2008-01-09
Visar inget hjältemod på Södersjukhuset
Länge har jag gått och oroat mig, och idag trodde jag en stund att det skulle hända: jag höll på att svimma på Södersjukhuset.
Ända sedan jag svimmade på en biologilektion i åttan har jag vetat att jag kan svimma när jag tycker att något är obehagligt. Oftast har det med människokroppen att göra, men inte alltid -- biologiläraren i åttan bad mig plötsligt ta en promenad runt skolan när mina klasskamrater höll på att dissekera koögon. Även på bio har det svartnat för mig. Allra värst var det på antikrigsfilmen Johnny Got his Gun. Man fick aldrig se något riktigt otäckt i bild, men man hörde den skadade soldatens tankar och spekulationer kring hur hans kropp kunde tänkas se ut efter granatexplosionen. Sedan fick jag sitta med huvudet mellan benen i några minuter för att återhämta mig.
Så vad hände idag? L. och jag var på Södersjukhusets information om förlossningar. För mig framstår det som helt oundvikligt att jag kommer att svimma under själva förlossningen -- men än sen? Det händer säkert väldigt många. Men att svimma i en aula där 100 personer lyssnar på hur en förlossning går till, det skulle vara pinsamt. Jag höll mig på rätt köl genom hela föreläsningen, men jag skruvade på mig i bänken några gånger och lutade mig lite diskret framåt för att vara beredd att sänka huvudet om det behövdes. Det visades inga läskiga bilder alls, men jag tror att det är sämre för mig för då kan min fantasi göra det hundra gånger värre.
Faran över för den här gången, men det blir många fler tillfällen den närmaste tiden skulle jag tro.
Ända sedan jag svimmade på en biologilektion i åttan har jag vetat att jag kan svimma när jag tycker att något är obehagligt. Oftast har det med människokroppen att göra, men inte alltid -- biologiläraren i åttan bad mig plötsligt ta en promenad runt skolan när mina klasskamrater höll på att dissekera koögon. Även på bio har det svartnat för mig. Allra värst var det på antikrigsfilmen Johnny Got his Gun. Man fick aldrig se något riktigt otäckt i bild, men man hörde den skadade soldatens tankar och spekulationer kring hur hans kropp kunde tänkas se ut efter granatexplosionen. Sedan fick jag sitta med huvudet mellan benen i några minuter för att återhämta mig.
Så vad hände idag? L. och jag var på Södersjukhusets information om förlossningar. För mig framstår det som helt oundvikligt att jag kommer att svimma under själva förlossningen -- men än sen? Det händer säkert väldigt många. Men att svimma i en aula där 100 personer lyssnar på hur en förlossning går till, det skulle vara pinsamt. Jag höll mig på rätt köl genom hela föreläsningen, men jag skruvade på mig i bänken några gånger och lutade mig lite diskret framåt för att vara beredd att sänka huvudet om det behövdes. Det visades inga läskiga bilder alls, men jag tror att det är sämre för mig för då kan min fantasi göra det hundra gånger värre.
Faran över för den här gången, men det blir många fler tillfällen den närmaste tiden skulle jag tro.
Etiketter: bio, biologi, förlossning, klen, svimma
Comments:
<< Home
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my site, it is about the CresceNet, I hope you enjoy. The address is http://www.provedorcrescenet.com . A hug.
Du är inte ensam. Jag svimmade när Mike Tyson bet örat av Evander Holyfield. Platsen var puben Molly Malone's i Madrid och när jag vaknat blev jag utslängd för att 1. De antog att jag tagit droger 2. De inte fick ha öppet egentligen.
Filmen Svart Lucia där Figge Norling karvar av sig ena armen med ståltråd var också anledning till oro. Enligt ögonvittnen var jag grönvitgrå i ansiktet efteråt.
Skicka en kommentar
Filmen Svart Lucia där Figge Norling karvar av sig ena armen med ståltråd var också anledning till oro. Enligt ögonvittnen var jag grönvitgrå i ansiktet efteråt.
<< Home