2007-12-31
Hostar bäst som hostar sist
-- Tänk, jag har inte varit förkyld på hela hösten!
Så sade jag till L. strax innan vi reste söderut för att fira jul. Riktigt sant var det väl inte, för jag minns nu att jag ställde in tennisen vid ett tillfälle på grund av halsont, men jag tyckte iallafall att jag haft tur som hållt mig frisk under hösten.
Nå, i Halmstad träffade jag min svägerska och hennes förkylda barn, och snart var både L. och jag drabbade. Jag har lite hosta, feber och värk. L. har detsamma, men hennes hosta är verkligen hemsk: jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt något liknande. Natten till lördagen låg vi båda vakna på grund av hennes hostattacker. Först vid klockan sju på morgonen lyckades vi somna och sov sedan i tre-fyra timmar. Nästa natt blev lika illa: vi somnade till programmet Andliga sånger på P1 -- jag prisar Gud att de sänder så tråkiga program på morgonen på radion att det lyckades söva oss! Även den natten fick vi bara några få timmars sömn på morgonkvisten.
När vi insåg att vi inte hade blivit bättre, utan snarare sämre, fick vi ta konsekvenserna och ställa in vår nyårsmiddag. Inte så roligt att behöva ringa kompisarna och uppmuntra dem att hitta någon annanstans att ta vägen på nyårsafton.
Tågresan tillbaka till Stockholm gick bra. Vi hade laddat med hostmedicin, Alvedon och kuddar och slapp byten. En taxi körde oss hem till dörren. Väl inne i hallen konstaterade vi att det luktade tydligt av barr i hela lägenheten och jag såg framför mig hur alla skulle ligga torra och eländiga på julgransmattan, men det visade sig att de flesta trots allt satt kvar på grenarna. Man bör dock inte peta på granen om man önskar att de förblir där de är.
Natten till nyårsafton blev helt underbar om man jämför med de två tidigare: vi fick sova hela natten! Det som plågar mig mest just nu är att jag ska ha beredskap på jobbet. Det innebär att jag ska kunna ta emot telefonsamtal från en av företagets kunder om de får något akut problem någon kväll eller natt. Det plågsamma i detta är att telefonen som ska kopplas om ligger på kontoret. Jag måste alltså antagligen resa hela vägen till kontoret i Kista bara för att vidarekoppla en telefon! Jag som på min höjd tänkte pendla mellan soffan och sängen idag.
Så sade jag till L. strax innan vi reste söderut för att fira jul. Riktigt sant var det väl inte, för jag minns nu att jag ställde in tennisen vid ett tillfälle på grund av halsont, men jag tyckte iallafall att jag haft tur som hållt mig frisk under hösten.
Nå, i Halmstad träffade jag min svägerska och hennes förkylda barn, och snart var både L. och jag drabbade. Jag har lite hosta, feber och värk. L. har detsamma, men hennes hosta är verkligen hemsk: jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt något liknande. Natten till lördagen låg vi båda vakna på grund av hennes hostattacker. Först vid klockan sju på morgonen lyckades vi somna och sov sedan i tre-fyra timmar. Nästa natt blev lika illa: vi somnade till programmet Andliga sånger på P1 -- jag prisar Gud att de sänder så tråkiga program på morgonen på radion att det lyckades söva oss! Även den natten fick vi bara några få timmars sömn på morgonkvisten.
När vi insåg att vi inte hade blivit bättre, utan snarare sämre, fick vi ta konsekvenserna och ställa in vår nyårsmiddag. Inte så roligt att behöva ringa kompisarna och uppmuntra dem att hitta någon annanstans att ta vägen på nyårsafton.
Tågresan tillbaka till Stockholm gick bra. Vi hade laddat med hostmedicin, Alvedon och kuddar och slapp byten. En taxi körde oss hem till dörren. Väl inne i hallen konstaterade vi att det luktade tydligt av barr i hela lägenheten och jag såg framför mig hur alla skulle ligga torra och eländiga på julgransmattan, men det visade sig att de flesta trots allt satt kvar på grenarna. Man bör dock inte peta på granen om man önskar att de förblir där de är.
Natten till nyårsafton blev helt underbar om man jämför med de två tidigare: vi fick sova hela natten! Det som plågar mig mest just nu är att jag ska ha beredskap på jobbet. Det innebär att jag ska kunna ta emot telefonsamtal från en av företagets kunder om de får något akut problem någon kväll eller natt. Det plågsamma i detta är att telefonen som ska kopplas om ligger på kontoret. Jag måste alltså antagligen resa hela vägen till kontoret i Kista bara för att vidarekoppla en telefon! Jag som på min höjd tänkte pendla mellan soffan och sängen idag.
Etiketter: hosta, P1, sjuk, sömn
# posted by En undersåte @ 11:53 
