Fakta ur en undersåtes liv

Här i Småland har jag träffat några äldre släktingar. Av min mormor fick jag lära mig ett nytt ord igår: "robotplatta". Förr i tiden, när hon hade trikåaffären på nedervåningen, var det så bekvämt med robotplattan.

Robotplatta? Har ni en sådan? Använder ni robotplattor? Tydligen kallades ett tillbehör till spisen det, som gjorde att man kunde ställa in när plattan skulle slå på. Mormor kunde skala potatis hälla vatten i en gryta och sedan ställa det på rototplattan och se till att den började koka precis klockan 12.30, så att det var färdigkokt när hon stängde för lunch.

Bland alla de gamla foton jag gått igenom fanns ett som gav mig en skrämmande upptäckt om mig själv. På ett foto, antagligen från slutet av 70-talet, ser jag mig själv stående vid ett bord i mormor och morfars sommarstuga. I händerna har jag en kokt kräfta... Skrämmande! Jag trodde att jag aldrig har ätit kräftor, men det tycks alltså som om jag har fel. Förträngningsmekanismerna är tydligen starka. Fast det är klart, jag kanske bara höll i den, jag åt den så klart aldrig. Inte jag inte!

Etiketter: foto, kräftor, psykologi, robotplatta, trikåer