Fakta ur en undersåtes liv

-- Tänk om lägenheten blir så fin att vi inte vill flytta härifrån?
L kämpar på för att hålla vårt humör uppe. Just nu är lägenheten kaotisk och den är väldigt långt ifrån att vara fin. Vi misslyckades på vår shoppingrunda med att hitta kuddar vi ville ha och vi hittade ingen duk och inget duschförhänge som dög. Förråden -- alla tre -- är knökfulla. Just nu känns det väldigt långt ifrån att vara en fin och rymlig lägenhet. Men tidsplanen håller ganska bra än så länge, och vi har idéer kring hur vi kan lösa det som återstår. Jag tror det fixar sig! L. har rätt, som alltid.

Japp, smöriga kommentarer idag! Men så finns det också viss risk (chans?) för att L:s kompisar, som vi fikade med idag på Vurma, kommer att börja läsa den här bloggen. Då gäller det att framstå i en god dager. På en punkt verkar det dock bli besvärligt: en av de två tycks vara rojalist. Namnet på min blogg knyter ju an till det faktum att vi alla här i Sverige är kungens undersåtar. Han är vår odemokratiskt tillsatta statschef, och han är det på livstid. Min enkla önskan är helt enkelt att vi ska få välja statschef demokratiskt i det här landet. Ibland kan det vara värt att påpeka detta, jag glömmer det själv mer eller mindre varje dag.

Som medlem i republikanska föreningen blev jag nyligen inbjuden att delta vid den årliga kongressen. Det vankas middag för den hungrige. Kanske skäl nog att bli medlem? Fast jag tror inte att L:s kompisar lockas av det, och de kommer nog knappast att läsa min blogg heller ty de tycks helt upptagna med att följa utvecklingen på Fejan...

Etiketter: Facebook, förråd, kungen, lägenhetsvisning, republikanska föreningen

Vad är bäst, pocketböcker eller inbundna? Just idag har jag gillat pocketböcker bäst. Skälet är enkelt, jag har burit ner alla mina böcker till källaren, inför fotograferingen och försäljningen av min lägenhet. Det innebar att jag fick packa 17 flyttkartonger med böcker, bära ner dem i källaren, bära ner de tomma bokhyllorna och sedan lasta upp böckerna i hyllorna igen... Varför gör jag på detta viset? Det tar mindre plats om böckerna står i bokhyllor än om de står i kartonger, och plats är en bristvara i mina förråd just nu.

När jag stod där och bar kartonger fram och tillbaka och var lite orolig för om allt skulle få plats och, jo, jag kanske gnällde lite också, då hade L. lite uppmuntrande ord att komma med. Hon stod framför spegeln och sminkade sig, och sade: "Men se det från den ljusa sidan, det är ju ett slags styrketräning". Det gjorde arbetet mycket lättare.

Nä, det vore inte rätt att låta L. framstå i en dålig dager. Hon har hjälpt till väldigt flitigt och hjälpte mig att bära ner de fyra bokhyllorna till källaren -- styrketräning för hennes del också alltså!

Etiketter: böcker, flytta, förråd, kartonger, litteratur, styrketräning

Det var tyvärr ganska länge sedan, men idag var jag iallafall på en politisk manifestation. I morse tog jag på mig en röd tröja och kl. 17.00 befann jag mig på Medborgarplatsen, där människor samlats till stöd för Burmas demokratirörelse. Där fanns representanter från alla riksdagspartier, en hel del politiska ungdomsförbund, burmesiska flyktingar och munkar samt Svenska Burmakommittén. För mig var det kul att se så många människor samlas för Burma. Jag minns hur det var i augusti 1998, när jag delade ut flygblad på Norrmalmstorg vid tioårsminnet av de förra upproren i Burma. Då var vi ganska ensamma och inte många brydde sig om vad som hände i Burma. Nu hoppas jag att människor i Burma, på något sätt, får se att folk utomlands stödjer dem, och att de kan stärka dem i deras kamp.

