2008-07-30
Per Gessle has left the building
Trots vad uppslagsverken säger är det faktiskt en annan tidszon här i Halmstad. Allt går långsamt, man har ingen brådska men hinner ändå med det man ska. Och det enda man verkligen ska, det enda man måste göra, är att bada. Huset jag befinner mig vid ligger kanske tvåhundra meter från havet, men den stranden bedöms inte som förstklassig av de kräsna typerna här, så vi väljer andra stränder. De går bland annat under namnen Grötvik, Sandhamn, Tylösand och Handikappbadet. Och så finns det så klart varianter bland dem, som "klipporna, till höger om Handikappbadet". Igår var det 23 grader varmt i vattnet. (Det känns mycket bra att kunna skryta om vattentemperaturen på semestern).
På väg till stranden idag ("Klipporna vid Sandhamn") pekades ett hus ut: "Där bor Per Gessle". Samtidigt ser vi en svart sportbil lämna uppfarten. Rutorna var mörka så vi kunde inte se om det var han eller inte, men mina guider sa iallafall att "nu kan du berätta för alla att du sett honom". Så det är väl bäst att jag gör det här.
Men jag tycker värmen är svårt att uthärda. Jag har gått omkring i några dagar nu och längtat till september/oktober och den svalare luft som vi andas då. Tänk när man kan sitta i solen igen! När man inte måste tänka så mycket på hur mycket man dricker. När man kan klä på sig vanliga kläder igen.
På väg till stranden idag ("Klipporna vid Sandhamn") pekades ett hus ut: "Där bor Per Gessle". Samtidigt ser vi en svart sportbil lämna uppfarten. Rutorna var mörka så vi kunde inte se om det var han eller inte, men mina guider sa iallafall att "nu kan du berätta för alla att du sett honom". Så det är väl bäst att jag gör det här.
Men jag tycker värmen är svårt att uthärda. Jag har gått omkring i några dagar nu och längtat till september/oktober och den svalare luft som vi andas då. Tänk när man kan sitta i solen igen! När man inte måste tänka så mycket på hur mycket man dricker. När man kan klä på sig vanliga kläder igen.
Etiketter: bada, Halmstad, Per Gessle, semester, värme
2007-12-27
Glöm lunchrast på sträckan Växjö-Halmstad
Detta är ett viktigt kom-ihåg-meddelande till mig själv: det går inte att planera in en lunchrast på sträckan mellan Växjö och Halmstad!
Efter att ha firat julen färdigt i Småland ville jag återse L. och hennes stora mage och fick låna mormors bil för att köra till Halmstad, där hon firat jul. Mormors bil bytte jag sedan mot pappas bil, med motiveringen att den är trafiksäkrare och jag skulle ju köra längst. Sedan ställde jag in GPS-mottagaren på Ebbehill och for iväg. Lunchen tänkte jag äta någonstans på vägen, som en trevlig rast i körningen.
Först var jag på Växjös främsta utpost för urban sprawl, nämligen köpcentret Samarkand utanför stan, en bekväm avfart från vägen till Halmstad. Där köpte jag en del absolut nödvändiga saker och jag funderade på att äta lunch där, men begreppet vegetariska alternativ tycktes inte ha nått denna del av Växjö ännu så jag fick nöja mig med en chokladkaka. På vägen till Halmstad skulle jag säkert passera något.
Det är ungefär 14 mil mellan Växjö och Halmstad och det finns tre saker längs vägen: asfalt, skog och ett McDonald's i Ljungby. Jag fick bita ihop min stolthet och ställa mig sist i kön. Tyvärr valde jag fel kö. Efter att ha stått där i cirka en kvart noterade jag att alla framför mig i kön var män i 35-40-årsåldern och att de handlade till hela stora familjen som säkert satt otåligt och väntade i någon annan del av lokalen. Det tog mig nästan en halvtimme att få beställa och det enda jag köpte var pommes frites och minimorötter... Var enda gång jag går på McDonald's lovar jag mig själv att det är sista gången! Så här efteråt kan jag konstatera att det säkert varit bättre att åka in till centrala Ljungby och handla i någon korvkiosk där. Fast jag är inte säker på att någon var öppen på annandagen. Nä, det bästa är nog att äta innan man reser, eller att äta lunch inne i Växjö eller Halmstad.
