2008-06-20
Midsommar, tro det eller ej
Det är midsommarnatt och fest i hela Sverige. Jag befinner mig hos min svärmor och svärfar i Halmstad på deras traditionella midsommarfirande. Vi pratar stor fest här, långt över hundra gäster, vissa klädda i folkdräkter, levande musik hela dagen och nu när klockan närmar sig midnatt har förstärkarna slagits på och ett proffsigt band spelar på verandan, i denna sekund Dolly Partons Nine to Five. På andra våningen inne i huset, bakom en stängd dörr sitter jag på sängen och bloggar. Bredvid mig på sängen ligger min son och sover. Vi försökte ha honom med på festen, men han var så trött, så trött och lyckades ändå inte sova på grund av allt ljud och allt som hände omkring honom. Det enda att göra var att gå upp och lägga honom, och jag kan ju inte lämna honom ensam här, så jag har läst en stund och nu plockat fram datorn. Det hade jag inte trott för ett år sedan, på förra midsommarfirandet!
Etiketter: barn, fest, midsommar, musik, sömn
2008-05-19
Kvällen är den nya dagen
När den lilla bebisen väl flyttade hem till oss vändes våra rutiner på ända. Vi fick anpassa oss till den lille och hans krav vilket till en början var svårt eftersom vi inte förstod riktigt vad som gällde. Men dag för dag klarnade bilden: när han skriker så vill han X, när han gör den minen betyder det Y. Sakta med säkert har vi etablerat nya rutiner.
Men så plötsligt händer något. I lördags var pojken ovanligt kinkig på dagen och vi försökte hitta alla möjliga orsaker som kunde förklara det. Blöjan? Nä, det var nybytt. Hungrig? Nä, han ammade just. Trött? Nä, han har ju sovit.
På kvällen somnade han i vår säng vid sjutiden och L. och jag passade på att göra sådant som är svårt att göra när han inte sover. Eftersom man inte vet hur länge han sover gäller det att vara effektiv: när som helst kan han vakna och man måste lämna det man håller på med. Men den här kvällen var det annorlunda. Han fortsatte sova ända tills vi själva ville gå och lägga oss. Vad hände? På kvällen brukar han ju vara väldigt krävande.
Igår utspelade sig liknande scener. På kvällen somnade han, men både L. och jag trodde att det var högst tillfälligt och tänkte att han skulle vakna när som helst. Men icke: även denna kvällen sov han ända tills det blev vuxenläggdags.
Är det en nytt mönster vi skönjer? I så fall tycks dagarna bli besvärligare men kvällarna enklare. Fast jag vågar inte ta ut något för givet, så fort jag tror jag förstår hur han fungerar ändras allt på nytt...
Men så plötsligt händer något. I lördags var pojken ovanligt kinkig på dagen och vi försökte hitta alla möjliga orsaker som kunde förklara det. Blöjan? Nä, det var nybytt. Hungrig? Nä, han ammade just. Trött? Nä, han har ju sovit.
På kvällen somnade han i vår säng vid sjutiden och L. och jag passade på att göra sådant som är svårt att göra när han inte sover. Eftersom man inte vet hur länge han sover gäller det att vara effektiv: när som helst kan han vakna och man måste lämna det man håller på med. Men den här kvällen var det annorlunda. Han fortsatte sova ända tills vi själva ville gå och lägga oss. Vad hände? På kvällen brukar han ju vara väldigt krävande.
Igår utspelade sig liknande scener. På kvällen somnade han, men både L. och jag trodde att det var högst tillfälligt och tänkte att han skulle vakna när som helst. Men icke: även denna kvällen sov han ända tills det blev vuxenläggdags.
Är det en nytt mönster vi skönjer? I så fall tycks dagarna bli besvärligare men kvällarna enklare. Fast jag vågar inte ta ut något för givet, så fort jag tror jag förstår hur han fungerar ändras allt på nytt...
