Fakta ur en undersåtes liv

Klockan är nio och det är dags att gå och spela tennis. En lustig sak är att jag efter att ha spelat tennis alltid är sugen på jordnötter. En öl skulle jag också kunna tänka mig, men det känns lite för dekadent att öppna en starköl hemma i soffan vid midnatt en vardagkväll...

För ganska länge sedan kom det ut en bok som hette "Män är från Mars, kvinnor från Venus". Den ledde till ett stort rabalder och långa diskussioner om män och kvinnor egentligen är så annorlunda som författaren hävdade. Jag hör till dem som menar att han överdriver. Jag hejade på Nina Björk och hennes bok "Det rosa täcket".

Oavsett om det är ett inlärt beteende eller något mystiskt genetiskt som inte går att ändra på, så finns det iallafall en stor skillnad mellan könen som jag har funderat lite på idag. Det handlar om hårspännen. Tjejer tappar hårspännen. Överallt. Alla! Över tiden har jag byggt upp en mindre myrstack här hemma med hårspännen som L. har tappat. (Jag undviker att gå in på debatten om huruvida män är samlare p.g.a. sina gener eller inte, det är en annan fråga).

Idag såg jag dock ett hårspänne på ett udda ställe, som dock inte förvånade mig alls. Spännet låg i toalettstolen på Vurma. Det fick ligga kvar där.

Jaha, då var det dags igen. Dagens Nyheter stal idag 204 kronor från mitt bankkonto, och jag tycks inte kunna stoppa stölderna...

Den gode Christer har redan emigrerat till USA, och vi hann inte ens säga hej då ty jag var sjuk och när jag kom tillbaka hade han redan åkt... Nu är det Torkels tur. Han emigrerar till USA på måndag och vi hade en liten After Work på Lokal. Det var knappt jag kände igen honom i den nya korta frisyren!

Lycka till i San Francisco!

För en tid sedan upptäckte jag av en slump att jag tycks betala dubbelt till Dagens Nyheter. Visst, DN är nog trots allt den bästa svenska morgontidningen, men konkurrensen är inte så tuff. Snart börjar DN med betyg på filmrecensionerna -- var ska det sluta? En lista med de böcker som kommit ut under veckan och så getingar baserat på omslagsbilderna? DN:s VD är ju trots allt en gammal kvällstidningsräv...

Nåväl, jag vill iallafall inte betala dubbelt till DN, så för några veckor sedan ringde jag till deras kundtjänst och påtalade problemet. De skulle kontakta ekonomiavdelningen som skulle höra av sig till mig. Sedan gick det några veckor och jag blev aldrig kontaktad av dem, så igår tyckte jag det var dags att börja gräva i det här igen.

Först tänkte jag ha lite mer fakta innan jag ringde DN igen. På min internetbank (fortfarande Swedbank) kunde jag se att jag betalat mina fakturor till DN var tredje månad. Jag kunde också se att den 28 i varje månad drogs 198 kronor från mitt konto till "AB DAGENS N", som det stod på min kontohistorik. Ibland var beloppen lägre, runt 130 kronor, men varje månad under 2006 har pengar dragits.

Det finns skäl till varför felet kan ha uppstått. DN gjorde reklam för att det var billigast (och bekvämast) att betala via autogiro, så någon gång förra hösten så bestämde jag mig för att byta till autogiro. Nu minns jag inte hur långt jag gick i den processen, kanske hela vägen med undertecknande av avtal och allt, men jag minns iallafall klart och tydligt att jag ångrade mig och ville gå tillbaka till vanliga pappersfakturor var tredje månad när jag insåg att det blev dyrare med autogiro. Dyrare? DN hade ju sagt att det var billigast? Ja, men med autogiro kunde man bara betala fullt prenumerantpris! Jag har 25% rabatt, och det var jag inte beredd att offra. Så jag kontaktade kundtjänst och fakturorna började dyka upp igen.

Innan jag ringde DN tänkte jag att det är bäst att jag vet vilket konto pengarna betalas in på. Dessutom kunde jag inte heller se något autogiromedgivande på min Internetbank vilket jag tyckte var misstänkt, så jag ringde till bankens telefonservice. Där fick jag beskedet att jag inte kunde se det eftersom det var ett PlusGiro-medgivande, inte ett bankgiro. Om jag ringde till DN skulle det säkert reda ut sig.