Efter att ha firat julen färdigt i Småland ville jag återse L. och hennes stora mage och fick låna mormors bil för att köra till Halmstad, där hon firat jul. Mormors bil bytte jag sedan mot pappas bil, med motiveringen att den är trafiksäkrare och jag skulle ju köra längst. Sedan ställde jag in GPS-mottagaren på Ebbehill och for iväg. Lunchen tänkte jag äta någonstans på vägen, som en trevlig rast i körningen.
Först var jag på Växjös främsta utpost för urban sprawl, nämligen köpcentret Samarkand utanför stan, en bekväm avfart från vägen till Halmstad. Där köpte jag en del absolut nödvändiga saker och jag funderade på att äta lunch där, men begreppet vegetariska alternativ tycktes inte ha nått denna del av Växjö ännu så jag fick nöja mig med en chokladkaka. På vägen till Halmstad skulle jag säkert passera något.
Det är ungefär 14 mil mellan Växjö och Halmstad och det finns tre saker längs vägen: asfalt, skog och ett McDonald's i Ljungby. Jag fick bita ihop min stolthet och ställa mig sist i kön. Tyvärr valde jag fel kö. Efter att ha stått där i cirka en kvart noterade jag att alla framför mig i kön var män i 35-40-årsåldern och att de handlade till hela stora familjen som säkert satt otåligt och väntade i någon annan del av lokalen. Det tog mig nästan en halvtimme att få beställa och det enda jag köpte var pommes frites och minimorötter... Var enda gång jag går på McDonald's lovar jag mig själv att det är sista gången! Så här efteråt kan jag konstatera att det säkert varit bättre att åka in till centrala Ljungby och handla i någon korvkiosk där. Fast jag är inte säker på att någon var öppen på annandagen. Nä, det bästa är nog att äta innan man reser, eller att äta lunch inne i Växjö eller Halmstad.
Etiketter: Halmstad, lunch, McDonald's, vegetariskt, Växjö
2007-06-25
Porr för en etnolog
OK, jag inser att midsommar är ett passerat kapitel nu, så jag väljer att summera det väldigt kort, eftersom jag lovat det tidigare. Det hela summeras kanske bäst i en bild från festen.
Midsommarfirande i Halmstad
Jo, jag var förvånad. Här fanns alltså en ficka kvar där traditionerna tycks obrutna, där människor -- gamla som unga -- faktiskt dansar på midsommarafton. Det kan ju ha haft med kvaliteten på musikerna att göra: ett proffsigare gäng kan man nog inte hitta på någon äng på midsommarafton!
Det här året nöjde jag mig med att fotografera aktiviteterna -- kameran räddade mig från dansen så att säga. Kanske provar jag ett annat år? Sedan rullade det på med mat, dryck och levande musik fram till halv sex på morgonen.
Midsommarfirande i Halmstad
Jo, jag var förvånad. Här fanns alltså en ficka kvar där traditionerna tycks obrutna, där människor -- gamla som unga -- faktiskt dansar på midsommarafton. Det kan ju ha haft med kvaliteten på musikerna att göra: ett proffsigare gäng kan man nog inte hitta på någon äng på midsommarafton!
Det här året nöjde jag mig med att fotografera aktiviteterna -- kameran räddade mig från dansen så att säga. Kanske provar jag ett annat år? Sedan rullade det på med mat, dryck och levande musik fram till halv sex på morgonen.
Etiketter: dans, fest, Halmstad, midsommar, musik