Etiketter: Burma, politik

Mäklaren som ska sälja min lägenhet medgav genast att hon tänker skriva "sjöglimt" i annonsen. Det stämmer ju, man kan se Mälaren från mina fönster. Men jag undrar om hon skulle gå med på att skriva att lägenheten "kan disponeras som en tvåa". Det är iallafall vad jag och L. gör just nu. Hon ligger och sover i "sovrummet", jag sitter framför datorn och ökar min nördfaktor i "vardagsrummet". Hon vill ha mörkt och tyst, jag vill ha ljust och lyssna på radion (matchen Fiorentina-Roma, via Rai Radio på webben). Hur löser vi det? Jo, vi har skapat två olika rum genom att ställa en kudde på högkant i soffans ena hörn. På så sätt disponerar vi ett rum som två. Ett tungt försäljningsargument? Kudden kan ingå ifall köparen önskar så.

Etiketter: fotboll, kuddar, mäklare, sambo

Min mäklare kom förbi idag igen och vi gick igenom vilka förändringar hon vill se i min lägenhet innan den fotograferas och visas för spekulanter. Visst, man är ju beredd på en del kritik, men jag fick ändå bita mig i tungan ibland för att inte komma med motargument. "Men är inte den där lampan som du absolut vill att jag ska ta bort ganska snygg ändå, på ett lite crazy sätt?". Nä, det var nog bäst att jag höll tyst och förde anteckningar istället.

Vissa saker planerar jag att köpa nya inför visningen, som t.ex. blommor. Mäklaren sade att det så klart är klokt att köpa sådant man ändå vill ha i den nya lägenheten och tyckte att jag skulle kolla med, och här kommer det så håll i er nu, att jag skulle kolla med frugan också.

Är det inte underbart? L. har blivit "frugan" nu! Hur gick det till?

Etiketter: frugan, lägenhet, mäklare

En god nyhet kommer sällan ensam! Två sakförhållanden har ändrats till det bättre sedan en tid, och jag vill passa på att väga upp mitt tidigare gnäll mot lite positiva ord. P1 har jag skrivit en del kritiskt om efter att de lyfte in Annika Lantz i ett flamsigt eftermiddagsprogram -- ett program som nu delvis fått flytta till P4. Hoppas det går bra för programmet där! P4 får gärna ta över hennes måndags- och tisdagsprogram också.

Det andra som hänt är att Dagens Nyheter blivit matigare. Jag tänker främst på lördagarnas littarturtunga kulturdel. När jag läser den har jag oftast en hel rad med nya böcker på min läslista... Hur ska det här gå efter några veckor?

Kul var också att jag var hos tandläkaren idag -- inga hål!

Etiketter: DN, Lantz, litteratur, P1, positivt, tandläkare

Nu har vi sett de nya Vurmalokalerna på Söder! L. och jag passerade Bergsundstrand idag på vår promenad och vi kan berätta att det är Café Angelique, som låg en stenkast från Copacabana, som har slagit igen och håller på att renoveras. Fint läge med andra ord.

Eftersom jag lagade något nytt idag så tänkte jag dela med mig av receptet. Det är en egen komposition som blev OK, men jag tror den kan bli bättre med lite träning. Desto viktigare att dokumentera hur jag lagade det idag.

Kikärtsgryta med klyftpotatis

Ett litet blomkålshuvud, delat i små buketter
Två stora tomater, finhackade
En gul lök, grovhackad
En burk kokta kikärtor, sköljda
En röd paprika, rensad och skuren i halvstora bitar
10-15 potatisar, skalade och skurna i klyftor
Salt, peppar
2 tsk spiskummin
1/2 röd chili, finhackad
1 dl rapsolja
Någon matsked med rosmarin plockade från kvisten

Häll 1/2 dl. rapsolja i en gryta och stek löken och chilin tills dess att den blivit mjuk. Blanda ner 2 tsk spiskummin. Lägg ner blomkålen i grytan och fräs några minuter. Lägg sedan till paprikan, kikärtor och tomater. Om det blir för torrt: lägg till vatten. Salta och peppra. Låt koka tills grönsakerna är mjuka -- låt de inte bli för mjuka.

Strö ut potatisen på en ugnsform och häll över 1/2 dl rapsolja. Blanda ner rosmarinbladen. Sätt in i ugnen i 225 grader i omkring 30 minuter.

Servera med en sallad.