2008-03-19
John Blund som diskmaskinsreparatör
Framför SVT:s HD-sändningar från konståknings-VM satt jag och småsov i soffan igår vid niotiden. Visst var piruetterna vackrare än någonsin (de var ju högupplösta), men jag var ändå trött och längtade efter sängen, eller iallafall madrassen som jag sover på nu för tiden. Men så kom jag på att vi hade en banan som höll på att bli för gammal och som behövde ätas upp. Att äta bara banan kan vara lite tråkigt, så bananen kläddes upp lite med vaniljglass och "maränger" och slank sedan ner utan problem.
När jag till slut ätit klart var jag ännu mer färdig och bestämde mig för att släpa mig till min madrass. Då fick jag beskedet från min sambo att vår diskmaskin var trasig. Det kom inget vatten. En diskmaskin som inte har något vatten är bara ett skåp med äcklig smutsdisk och jag tänkte på högarna av disk som skulle samlas på diskbänken i fortsättningen. Varför just nu, när jag har så lite tid? Varför kunde den inte gå sönder för en månad sedan, när jag hade all tid i världen och bara gick och väntade ("i väntans tider")?
Jag plockade fram en ficklampa, diskmaskinens instruktionsbok och lyfte ur all disk ur maskinen. I instruktionsboken fanns längst bak ett avsnitt om felsökning. Där läste jag:
Problem
Diskmaskinen får inget vatten.
Orsak
Vattnet är avstängt. Nej, det funkade i kranen bredvid.
Vattenkranen är stängd. Nja, jag hittar ingen kran, och vi har inte ändrat något.
Vattenslangen är klämd eller böjd. Inte vad jag kunde se, plus att vi inte ändrat eller flyttat något.
Insilen behöver rensas. Kanske det. Synd bara att instruktionsboken inte visade var insilen satt någonstans. Jag rensade alla andra silar och filter jag hittade, men det gjorde ingen skillnad alls. Efter en dryg halvtimme med diskmaskinen och fyra-fem omförsök gav jag upp och kröp till sängen och slocknade.
På morgonen gjorde jag frukost i köket och blängde ilsket på diskmaskinen. Skulle jag behöva ringa efter hjälp nu? Eller var det lika bra att köpa en ny maskin direkt? En reparatör tar ju säkert 1000 kronor bara för att visa sig. Men innan jag började höra mig för i bekantskapskretsen efter duktiga diskmaskinsreparatörer tänkte jag att jag ju kunde prova en gång till med diskmaskinen. Och visst, naturligtvis, den funkade! Helt problemfritt, utan minsta hickning.
Vad lär vi oss av det här? En god natt sömn löser de flesta problem. Sov gott!
När jag till slut ätit klart var jag ännu mer färdig och bestämde mig för att släpa mig till min madrass. Då fick jag beskedet från min sambo att vår diskmaskin var trasig. Det kom inget vatten. En diskmaskin som inte har något vatten är bara ett skåp med äcklig smutsdisk och jag tänkte på högarna av disk som skulle samlas på diskbänken i fortsättningen. Varför just nu, när jag har så lite tid? Varför kunde den inte gå sönder för en månad sedan, när jag hade all tid i världen och bara gick och väntade ("i väntans tider")?
Jag plockade fram en ficklampa, diskmaskinens instruktionsbok och lyfte ur all disk ur maskinen. I instruktionsboken fanns längst bak ett avsnitt om felsökning. Där läste jag:
Problem
Diskmaskinen får inget vatten.
Orsak
Vattnet är avstängt. Nej, det funkade i kranen bredvid.
Vattenkranen är stängd. Nja, jag hittar ingen kran, och vi har inte ändrat något.
Vattenslangen är klämd eller böjd. Inte vad jag kunde se, plus att vi inte ändrat eller flyttat något.
Insilen behöver rensas. Kanske det. Synd bara att instruktionsboken inte visade var insilen satt någonstans. Jag rensade alla andra silar och filter jag hittade, men det gjorde ingen skillnad alls. Efter en dryg halvtimme med diskmaskinen och fyra-fem omförsök gav jag upp och kröp till sängen och slocknade.