När jag ringde till DN och förklarade mitt ärende igen så lät killen jag pratde med förvånad. Nä, han kunde bara se att jag betalade via faktura. Och det var inte heller så att jag hade dubbla prenumerationer, mitt namn förekom bara en gång i deras register. Hans råd var att jag kontaktade banken för mer information om vart pengarna utbetalas.

Så det blev till att ringa banken igen. Men nej, de kunde inte se vart pengarna betalades ut. (Jag blev också idiotförklarad eftersom jag inte förstod att det funkade så med PlusGiro, men det är en annan sak). Möjligen kunde jag få mer information om jag ringde till PlusGirot.

Nu var det PlusGirot som fick ett samtal från mig. Men nej, de hade inte någon information om mig alls! Kvinnan på kundtjänst förklarade att de bara fick listor från vissa företag och sedan drogs det pengar. Jag menade att jag ju borde stå med på någon sådan lista, nu när det faktiskt drogs pengar från mitt konto, men hon menade att hon inte kunde titta efter. Det var en sak mellan mig och DN. Jag måste ringa till DN och be dem sluta dra pengar från mitt konto.

Längre än så hann jag inte igår innan klockan blev så mycket att kundtjänsterna stängde. Nu är jag fortfarande optimistisk och tror att det här ska gå att lösa, men tänk om "AB DAGENS N" inte alls är Dagens Nyheter utan någon person som bluffar sig till pengar. Hur ska jag då få stopp på utbetalningarna? Min bank kan inte stoppa dem och inte PlusGirot heller, efter vad de påstår. De säger att jag måste vända mig till [skurken] och be honom sluta dra pengar från kontot. Jag kan inte påstå att det känns tryggt...

Oops! Jag råkade visst boka en resa till Rom. Sådant händer så lätt. 7-10 december, ser fram emot det!

Oj, min blogg har blivit lite mer politisk på senare tid! Nåväl, det kanske behövs nu när vi har en ny regering...

Tidigare idag fick svar från Göran Olsson, vd på SBC:

Hej och tack för ditt brev - vi uppskattar alltid synpunkter.

Men vi har uppenbart olika mening. Det grundar sig nog i synen på vad SBC ska syssla med.

Jag menar att SBC är och ska vara en intressseorganisation, inte ett politiskt parti. Och som intresseorganisation är det primärt bostadsrättens intresse vi arbetar för - de övergripande politiska ställningstagandena överlåter vi åt partierna.

Just därför att Din Bostadsrätt fokuserar på bostadsrättsfrågor torde det vara rätt att - för en gångs skull - utropa bostadsrättshavaran till vinnare. Om det var ditt "partiorgan" som utropade dig som vinnare hade begreppet vinnare haft en helt annan innebörd. Detta är nog uppenbart för flertalet läsare.

Men jag kan lova att vi använt samma rubriker och ordval helt oavsett om det vore socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpolitiker som avskaffat inkomstskatten (eller som den också kallas schablonskatten eller bostadsrättsskatten).

Vår mening är att beskattningen ska vara konsumtionsneutral - det vill säga medborgarna ska inte styras mot det ena eller det andra hållet; det är inte beskattningen som ska avgöra om du vill bo i villa, bostadsrätt eller hyresrätt.

Ur det perspektivet måste det vara rätt att avskaffa inkomstskatten - den slår på ett helt oförutsägbart och irrationellt sätt. Det gäller också fastighetsskatten - som ligger väldigt långt från principen "skatt efter bärkraft". Den gröna skatteväxlingen bygger på en princip som jag har större förståelse för - men hittills har vi inte sett något av "växling", istället har det enbart resulterat i högre skatter.

När det sen gäller omvandlingarna i Stockholm - och övriga landet - så är det så att husen har sålts till marknadspriser; allmännyttan var faktiskt prisledande, och Staden fick in väsentligt mer pengar än vad husen både var bokförda och värderade till. Vi skattebetalare var även här uppenbara "vinnare".

Att sedan lägenheterna kan säljas till högre priser än vad de köptes för beror på att de som köper lägenheter , med rätta, värderar bostadsrätter högre än hyresrätter. Detta är en klassisk win-win-situation!