Etiketter: Hornstull, mat, recept, Vurma

Goda nyheter, strålande nyheter! Världens objektivt sett allra bästa fik, Vurma, ska öppna en filial på Söder. Naturligtvis väljer de västra Söder, vid Hornstull. Enligt informationen jag snappat upp ska det ligga på Bergsundsstrand och öppna i mitten av oktober. Det enda lilla orosmolnet på Vurmahimlen är att det, enligt min källa, blir ett betydligt större Vurma, ett trendigare och mindre mysigt Vurma. Det är ju den varma mysiga känslan man får på Vurma som man vill ha, så jag hoppas att just den delen inte riktigt stämmer. Men det betyder iallafall att jag inte behöver vandra över Västerbron som en osalig ande för att få min Vurmados varje helg!

Etiketter: Hornstull, kafé, lycka, Vurma

Mytologiföreläsningarna är märkliga. Inte nog med att själva berättelserna är konstiga, och berättar om hur Hefaistos hjälpte Zeus att förlösa ett barn han hade inne i sitt huvud, eller den om Afrodite som uppstod ur skummet som bildades när en gigantiskt penis kastades i havet. Nä, det är också studenterna i publiken som är märkliga.

Några exempel:

• Mannen med stora glasögon, som har mindre läsglasögon på näsan, utanför de andra glasögonen. Originellt.
  
• Den medelålders mannen som spillde en hel kopp kaffe över sitt bord, sin väska och över golvet, och som sedan knappt tyckte det var värt att torka upp det eller ens resa upp muggen som vält. När föreläsaren senare skämtade med honom om det så låtsades han inte förstå.
• De två kvinnorna i övre medelåldern som alltid buffar på varandra med armbågarna och fnittrar när det finns något som anspelar på sex i föreläsningen, t.ex. berättelsen om Afrodite ovan.
• Mannen som helt utan koppling till något i föreläsningen frågade ifall "myterna befäste gränser eller ifall de var gränsupplösande" och som sedan när föreläsaren frågade vad han menade vägrade omformulera frågan.
• Mannen som går omkring med strumpor i sandalerna, även utomhus, och detta trots att det nu är slutet av september.

Vad kan jag vänta mig på kommande föreläsningar? Förlossningar som den Zeus genomgick?

Etiketter: Afrodite, mytologi, original, sex, studenter, Zeus

Nu när Idol tog slut på TV4 så fick jag lov att byta kanal på teven till Champions League-matchen mellan Fenerbahce-Inter. En känd svensk superanfallare är i bild och jag frågar L. om hon känner igen honom.
-- Ja, visst! svarar hon. Jag tror till och med jag vet vad han heter.
-- Jaså, svarar jag förvånat. Vad heter han då?
L sitter tyst en stund och tittar på anfallaren och säger sedan:
-- Alfredo!
-- Nja, det var inte riktigt rätt...
-- Torres?
-- Nej, tyvärr. Han heter Zlatan.
-- Jaha. Jag trodde det var han i Roma du brukar prata om, vad är det han heter?
-- Totti?
-- Ja just det, Totti!

Etiketter: fotboll, könsstereotyper, TV

Det har blivit min roll att vara kocken i min familj och det har blivit betydligt mer matlagning än tidigare de senaste två månaderna. Jag gillar att laga mat, så det är kul. Eftersom L. mår lite bättre nu och har lite mer matlust så är det ännu roligare. Inför framtiden är det säkert bra träning för mig: barn ska väl ha vällagad mat på bordet varje dag, inte sant?

Idag framför spisen tränade jag lite extra. En pappa förväntas ju automatiskt klara vissa saker, sådant som en mamma inte behöver kunna. På jobbet brukade vi tala om att det är viktigt att kunna vissla med vibrato -- en typisk pappasak som jag fortfarande inte kan! Men idag fick jag alltså chansen att träna lite på en sådan sak som jag verkligen måste kunna senare. Jag talar naturligtvis om att steka pannkakor, och framförallt: att vända dem i luften! Helst vill jag kunna kasta upp pannkakan i luften med endast en hand, så att jag kan läsa tidningen med den andra. Men det fordrar mer träning...

Etiketter: kock, mat, matlagning, pannkakor, pappa, vissla

Här kommer del tre i serien Teckningar från min barndom. Som synes är temat den här gången hälsa och välmående.


Bildtexten lyder: "Jag vill bli 50000000000000000000000000000000000 år"

Det framgår av bilden också att om man är riktigt, riktigt gammal har man också riktigt, riktigt långt skägg. Just nu är mitt skägg bara någon centimeter långt, så fullt så gammal har jag inte hunnit bli än.