På morgonen gjorde jag frukost i köket och blängde ilsket på diskmaskinen. Skulle jag behöva ringa efter hjälp nu? Eller var det lika bra att köpa en ny maskin direkt? En reparatör tar ju säkert 1000 kronor bara för att visa sig. Men innan jag började höra mig för i bekantskapskretsen efter duktiga diskmaskinsreparatörer tänkte jag att jag ju kunde prova en gång till med diskmaskinen. Och visst, naturligtvis, den funkade! Helt problemfritt, utan minsta hickning.
Vad lär vi oss av det här? En god natt sömn löser de flesta problem. Sov gott!
Etiketter: diskmaskin, problemlösning, sömn
2007-12-31
Hostar bäst som hostar sist
-- Tänk, jag har inte varit förkyld på hela hösten!
Så sade jag till L. strax innan vi reste söderut för att fira jul. Riktigt sant var det väl inte, för jag minns nu att jag ställde in tennisen vid ett tillfälle på grund av halsont, men jag tyckte iallafall att jag haft tur som hållt mig frisk under hösten.
Nå, i Halmstad träffade jag min svägerska och hennes förkylda barn, och snart var både L. och jag drabbade. Jag har lite hosta, feber och värk. L. har detsamma, men hennes hosta är verkligen hemsk: jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt något liknande. Natten till lördagen låg vi båda vakna på grund av hennes hostattacker. Först vid klockan sju på morgonen lyckades vi somna och sov sedan i tre-fyra timmar. Nästa natt blev lika illa: vi somnade till programmet Andliga sånger på P1 -- jag prisar Gud att de sänder så tråkiga program på morgonen på radion att det lyckades söva oss! Även den natten fick vi bara några få timmars sömn på morgonkvisten.
När vi insåg att vi inte hade blivit bättre, utan snarare sämre, fick vi ta konsekvenserna och ställa in vår nyårsmiddag. Inte så roligt att behöva ringa kompisarna och uppmuntra dem att hitta någon annanstans att ta vägen på nyårsafton.
Tågresan tillbaka till Stockholm gick bra. Vi hade laddat med hostmedicin, Alvedon och kuddar och slapp byten. En taxi körde oss hem till dörren. Väl inne i hallen konstaterade vi att det luktade tydligt av barr i hela lägenheten och jag såg framför mig hur alla skulle ligga torra och eländiga på julgransmattan, men det visade sig att de flesta trots allt satt kvar på grenarna. Man bör dock inte peta på granen om man önskar att de förblir där de är.
Natten till nyårsafton blev helt underbar om man jämför med de två tidigare: vi fick sova hela natten! Det som plågar mig mest just nu är att jag ska ha beredskap på jobbet. Det innebär att jag ska kunna ta emot telefonsamtal från en av företagets kunder om de får något akut problem någon kväll eller natt. Det plågsamma i detta är att telefonen som ska kopplas om ligger på kontoret. Jag måste alltså antagligen resa hela vägen till kontoret i Kista bara för att vidarekoppla en telefon! Jag som på min höjd tänkte pendla mellan soffan och sängen idag.
Så sade jag till L. strax innan vi reste söderut för att fira jul. Riktigt sant var det väl inte, för jag minns nu att jag ställde in tennisen vid ett tillfälle på grund av halsont, men jag tyckte iallafall att jag haft tur som hållt mig frisk under hösten.
Nå, i Halmstad träffade jag min svägerska och hennes förkylda barn, och snart var både L. och jag drabbade. Jag har lite hosta, feber och värk. L. har detsamma, men hennes hosta är verkligen hemsk: jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt något liknande. Natten till lördagen låg vi båda vakna på grund av hennes hostattacker. Först vid klockan sju på morgonen lyckades vi somna och sov sedan i tre-fyra timmar. Nästa natt blev lika illa: vi somnade till programmet Andliga sånger på P1 -- jag prisar Gud att de sänder så tråkiga program på morgonen på radion att det lyckades söva oss! Även den natten fick vi bara några få timmars sömn på morgonkvisten.
När vi insåg att vi inte hade blivit bättre, utan snarare sämre, fick vi ta konsekvenserna och ställa in vår nyårsmiddag. Inte så roligt att behöva ringa kompisarna och uppmuntra dem att hitta någon annanstans att ta vägen på nyårsafton.