Avslutningsvis; hade vi i år _inte_ utropat bostadsrätterna till valets vinnare - då hade det varit fråga om ett klart partipolitiskt ställningstagande.
Bara genom att berömma och kritisera alla partier med samma engagemang kan vi behålla vårt oberoende.

Vänliga hälsningar
Göran Olsson

Han får nu ett nytt brev från mig:

Hej,

Tack för att du tog dig tid att svara! Det tycks som om du håller med
mig om att SBC inte ska ta ställning i frågor som inte direkt berör
fastighetspolitik. Hur politikerna väljer att finansiera vår välfärd
och hur mycket och vad de beskattar är alltså inte en fråga för en
intresseorganisation som SBC, såvida inte skatten/avgiften direkt
missgynnar just bostadsrätter . Den gröna skatteväxlingen är ett
utmärkt exempel på en skatt som slår lika över alla boendeformer: även
hyresgäster och villaägare får betala de skatterna. Så varför har SBC
en åsikt om skatteväxlingen?

Din uppgift om att ombildningarna skett till marknadspriser är mycket
intressant. Om de sålts till marknadspriser, hur kommer det sig då att
de som varit med vid ombildningarna kunnat sälja bostadsrätten direkt
efteråt till så mycket högre priser? Att blunda för att så varit
fallet är naivt. Menar du att om jag säljer min bostadsrätt till det
pris som den är värderad till (enligt skattemyndigheten) så har jag
gjort en bra affär?! Nä, det skulle vara klassisk win-lose situation,
där köparen är vinnaren.

Jag hoppas SBC verkar i den partipolitiskt obundna anda du skriver om.
Varför inte uppmärksamma t.ex. det privata monopol som Fortum har på
fjärrvärme efter privatiseringen som genomfördes? (Har Stockholm
fortfarande en option att köpa tillbaka det?) Eller riskerna för
dyrare bostadslån om man privatiserar SBAB, som fungerat mycket väl i
sin roll att pressa priserna?

Med vänlig hälsning,

/Per

FöreningsSparbanken har bytt namn till Swedbank, men inte är de bättre för det. Nu är jag kund hos Swedbank, men jag har länge planerat att byta bank. Det är bara så besvärligt att byta, och jag vet inte vad jag ska byta till...

(Det som fick droppen att rinna över och som gör att jag nästan känner mig tvungen att byta bank är något som jag kan återkomma till i ett senare inlägg).

Nu vill jag iallafall byta bank. Men vilken bank ska man välja? Jag vill inte ha någon av storbankerna: Nordea, SEB, Handelsbanken eller Swedbank. De känns inte lojala mot småsparare som jag själv, och ser man till deras vinster känns inte räntan jag får på mitt sparande rimligt. Men vad finns det för alternativ?

Ett krav jag har är att jag ska kunna ha alla mina konton i banken. Jag behöver kort, helst både kreditkort och betalkort. Det ska gå att ta ut pengar i Bankomater och i utlandet. Avgifterna ska så klart vara låga och räntan på sparade pengar så hög som möjligt. Internetbank är ett måste, men bankkontor är det inte. Det måste gå att använda internetbanken även från t.ex. ett internetkafé i utlandet, så att installera certifikat på datorn är en säkerhetslösning jag inte gillar.

Ikanobanken vill bara vara "min andra bank", så de är uteslutna. Andra alternativ är ICA-banken och Skandiabanken. (Skandia står nog inte heller så högt i anseende hos mig p.g.a. den mängd pengar som deras chefer plockat ut genom bonusavtal m.m.). Finns det fler alternativ? En fristående Sparbank kanske? Danske bank? Är det någon som har något bra tips? Hjälp!

När jag var ute med P. igår och drack lite öl (hon drack rödvin) så frågade hon mig plötsligt:
- Vilken är din favoritdrink?
- Sidecar naturligtvis, svarade jag.
- Sidecar, javisst ja! sade hon. Men har inte det varit din favoritdrink väldigt länge? Har du ingen ny?

Jag som trodde själva poängen med favoritdrinkar var att de skulle vara beständiga. Vad betyder svaret jag ger om det bara gäller för kvällen? Är det då ens någon idé att fråga?

Å andra sidan kände jag mig lite trist. En trist liten gubbe som inte bytt favoritdrink på flera år. Herregud! Han sitter säkert på samma kafé vecka efter vecka också, och äter samma smörgåsar till frukost varje dag...