Etiketter: barndom, hälsa, skägg, teckning, ålder

Tillbaka i Sverige, tillbaka i hösten. Men det är inte så tokigt alls, det är riktigt skönt att vara hemma faktiskt. L. mår lite bättre nu (hoppas det håller i sig) och vi har gått på bio: This is England visade sig vara en riktigt bra film. Helst ville vi gå på Sturebiografen, men det visade sig att alla biljetter redan var sålda. Det som överraskade mig var att när jag klickade på länken för att köpa biljetter kom jag till SF:s biljettförsäljning. Först tänkte jag att det blivit något fel, eller att Sture samarbetade med SF om biljetter, men sedan insåg jag att Triangelfilm ju gått i konkurs och att de tidigare var ägare till Sture... Äger SF Biografen Sture nu? Ja, det verkar inte bättre. Kul att biografen åtminstone inte lades ner, men trist att en av Stockholms allra bästa biografer faller i SF:s klor... Finns det bara Zita kvar nu? Zita och salongen ute på Filmhuset? Visst, det finns andra mindre aktörer, men Kvartersbiografen till exempel visar ju knappast något annat än bra stora filmer som gick på SF nyligen.

Nä, man kanske måste köpa sig en stor LCD-teve med FullHD, en PlayStation3 med blueray-spelare och köpa sina filmer själv i framtiden...

Etiketter: bio, film, SF, Sture, TV, Zita

Det är visserligen L. som är gravid, men jag tror fortfarande att det är jag som har störst mage i familjen. Kanske beror det på att jag är på kurs i London, med allt vad det innebär av tillgång till varma wienerbröd till kaffet, kakor, godis, trerätters lunch och trerätters middag, plus en och annan öl.

Igår när jag passade på att ta en långpromenad i området (magen hade en viss roll i det hela, fast det hjälpte tyvärr inte särskilt mycket) valde fem andra av kursdeltagarna att resa till London. En skulle träffa en kompis från tiden när hon bodde i London och de andra fyra skulle slå runt lite på stan.

Nä, det skulle de inte alls det -- de reste till London för att gå i moskén och be. Idag börjar ju Ramadan och jag har inte sett dem äta eller dricka något på hela dagen. Imponerande, särskilt som jag stod vid kaffekopparna och tvekade: "Ska jag äta sockerkaka, eller ska jag inte äta sockerkaka, med tanke på min stora mage"? Jag kan meddela att sockerkakan var god, och att jag hoppas att muslimerna i gruppen sparade lite sockerkaka tills nu på kvällen.

Etiketter: disciplin, kakor, London, mage, Ramadan

Idag efter kursen tog jag kameran i kopplet och gick ut på promenad. Först slank jag in på puben "Duke of Ellington" och åt lite och inväntade den perfekta solen. Sedan började promenaden österut, till byn Effingham, norrut till Effingham Junction, västerut och till slut tillbaka söderut till Horsley Towers. 2 timmar tog promenaden att gå, fast då stannade jag då och då för att kameran hade behov att uträtta...

Om jag istället hade vandrat rakt i nordvästlig riktning och gått lika länge hade jag hamnat inom skyddsområdet (Effingham syns på kartan på sidan två, längst ner till höger) för det senaste utbrottet av mul- och klövsjukan här i Storbritannien. Men vad skulle jag dit att göra?

Etiketter: kamera, mul- och klövsjukan, promenader, Storbritannien, Surrey

Den första dagen på kursen här i London har jag återstiftat bekantskapen med en massa människor från del ett, i juli. Trevligt! Men jag har också återstiftat bekantskapen med en kär gammal vän: min iPod! Den låg här i kassaskåpet hos direktionen, i ett paket med mitt namn på. Trots två månader var det bra krut i batteriet. Hurra!

En ny trevlig bekantskap har jag också gjort här i England. På Brick Lane köpte jag en hink popcorn i ett gatustånd. Det som var lite speciellt var att det var en genomskinlig plasthink med lock -- popcornen gick att packa ned i väskan, och jag har haft dem med mig i flera dagar nu. De smakar dessutom bra flera dagar senare vilket måste bero på att locket är ganska tätt. Troligen tar jag med mig hinken hem för framtida popcornbruk.