Tågresan tillbaka till Stockholm gick bra. Vi hade laddat med hostmedicin, Alvedon och kuddar och slapp byten. En taxi körde oss hem till dörren. Väl inne i hallen konstaterade vi att det luktade tydligt av barr i hela lägenheten och jag såg framför mig hur alla skulle ligga torra och eländiga på julgransmattan, men det visade sig att de flesta trots allt satt kvar på grenarna. Man bör dock inte peta på granen om man önskar att de förblir där de är.
Natten till nyårsafton blev helt underbar om man jämför med de två tidigare: vi fick sova hela natten! Det som plågar mig mest just nu är att jag ska ha beredskap på jobbet. Det innebär att jag ska kunna ta emot telefonsamtal från en av företagets kunder om de får något akut problem någon kväll eller natt. Det plågsamma i detta är att telefonen som ska kopplas om ligger på kontoret. Jag måste alltså antagligen resa hela vägen till kontoret i Kista bara för att vidarekoppla en telefon! Jag som på min höjd tänkte pendla mellan soffan och sängen idag.
Etiketter: hosta, P1, sjuk, sömn
2007-08-09
Sömnlös i Stockholm
Jag blir tokig!
Klockan är 01.40 och jag borde ligga och sova sött. Men det går inte. Det är ett envist ljud som håller mig vaken, ett ljud som vi hörde för första gången för ungefär tre veckor sedan. Då höll det på i ungefär ett dygn, nu har det hållit på i tre timmar.
Vad är det för ljud? L. beskrev det för mig i telefon en gång som "ljudet av att man skjuter en stol fram och tillbaka". Det är en ganska bra beskrivning, fast man bör tillägga att stolen skjuts fram och tillbaka ungefär var 5 sekund.
Det värsta är att ljudet är starkast vid väggen mellan toaletten och sängen, det vill säga precis där som jag just nu borde ligga och sova. Toaletten är nog värst ändå, rummet tycks fungera som ett slags resonanslåda och förstärka effekten.
Varifrån kommer ljudet? Från början var vi ganska säkra på att det kom från grannlägenheten vid sidan av oss, men nu är jag mindre säker. Det vore konstigt, för grannarna som bor där är väldigt sällan i lägenheten, bara någon gång per kvartal och jag har inte sett dem på länge. Nä, det måste komma från någon annan granne...
Om man lägger örat mot väggen på toaletten så hör man ett rytmiskt plaskande ljud: en tvättmaskin? Ja, en tvättmaskin kan det absolut vara, det är kanske till och med den troligaste förklaringen. Fast det som talar emot är att ljudet hördes ett helt dygn en gång. Och varför skulle det låta nu, kl. 01.45? Första gången jag hörde ljudet i kväll var kl. 23 ungefär. Finns det tvättprogram som varar i nästan tre timmar?
En annan hypotes jag haft är att det var en cementblandare. Kanske höll grannen på att lägga om golvet i sitt badrum? Kanske måste cementblandaren stå och snurra hela natten? I så fall skulle det vara ett temporärt problem som vi snart skulle slippa. Men nej, nu är ljudet tillbaka igen.
Eftersom jag ändå inte kunde sova passade jag nyss på att snoka omkring lite i trapphuset för att lära mig mer om ljudet. Jag kunde snabbt konstatera att ljudet inte kom ifrån källaren: tvättmaskinerna och alla annan utrustning stod oanvänd. Däremot kunde man höra ljudet även nere i källaren!
Nästa sak jag gjorde var att gå ut på gatan för att se om lampan lyste hos någon av mina grannar. Nej, det var släckt överallt, ingen tyckte vara uppe och tvätta desperat inför någon resa. Sedan gick jag omkring och lade örat mot väggen på mitt våningsplan. Det hördes klart mest när man lyssnade mot min lägenhet, så om andra har gjort detsamma så är väl jag misstänkt... Lyssna mot lägenhetsdörrarna vågade jag dock inte, det kändes lite för integritetskränkande.
På sistone har min huvudhypotes blivit att det är grannen ovanför som tvättar. Hon är småbarnsmamma så det finns säkert anledning att tvätta ganska ofta. Men jag blev osäker nu när jag var uppe på den våningen och lyssnade och ljudet hördes mycket mindre där.