Men jag har liksom slutat tänka lite på favoritdrink, jag har bestämt att det är Sidecar som gäller, och det är inget som ändras. Men en sak borde jag iallafall ändra: jag borde smaka fler drinkar. För jag har ju inte smakat alla drinkar i hela världen än, och det borde kunna finnas drinkar som är lika goda som Sidecar. Varför inte?

Gammal blir man den dag då man slutar leta efter nya saker och slår sig till ro! Jag vill inte bli gammal, inte än!

Från och med nu kommer mitt liv att vara lite vackrare. Åtminstone den tid jag spenderar nära den innersta väggen på kaféet Vurma på Kungsholmen. De har nämligen tapetserat om där, och den nya tapeten är väldigt annorlunda. På tapeten kan man se burar och exotiska fåglar -- alla fåglarna tycks ha sluppit ur sina burar!

Men tyvärr tycker jag färgen på den långa väggen blev tristare. Den gröna färgen som fanns tidigare var väldigt skön. Nu är det lite mörkare.

Öppet brev till Göran Olsson, VD på SBC (Sveriges BostadsrättsCentrum AB):

Hej Göran!

Tack för det senaste numret av "Din bostadsrätt"! Jag bor i en bostadsrättsförening som är medlem i SBC, och det är ju därför jag får tidningen i min brevlåda. Nu blev jag lite snopen när jag på framsidan av det senaste numret kunde läsa följande rubrik: "Grattis! Du vann valet. Allt om framtidens bostadsskatter".

Förvånad? Ja, jag känner mig inte alls som någon vinnare... Det parti jag röstade på i riksdagsvalet vann inte alls. Ändå pekar du ut mig som en vinnare, vilket känns helt fel.

Naturligtvis går dit resonemang ut på att alliansen kommer att sänka fastighetsskatten och inkomstskatten för bostadsrättsföreningar, och införa en del andra ändringar som anses gynna bostadsrätten som boendeform. Jag bor visserligen i en bostadsrätt och betalar gärna mindre i månadsavgift, men politik måste ändå sättas i sitt sammanhang. Personligen ser jag gärna en skatteväxling: lägre skatt på inkomst och högre skatter på konsumtion. Skatter kan och bör dessutom användas för att styra konsumtionen i en mer miljövänlig riktning t.ex. genom att miljövänlig energi gynnas skattemässigt. Du skriver tvärtom att SBC hoppas att den så kallade gröna skatteväxlingen försvinner... Är SBC beredd att offra miljön för lägre boendekostnader?

Inkomstskatterna är betydligt mer lättflyktiga än skatterna på fast egendom, så på sikt tror jag det är nödvändigt att acceptera att betala betydligt mer för sitt boende, om vi kompenseras med lägre inkomstskatter och en bättre miljö. Sedan vill jag naturligtvis att bostadsrätten inte ska missgynnas, staten bör vara neutral mot de olika boendeformerna. Alla bör betala mer för sitt boende!

En annan sak som du lyfter fram som positiv är att det efter valet sannolikt blir lättare för de som bor i kommunala hyreshus att bilda bostadsrättsföreningar och köpa loss sina bostäder. Visst, bostadsrätt är en boendeform som passar många -- men kanske inte alla. Jag är glad att jag kunde bo i en hyresrätt i början av mitt arbetsliv, då jag inte hade råd att köpa någon bostadsrätt. Den ombildning av kommunala hyresrätter till bostadsrätter som skedde i Stockholm under den förra borgerliga mandatperioden gynnade självklart många. De som bodde i en sådan lägenhet fick ju bingo och blev om inte miljonärer så i alla fall nära på. Jag förstår att alla som får en säck pengar från kommunen blir glada, och jag kräver inte att någon som får en sådan möjlighet tackar nej. Men pengarna de fick kom ju från stadens kassa! Om lägenheterna tvunget skulle säljas borde de ha sålts till markadsmässiga priser. Vi som inte fick erbjudandet förlorade på det eftersom Stockholm stad blev fattigare. (På kort sikt fick man så klart pengar i kassan.)

Valen handlar inte enbart om plånboksfrågor! Som medlem i en medlemsförening i SBC förväntar jag mig att SBC ska motverka politiska förslag som missgynnar den boendeform vi valt -- men inte till vilket pris som helst. Det går för långt om SBC väljer sida mellan regeringsalternativen, och det går för långt om SBC lämnar den snäva bostadspolitiken och börjar lobba om skatteväxling och annat...

