag.

Katten. (Klicka för större bild).

Idag fick jag en komplimang av en lodis. Jag valde att ha tweedkostym och en vinröd slips idag på jobbet, och när jag var på väg hem nerför backen på S:t Eriksgatan, med en blomma i handen och hörlurar med skön reggae på öronen, så mötte jag honom. Han hade jeans och en sliten och smutsig kavaj, hans tänder var i dåligt skick men han log ändå. Jag såg att han ville säga något, så jag tog av mig hörlurarna. Men han gjorde bara tummen upp och sade: "När jag var i min ungdoms dagar..." och nickade och gjorde tummen upp.

Efter lunch hade jag ett möte med en försäkringsmäklare på jobbet. Jag förklarade att jag ville ha så få mellanhänder som möjligt mellan mig och mina pensionspengar, och att jag inte ville betala någon bonus till honom, hans chefer eller till någon på Skandia (eller AMF, eller SPP, eller ...). Helst skulle jag vilja låta staten ta hand om pengarna, och låta politikerna vara ansvariga. De kan jag iallafall rösta bort, men pensionspengarna sitter där de sitter och de bolagen kan fortsätta tjäna pengar på mina pengar år efter år utan att jag kan göra något. Han hade ingen fond som tänkte på det, sa han. Så jag tvingas väl välja en annan.

Katten M har varit så snäll, så snäll. Han gillar att klora på mattan i hallen, vilket är helt sanktionerat av mig. Soffan hoppas jag han lämnar orörd. När jag kom hem ville han ligga på mitt bröst och spinna.

Det var många buggar på jobbet idag. Synd.

Ikväll fick jag en inneboende. Det är Sofias katt som blir kungsholmsbo för några dagar. Han och jag kommer säkert att trivas ihop, bara han lugnar ner sig lite på nätterna. Sofia är naturligtvis orolig, men jag har passat katter förr, det kommer att fixa sig, jag lovar!

Igår gjorde jag och Sofia gnocchi på drygt 2 kilo potatis. Det blir en hel del gnocchi det! Till slut insåg vi att vi inte skulle hinna äta upp allt, även om vi åt gnocchi till både lunch och middag i flera dagar...

När jag sedan värmde mina gnocchis i lunchrummet på jobbet så frågade Magnus:
- Vad är det du har lagat?
- Gnocchi, svarade jag.
- Vad är det då? Det ser ut lite som... gnåchi.
- "Gnåchi"? Men det är ju samma sak! Gnocchi uttalas [njåki] på italienska.
- Jaha, jag trodde det var något helt annat.

Alltså, "gn" uttalas -- lite överraskande kanske -- på italienska som [nj]. "cch" och "ch" uttalas alltid som [k]. Hade det inte varit ett litet "h" i "gnocchi" så hade det uttalats "njåchi", men bokstaven h finns där för att man ska uttala det hårt.

Mer info om gnocchi.

Det var dagens lektion i italienska. Nu kan jag skolka från kvällens föreläsning och istället jobba på att skaffa mig ett stammtisch på Mälarpaviljongen...

Solen skiner ute, men vad märker man av det i Ärvinge? Inte mycket. Möjligen kan man sitta ute och äta lunch, och möjligen kan man slå till och köpa en glass. Men det händer inget.

Sofia och jag är allt oftare hos henne snarare än hos mig. Det innebär förstås lite nackdelar för min del eftersom jag måste vara lite mer planerande, men det innebär också fördelar. Om vi hade varit hemma hos mig hade jag behövt städa mer, särskilt som Sofia själv storstädade häromdagen. Hon har nog ögon för smuts just nu skulle jag tro. I min lägenhet tycker jag annars att det är pappershögarna som sticker värst i ögonen. De är många, de är höga och utspridda både här och där. Allra värst är att jag inte riktigt vet vad det finns i dem. Kanske ligger det viktiga papper längst ned i högen? Brådskande saker?

Skönt att lämna dem där de är och gå hem till Sofia istället.

Solen inbjöd till att ta ha en riktigt loj dag, och just det har jag haft också. Det blev Kafé Kajak som jag valde att hänga på under förmiddagen, och där hängde jag i sällskap med dvärgen som jag lånat av Sofia. (Boken "Dvärgen" av Pär Lagerkvist alltså). Nästa loja aktivitet blev att äta pizza i Birkastan, följt av glass och mer lojande i Vasaparken. Riktigt lojt var det också när jag satt på parkbänken nere vid strandparken vid Norr Mälarstrand och läste i kvällssolen. Där borde man sitta varje kväll och läsa! Så mycket roligare än att vara hemma. Hemma är tråkigt, kaféer och parkbänkar är roligt.

Klockan är snart kvart i tolv och jag har precis kommit hem efter "ett glas vin" på en uteservering. Det blev lite mer än ett glas vin, det blev en hel del öl och fem timmar drygt på olika ställen. Det var Pilla som ringde och undrade om jag inte skulle ta ett glas vin med henne och Therese. Mot slutet anslöt Torkel och Fredrik. Mina planer att åka hem kvickt gick i stöpet, men jag är inte så väldigt förvånad.