Vad ska jag göra nu? Hos vilken granne ska jag ringa på imorgon? Eller ska jag skriva en lapp och sätta upp på anslagstavlan? "Var det du som tvättade inatt vid tvåtiden? I så fall: lägg av med det! /Arg och sömnlös granne."
För resten såg jag att det satt en lapp från vår fastighetsskötare på anslagstavlan för någon vecka sedan. Där stod det att någon hade en blandare (en "kran" på vardaglig svenska, ingen cementblandare alltså) som tjöt och att man skulle höra av sig till dem så skulle de hjälpa till att lösa problemet. Kan det ha någon koppling till det här?
Men nej, detta måste vara en tvättmaskin.
Suck.
Tillägg 1:
Jodå, ljudet är kvar, oförändrat. Klockan är nu kvart i tre.
Suck.
Tillägg 2:
Klockan har nu hunnit bli 10 och ljudet är borta. Det slutade vid halv sex, fast mina begrepp om ljudet är lite luddigare efter klockan halv fem så lite sömn fick jag iallafall. Tyvärr blev ljudet mer och mer ihärdigt. Från början var det kanske 20 sekunder mellan varje utbrott, mot slutet var det istället ett ihållande ljud.
Det blir till att ringa på dörrarna hos grannarna idag.
Klockan är 01.40 och jag borde ligga och sova sött. Men det går inte. Det är ett envist ljud som håller mig vaken, ett ljud som vi hörde för första gången för ungefär tre veckor sedan. Då höll det på i ungefär ett dygn, nu har det hållit på i tre timmar.
Vad är det för ljud? L. beskrev det för mig i telefon en gång som "ljudet av att man skjuter en stol fram och tillbaka". Det är en ganska bra beskrivning, fast man bör tillägga att stolen skjuts fram och tillbaka ungefär var 5 sekund.
Det värsta är att ljudet är starkast vid väggen mellan toaletten och sängen, det vill säga precis där som jag just nu borde ligga och sova. Toaletten är nog värst ändå, rummet tycks fungera som ett slags resonanslåda och förstärka effekten.
Varifrån kommer ljudet? Från början var vi ganska säkra på att det kom från grannlägenheten vid sidan av oss, men nu är jag mindre säker. Det vore konstigt, för grannarna som bor där är väldigt sällan i lägenheten, bara någon gång per kvartal och jag har inte sett dem på länge. Nä, det måste komma från någon annan granne...
Om man lägger örat mot väggen på toaletten så hör man ett rytmiskt plaskande ljud: en tvättmaskin? Ja, en tvättmaskin kan det absolut vara, det är kanske till och med den troligaste förklaringen. Fast det som talar emot är att ljudet hördes ett helt dygn en gång. Och varför skulle det låta nu, kl. 01.45? Första gången jag hörde ljudet i kväll var kl. 23 ungefär. Finns det tvättprogram som varar i nästan tre timmar?
En annan hypotes jag haft är att det var en cementblandare. Kanske höll grannen på att lägga om golvet i sitt badrum? Kanske måste cementblandaren stå och snurra hela natten? I så fall skulle det vara ett temporärt problem som vi snart skulle slippa. Men nej, nu är ljudet tillbaka igen.
Eftersom jag ändå inte kunde sova passade jag nyss på att snoka omkring lite i trapphuset för att lära mig mer om ljudet. Jag kunde snabbt konstatera att ljudet inte kom ifrån källaren: tvättmaskinerna och alla annan utrustning stod oanvänd. Däremot kunde man höra ljudet även nere i källaren!
Nästa sak jag gjorde var att gå ut på gatan för att se om lampan lyste hos någon av mina grannar. Nej, det var släckt överallt, ingen tyckte vara uppe och tvätta desperat inför någon resa. Sedan gick jag omkring och lade örat mot väggen på mitt våningsplan. Det hördes klart mest när man lyssnade mot min lägenhet, så om andra har gjort detsamma så är väl jag misstänkt... Lyssna mot lägenhetsdörrarna vågade jag dock inte, det kändes lite för integritetskränkande.