Var försiktig med att utropa andra till vinnare. Statistiskt torde nästan hälften av de som röstade i valet känna sig som förlorare.

Med vänlig hälsning,

Per

Tiden går långsamt. Jag är hemma från jobbet, eftersom jag är sjuk.

Idag har jag hunnit med att titta på en film på dvd, "Spartacus" från 1960. Varför är det alltid så i gamla filmer att när de kysser varanda så trycker de ansiktena hårt mot varanda och liksom gnuggar? Så vill inte jag kyssas! Kanske var det ett sedligare sätt att kyssas på? Eller såg det mer passionerat ut kanske? Jag tycker det ser overkligt ut.

Vid incheckningsdisken på hotellet här i Oslo hittade jag en intressant skylt. Den informerade om att Oslo kommer att utföra en övning den 17 och 18 oktober, med början imorgon alltså. Övningens syfte var att testa beredskapen inför en eventuell terrorattack. Myndigheterna kan inte utesluta att vanliga människors liv kommer att påverkas imorgon, men gör allt vad de kan för att undvika det, och ber om förståelse med eventuella problem.

Bra initiativ! Jag undrar om jag får klättra ner till receptionen imorgon bitti på utsidan av fasaden? Kommer det att rulla stridsvagnar på Karl Johan? Kommer mitt flyg hem att skjutas ned av stridsflygplan? Om jag inte bloggar imorgon vet ni vad det beror på...

I en artikel i DN i förra veckan, i vilken Svenska Akademien granskades, gjorde Peter Englund ett intressant påstående. Så här skrev DN (11 oktober 2006):

Poängen är att Svenska Akademien inte tar en krona av skatte­medlen, den är helt självförsörjande och helt självständig och gör som den vill. Det är en av Sveriges få återstående riktigt anarkistiska sammanslutningar. Vi står utanför staten, sammanfattar historikern och författaren Peter Englund som valdes in 2002.

Men stämmer det där om att Svenska Akademien står utanför staten? Svenska Akademiens stadgar är till stor del skrivna av kung Gustav III. Tyvärr har jag inte själv kunna läsa stadgarna -- är de ens offentliga? Jag hittar dem iallafall inte på nätet. Men tydligen måste kungen godkänna ledamöterna innan de kan väljas in i Akademien...

Det tycks som om alla har glömt att kungen är den svenska statens högste chef! Hur kan man som Peter Englund hävda att man "står utanför staten" när samtliga ledamöter måste godkännas av statschefen?! Jag vill hävda att min bostadsrättsförening står mer utanför staten än Svenska Akademien, ty vi väljer själva våra medlemmar utan att kungen får lägga sig i...

Härligt! Jag fick se en klassisk scen i Kungliga tennishallen, där John McEnroe spelade tennis i Stockholm Open.



När matchen var slut, och John McEnroe och hans dubbelpartner Jonas Björkman hade förlorat, fick Björkman frågor om hur det kändes att förlora. Han skyllde på domaren. Har han lärt sig av McEnroe månne?

I programmet "Pengar" i P1 som jag hörde på radion diskuterades löner inför de kommande avtalsförhandlingarna. En av de medverkande ekonomerna, Juhana Vartiainen från Konjunkturinstitutet, hävdade att det inte var någon bra idé att kräva högre löner för kvinnor i avtalsrörelsen för att komma till rätta med "eventuell lönediskriminering". Han tycktes mena att marknadskrafterna motsatte sig högre kvinnolöner. Fler citat:

"Det finns starka marknadskrafter som upprätthåller ett visst könslönegap".

"Marknadskrafterna [gör] kontinuerligt en värdering"

"[...] det är svårt med avtalskontruktioner att varaktigt motverka marknadskrafter i det här sammanhanget"

Vad tror de där ekonomerna att "marknadskrafterna" är egentligen? Ibland pratar de som om det vore en naturlag! I själva verket är det väl "marknadskrafter" inget annat än en massa beslut fattade av individer. Tillsammans kan alla dessa små och av varanda oberoende beslut påverka en hel del. Om man kan ändra på attityden hos de som fattar beslut så påverkas också besluten, och då ändrar sig "marknadskrafterna". Vi är alla beslutsfattare -- varför köpte du det paket smör som du faktiskt köpte i butiken igår? "Marknadskrafterna" används av konservativa och nyliberala ekonomer som ett slags tyngdkraft man alltid kan skylla på!