På vägen hem utövade jag lite experimentell fotografering, vilket kan verka lite suspekt i andras ögon. Man ställer slutartiden till t.ex. 8 sekunder, väljer minimalt ISO-värde och maximal bländare, och sedan siktar man med kameran mot något intressant ljus. Sedan svänger man kameran fram och tillbaka, eller försöker skriva något med hjälp av ljuset. Effekten kan bli ganska kul om man har tur. Det enda jobbiga är att man verkar vara en komplett idiot i andras ögon...

Roma och Inter spelade oavgjort, 1-1, ifall någon undrar. Nu ser jag fram emot returmatchen, som blir den 11 maj om jag minns rätt. Efter matchen kvistade jag över till Sofia och hann se slutet av "Mitt liv som hund", som ju också slutar med en viktig match (Ingo vs. Floyd).

Idag skiner solen! Det är varmt! Jag kommer just tillbaka från lunchen som jag åt på Ärvinge Krogs uteservering. Hade det inte varit för pannkakorna som vi åt till efterrätt hade det nog blivit en glass som dessert. Nu hoppas jag det blir glass kl. 15 istället.

När vi flyttade ut hit pratade vi om hur man skulle kunna göra det trista promenaden från tunnelbanan till kontoret lite roligare. Vi konstaterade att det vore bra att åka skejtboard. Perfekt hade varit ifall de hade skåp uppe vid tunnelbanan som kan kunde låsa in dem i över natten och helgen också, men sådan skåp lär vi ju aldrig få se. Torkel gjorde dock slag i saken när han var i San Francisco nyligen! Han kom hem men en så kallad longboard som han åker med nu mellan tunnelbanan och kontoret. Jag är ganska sugen jag också... Det vore snyggt att åka longboard med slips tror jag mig ha konstaterat!

Dagen-efter-popcorn: Det enda som är godare än nygjorda spispopcorn är popcorn som fått mogna över natten!

Jag slits mellan två viljor. Den ena vill vara hos Sofia, den andra vill vara i tevesoffan och se mitt favoritlag, Roma, spela final mot Inter i italienska cuppen. Hur ska jag lyckas övertyga Sofia om att hon ska komma hit och se matchen med mig? Matchen sänds ju på RaiUno, och jag har ju i princip kanalen bara för den händelse att de visar någon viktig match som Roma spelar. Vad kan vara viktigare än finalen? Men ändå...

Vädret är trist just nu. Det kan liksom inte riktigt bestämma sig för om det ska vara mulet eller om det ska vara soligt, så det blir något mitt emellan. Jag vill ha picknickväder!

Idag vill jag rekommendera en annan blogg, som till skillnad från min blogg handlar uteslutande om Kista. Den heter KistaChic. Här kan man läsa om fontänen som nu porlar i Ärvinge, om välputsade vändplaner och annat av intresse!

Jag slog en lov till R.O.O.M. idag och blev riktigt sugen på att byta ut min trista gamla gröna köpmannadisk här hemma mot något nytt och fräscht och vitt och ...dyrt. Så här ser en av modellerna ut som jag överväger:

På väg till Vurma (som jag nu varit på tre dagar i rad, och varje gång har jag ätit en lyxkanelbulle) mötte jag en tjej som hälsade på mig. Jag kände inte alls igen henne, men hälsade tillbaka lite lagom trevligt. När jag väl kom in på Vurma var det en annan person som hälsade på mig, som jag inte heller kände igen. Också hon fick ett "hejsan" till svar. Så är det ofta för mig, jag känner inte igen ansikten! Ack, kanske ska jag försöka träna upp min förmåga att känna igen folk? Kanske finns det någon kurs på Oracle University?

Notera dock att jag också mötte en granne, som jag kände igen, samt att jag kände igen personalen på Vurma och även Peter. Så helt hopplöst är det ju iallafall inte!

Jag putsar fönster och visslar "When I'm cleaning windows". Kanske borde jag vissla något som alla kan istället, såsom "Ekorrn satt i granen"? Nå, huvudsaken är att det blir snyggt!

I mitt köksfönster står nu två stycken små krukor fyllda med jord men annars till synes tomma. Men skenet bedrar! Det är två stycken avokadokärnor som väntar på att gro. Har jag berättat att Sofia pluggar biologi? (Visserligen molekylärbiologi, men ändå.)

Sedan Sofia gick har jag inte lämnat lägenheten. Det börjar bli dags för det nu. Jag har läst hennes blogg och hoppas hon funnit ro bland böckerna nu... Vågar inte riktigt ringa och fråga, för det innebär ju per definition en störning. Klurigt! Kanske ett diskret sms? Önskar man kunde skicka sms som inte pockade så mycket på uppmärksamheten, ett slags tyst sms som hon skulle kunna upptäcka nästa gång hon tänker använda telefonen. Se där, en ny tjänst för telekomindustrin att utveckla!