På sistone har min huvudhypotes blivit att det är grannen ovanför som tvättar. Hon är småbarnsmamma så det finns säkert anledning att tvätta ganska ofta. Men jag blev osäker nu när jag var uppe på den våningen och lyssnade och ljudet hördes mycket mindre där.
Vad ska jag göra nu? Hos vilken granne ska jag ringa på imorgon? Eller ska jag skriva en lapp och sätta upp på anslagstavlan? "Var det du som tvättade inatt vid tvåtiden? I så fall: lägg av med det! /Arg och sömnlös granne."
För resten såg jag att det satt en lapp från vår fastighetsskötare på anslagstavlan för någon vecka sedan. Där stod det att någon hade en blandare (en "kran" på vardaglig svenska, ingen cementblandare alltså) som tjöt och att man skulle höra av sig till dem så skulle de hjälpa till att lösa problemet. Kan det ha någon koppling till det här?
Men nej, detta måste vara en tvättmaskin.
Suck.
Tillägg 1:
Jodå, ljudet är kvar, oförändrat. Klockan är nu kvart i tre.
Suck.
Tillägg 2:
Klockan har nu hunnit bli 10 och ljudet är borta. Det slutade vid halv sex, fast mina begrepp om ljudet är lite luddigare efter klockan halv fem så lite sömn fick jag iallafall. Tyvärr blev ljudet mer och mer ihärdigt. Från början var det kanske 20 sekunder mellan varje utbrott, mot slutet var det istället ett ihållande ljud.
Det blir till att ringa på dörrarna hos grannarna idag.
Etiketter: cementblandare, grannar, ljud, sömn, tvätt
2007-02-15
Jetlaggad från bilresan till Oslo
Lustigt nog verkar jag fortfarande lite trött efter min resa till Oslo. När jag vaknade på morgonen i Oslo var jag rätt nöjd med mig själv: jag vaknade innan väckarklockan ringde! För att vakna till mig i lite lagom takt fällde jag upp locket till datorn och lyssnade på P1, nyheterna klockan halv sju. Så långt allt väl. Men efter en stund kom "fel" program på P1: "Morgonandakt". Vad var det här? Hade de lagt om tablån? Skulle det bli fler kristna program i P1 nu? Jag fasade för det perspektivet... Men det fanns en annan förklaring, som också var lite obehaglig, men ändå bättre: jag hade vaknat en timme för tidigt. Det var inte halvsjunyheterna jag lyssnat på, utan halvsexnyheterna!
Åter i Stockholm spelade jag tennis sent på kvällen. Riktigt trött var jag när jag gick och lade mig, så jag bestämde mig för att jag var värd en liten sovmorgon dagen efter. Väckarklockan ställdes fram till 07.59 istället för 06.59. Jag somnade fort. På morgonen vaknade jag av mig själv igen. "Åh nej", tänkte jag, "varför vaknar jag så här tidigt hela tiden? Varför kan jag inte sova ordentligt på morgonen?" Jag var helt övertygad om att klockan var 06.45, men när jag tvingade mig att titta på väckarklockan såg jag att hon var 07.45 -- en timme fel igen med andra ord, fast nu åt andra hållet.
Det finns bara en rimlig förklaring: jetlag.
Åter i Stockholm spelade jag tennis sent på kvällen. Riktigt trött var jag när jag gick och lade mig, så jag bestämde mig för att jag var värd en liten sovmorgon dagen efter. Väckarklockan ställdes fram till 07.59 istället för 06.59. Jag somnade fort. På morgonen vaknade jag av mig själv igen. "Åh nej", tänkte jag, "varför vaknar jag så här tidigt hela tiden? Varför kan jag inte sova ordentligt på morgonen?" Jag var helt övertygad om att klockan var 06.45, men när jag tvingade mig att titta på väckarklockan såg jag att hon var 07.45 -- en timme fel igen med andra ord, fast nu åt andra hållet.
Det finns bara en rimlig förklaring: jetlag.
Etiketter: jetlag, kristendom, Oslo, P1, sovmorgon, sömn