Det var L:s födelsedag igår, vilket jag fick fira tillsammans med henne tidigt på morgonen (innan mitt jobb) och sent på kvällen (efter hennes jobb). Naturligtvis ville vi gå ut och äta en liten bit mat och dricka ett glas vin. Klockan var kvart över tio på kvällen. Var kan man äta då? Tyvärr är det ganska klent med restauranger som har öppet sent här i Stockholm. Nu hade vi tur: en libanesisk restaurang på min gata hade öppet och deras kök gick med på att servera friterade rätter och kalla rätter. Vi kunde beställa friterade filodegsrullar fyllda med fetaost, hummus (stavning?) och något som hette mamamoh eller något liknande. Det senare var en röra gjord på paprika, chili och valnötter -- mycket gott! Jag hoppas fler restauranger har öppet sent, det känns festligt att äta sent.

Vi samlas alla för att be tillsammans imorgon bitti kl. 08.25. Platsen är naturligtvis Gelateria Italiana på Fridhemsplan. Vi ska be för att kaffemaskinen, som gick sönder igår kväll, kan repareras så att vi kan fortsätta dricka Stockholms bästa espresso på väg till jobbet på morgonen.

Väl mött!

Det är dags för Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò avgå!

Det är en välkänd hemlighet att jag inte gillar den nya majoriteten i riksdagen, och inte den nya regeringen heller. Men en fördel med valresultatet är att jag numera är i opposition: det är alltid enklare att peka finger och klaga än det är att stå upp och försvara misstag och mindre bra sidor hos politikerna vid makten. Men att det är enklare att vara i opposition betyder inte att det fel att vara i opposition. Makten ska granskas. Cykelsorg är inne på en oppositionell linje i sina senaste inlägg [1,2] och det finns en hel blogg som ägnar sig åt opposition: www.oppositionen.se.

Jag har blivit "outad" som bibelläsare idag. Ja, du läste rätt, jag läser Bibeln. Fast jag har inte kommit så långt. Eftersom jag är nyfiken på hur det går hoppade jag direkt in till evangelierna, närmare bestämt Markusevangeliet. Är det något intressant då? Tja, det är väldigt kompakt iallafall. Här ödslas inte med orden! Jesus går omkring och helar sjuka, gör blinda seende och utfodrar 4000 personer med några få fiskar.

Markusevangeliet skriver ingenting om hur Jesus föds, så vid julen kan man hoppa över Markus. Mest intressant för min egen del var att kunna konstatera hur mycket jag faktiskt kände igen. Jag är ju inte konfirmerad, så det mesta om Bibeln, och särskilt om Jesu liv som evangelierna handlar om, har jag lärt mig i skolan. (Visst, jag pluggade religionshistoria på universitetet också en gång i tiden). Mer än en gång reagerade jag över att orden jag kände så väl igen kom från just Bibeln. George W Bush brukar ju säga om terrorismen att "de som inte är med oss, är mot oss". Jesus sade något ganska likt, men ändå helt tvärtom: "De som inte är mot oss, är med oss". Tänk om USA:s utrikespolitiska doktrin bygger på ett missförstånd...

Ibland, men inte så ofta, går jag och klipper mig. Kanske borde jag gå oftare, kanske borde jag helt enkelt ge upp och raka bort alltihopa... Men idag var det iallafall dags igen.

Där jag går och klipper mig (Hårgänget på Götgatan) så sker klippningen enligt en särskild ritual. Jag har varit där ett antal gånger, men aldrig klippt mig av samma frisör två gånger, så det är något som alla frisörer gör. Först får man sätta sig i stolen och prata lite "om hur man vill ha det". Det brukar vara ganska knepigt för mig, jag har ju inte riktigt någon plan, och med min klena hårväxt är alternativen ganska små. Jag brukar säga ungefär "lite kortare, fast inte för kort". Om frisören nöjer sig med det (och det gör de alltid) så går vi bort till tvättrummet för tvätt av håret.

Under tvätten börjar frisörerna att massera huvudet. Det är alltid lite jobbigt. Jag vet att det förväntas vara jätteskönt och avkopplande, men jag tycker bara det är ett slöseri med tid. Samtidigt vet jag att jag förväntas vara väldigt tacksam, så jag brukar hålla tyst, blunda och le lite och hoppas att frisören nöjer sig med det. De nöjer sig alltid med det.

När håret är tvättat och huvudet masserat återvänder vi till stolen och den egentliga klippningen sker. Det skiljer sig inte så mycket från gång till gång, håret blir lite kortare undan för undan helt enkelt. När de tycker att de är klara visar de mig nacken i en spegel och frågar:
- Är det bra så där?
På det brukar jag svara:
- Ja, det är det säkert. Jag vet inte hur jag brukar se ut i nacken, jag har ingen spegel hemma. Men det är nog bra!

Med detta nöjer sig frisören och det sista som sker är att jag betalar för mig. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker det är dyrt eller inte, men på Hårgänget betalar jag 450-550 kronor, beroende på hur "senior" min frisör är.

Sedan lämnar jag lokalen. Vid första bästa skyltfönster brukar jag spana in hur det egentligen blev, rufsa till det lite och sedan går livet vidare precis som vanligt.

Mycket kan man njuta av hemma i soffan, men vissa saker kräver att man faktiskt tar sig till en specifik plats. Konst och arkitektur är ofta av det slaget. Visst, jag tror säkert man kan njuta av härliga reproduktioner av Mona Lisa hemma i soffan. Kanske är det till och med bättre än att se Mona Lisa på plats? Jag har visserligen aldrig sett tavlan, men de som har gjort det säger att den är liten, mörk och svår att komma nära på grund av alla människor som står och tittar på den. Dessutom lär den hänga bakom en glasskiva. Men annan konst fungerar inte så.

I helgen såg jag ett platsspecifikt verk av Fredrik Wretman på Färgfabriken. Visst, ni kan titta på en bild av konstverket på nätet, men ni kan aldrig förstå det om ni inte varit på plats. Ibland måste man helt enkelt resa sig ur soffan. Jag rekommenderar att du gör det, och går och ser Fredrik Wretmans konstverk på plats. OBS! Om du funderar på att gå dit, titta då inte på bilden på nätet! Den kan förstöra en del av den spontana upplevelsen.

Pet Sounds Bar är ett trevligt ställe, och jag och L åt en utmärkt blomkålsrisotto där i torsdags. När vi skulle betala notan kom servitrisen med ett förslag. Jag skulle köpa boken "Eat Sweden" för 225 kronor. Om jag gjorde det skulle de bjuda på L:s huvudrätt (som kostade 195 kronor, d.v.s. nästan lika mycket). Det fina i kråksången var att 14 andra krogar också skulle bjuda på en av två huvudrätter! Det lät som ett bra erbjudande, så jag slog till.

Bland de andra restaurangerna hittar man bland annat Landet, Nalen, Elverket, Roppongi, Judith & Bertil och AG925. På webbsidan hittar man dock inte något alls -- konstigt. Det enda som känns som en nackdel är att jag kommer att känna mig lite snål när jag visar upp boken när jag går på någon av de andra restaurangerna. Min småländska dialekt tillsammans med rabattboken gör att jag är rädd att restaurangpersonalen kommer att tänka "snåljåp"...

Man märker att man är lite stressad över att hinna med läxan när man klockar hur många minuter det tar att läsa en sida i genomsnitt. Vi ska läsa 100-150 sidor i en italiensk roman varje vecka. Jag kollade igår, och det tar mig drygt 4 minuter att läsa en sida i den här tämligen enkla boken. 100 sidor gånger 4 minuter = 400 minuter = drygt sex och en halv timme. Per vecka. I bara läsning. Sedan ska jag förbereda frågor och slå upp främmande ord också.

När jag läste "På spaning efter den tid som flytt" tog det ungefär en timme att läsa 20 sidor. Det är ju en betydligt mer komplicerad roman, men språket var iallafall svenska. 3 minuter per sida alltså.

En ny gratistidning har lanserats, "Punkt SE". Jag visste inte att vi behövde en tidning till, men någon har tydligen tyckt det. Enligt kännare ska jag tydligen tillhöra målgruppen (personer mellan 18 och 35 år), men de träffar inte rätt om de vill ha mig som läsare. Vad är poängen med tidningen? Det är samma sak som i de andra tidningarna, bara i kortare version och med fler bilder. Vimmelbilder! Ständigt dessa vimmelbilder! Hur kommer det sig att alla ser likadana ut på vimmelbilder? Tänk så mycket fint papper som gått åt till att trycka tramset.

Och hur kul är det till exempel med en MMS-fråga? De ställer en fråga ("Är du rädd för att fildela?") och vill att man ska MMS:a in ett svar tillsammans med en bild. Jag har aldrig förstått poängen med "Vi 5" och dylika enkäter som tidningar publicerar. Syftet tycks bara vara att ge sken av att föra fram folkets röst, men de väljer knappast slumpmässigt ut vilka personer de intervjuar, och otypiska eller trista svar gallras säkert bort. Vad vill man visa?

Men jag får väl bara konstatera att jag har blivit gammal. Om någon månad är jag utanför målgruppen för "Punkt SE" och då struntar de väl helt i vad jag tycker.

På universitetet kan man lära sig mycket, men igår var ingen bra dag. Jag läser italienska och igår var det lektion i "ordinlärning". Eftersom vi läser en textkurs just nu och förväntas läsa fyra-fem romaner på italienska så är det nog inte så dum idé att fokusera lite på hur man gör med okända ord och hur man kan lära sig dem.

Tyvärr lärde jag mig inte så mycket. Vi fick höra från doktoranden att forskningen inte kommit fram till något annat än självklarheter. Hon berättade bland annat följande:

* Man kommer inte ihåg alla ord som man slår upp i en ordbok
* Det är större chans att man kommer ihåg ett ord om man använt det på olika sätt.
* När man stöter på ett okänt ord i en skönlitteratär text kan man använda många olika strategier, bl.a. hoppa över ordet. Det finns ingen metod som är bevisat bättre än någon annan.

Nähä. Tack för den hjälpen! Men några siffror var iallafall lite intressanta:

* När man förstår ca 95% av orden i en skönlitterär text kan man tillgodogöra sig texten. (Detta motsvarar ungefär att det är ett okänt ord på varannan rad i texten).
* Om man bara förstår 80% av orden är texten i princip inte begriplig längre. (80% motsvarar att var femte ord är okänt, två per rad).
* För att nå 95% ordförståelse behöver man känna till ca 3500 ordfamiljer, där varje ordfamilj består av 3-4 liknande ord samt alla deras böjningsformer.

Totalt måste man alltså kunna ca 15000-20000 ord.

Hm. Extremt retfullt. Nu när jag läst ut "La città e la casa" så skulle jag vilja fokusera på "Den som vässar vargars tänder", men nu hittar jag inte den. Den tycks jag ha tappat bort. Märkligt...

På DN Debatt idag så öppnar de fyra partiledarna i högeralliansen för biltullar i Stockholm. Det är såklart goda nyheter. Men tyvärr finns det en baksida också: Citybanan slopas. Äntligen skulle Stockholms getingmidja för tågtrafik byggas bort! Äntligen skulle det ske en satsning på kollektivtrafik i Stockholm! Istället vill de satsa på att bygga en kringfartsled för bilar.

Argumenten som alliansen för fram emot Citybanan är två. Dels är det dyrt, "... den beräknade totalkostnaden [har] ökat från 7,5 miljarder till 13,5(!) miljarder kronor". Jo, det är mycket pengar. Men höga kostnader är inte något som stoppar satsningen på kringfartsleden. Den beräknas enligt samma debattartikel kosta 18-20 miljarder kronor.

Det andra argumentet mot Citybanan är att det är komplicerat att gräva tunnlar: "erfarenheterna från tunnelbygget genom Hallandsåsen förskräcker" skriver de. Det kanske låter vederhäftigt eftersom Citybanan är en hela sex kilometer lång tunnel, men det blir lite märkligt när man tittar närmare på det. Vägverket har tagit fram två huvudalternativ för motorvägen: "Förbifart Stockholm" och "Diagonal Ulvsunda". Alternativet "Förbifart Stockholm" har en sträckning på totalt 21 km varav 16 km är tunnlar och alternativet "Diagonal Ulvsunda" är 23 km långt varav 14 km i tunnlar. Det kommer alltså att byggas en hel del tunnlar i Stockholm oavsett om man väljer att bygga motorväg eller järnväg. Högeralliansen prioriterar helt klart bilen framför tåget.