Etiketter: iPod, London, popcorn

Sedan några dagar befinner jag mig i London. Syftet med resan är huvudsakligen att gå del två på en kurs som jag började gå i juli, men också att hämta den iPod jag glömde under del ett av kursen samt att passa på att ha några lediga dagar i London när jag ändå är ute och släpper ut växthusgaser. London har förändrats sedan jag var här på (främst) 90-talet. Nu är det östra London som gäller för uteliv och allt hippt, åtminstone om man läser på i TimeOut och andra tidningar och böcker. Res till Shoreditch och Brick Lane, glöm SoHo och West End!

Det är precis vad jag har gjort. Jag har vandrat på gatorna i dessa områden och slunkit in på en och annan bar och jag måste säga att det är annorlunda. Det finns en enorm energi i det här området, det känns nytt och det känns spännande. Samtidigt är jag inte så imponerad ändå. Gatorna svämmar över av killar och tjejer som alla ser precis lika excentriska ut, det är skräpigt och fult, alla har en öl i handen oavsett tid på dygnet... Om jag hade varit 20 år så hade jag säkert älskat det -- London svänger igen säger man. Men själv gick jag omkring och längtade efter lite omtanke och omvårdnad, någon som vattnar en blomma, någon som plockar upp skräp från gatan, nyktra människor som vågar klä sig i helt vanliga kläder istället för utstuderat excentriska kläder.

Men jag har väl inte fattat någonting överhuvudtaget. Med andra ord: jag har blivit vuxen!

Etiketter: Brick Lane, London, Shoreditch, trendigt, uteliv, vuxen

Under en längre tid har vi spekulerat här på jobbet kring vad det är för konstig konstruktion de håller på att uppföra här i närheten. Vi ser en vit pelare från fönstret, omkring 300 meter bort. Den reser sig ungefär 50 meter över marken och har omgärdats av staket under uppförandet.

Spekulationerna har varit ganska vilda:

• ett avgastorn för Norra Länken
• en upparbetningsanläggning för kärnbränsle
• en reklampelare

Ericsson har idag publicerat en pressrelease som förklarar vad det är. Det är en ny sorts basstation, som ska vara bättre för miljön. Till exempel sitter själva basstationen i tornets topp, vilket minskar energiförbrukningen med omkring 40%. Det är säkert bra, fast tornet känns tyvärr stort och klumpigt. Kanske vår tids väderkvarnar? En skön detalj har iallafall arkitekten Thomas Sandell lagt till: träbänkar att sitta på runt basen på tornet.

Bilden ovan har jag hämtat från Ericssons pressfotografier.

Etiketter: Kista, kärnvapen, miljö

Det är extremt osannolikt att inget osannolikt inträffar under en hel dag, men ibland kommer osannolikheterna tätt. Jag letar efter en lämplig mäklare som kan sälja min nuvarande bostadsrätt. Jag går lite på tips jag fått från kompisar, men igår ringde jag en mäklarbyrå på ren chans eftersom jag tyckt att de gjort ett ganska bra intryck på mig. (Nej, det är inte MäklarCentrum, jag lovar!) Jag pratar med en av deras mäklare och bestämmer tid för att träffas i min lägenhet. Jag får mäklarens mobiltelefonnummer -- vilket råkar vara exakt detsamma som mitt födelsedatum! Sex siffror som kändes väldigt bekanta. För en sekund trodde jag att mäklaren läste upp mitt personnummer från något dokument, det tog en stund att fatta att det var telefonnumret.

På jobbet berättade jag den här berättelsen, om vilken slump det var. De tyckte också det var lustigt, och Magnus frågade:
-- Vill du ha tips på en bra mäklare?
-- Absolut, svarade jag. Gärna.
-- Jag sålde min genom mäklarfirma X...
-- Gjorde du? Den här mäklaren jag ska träffa ikväll kommer från mäklarfirma X!
-- Det var en kvinnlig mäklare.
-- Japp, det är en kvinna.
Magnus tittade på mig och såg ut att försöka minnas namnet på mäklaren.
-- Hette hon Varg*? frågade jag.
-- Ja, så var det! Det är hon! Carina Varg*!
-- Japp, det är hon som jag har bokat en tid med ikväll!

Skönt, det känns alltid bra att välja mäklare på rekommendation.


* Namnet är fingerat.

Etiketter: födelsenummer, mäklare, slump, telefonnummer

Den där gamla teckningen jag hittade häromdagen innehåll fyra olika bilder. Den första som jag publicerade här för några dagar sedan visade hur jag ville bo. Här i bild nummer två förklarar jag lite närmare hur det ska vara.


"När jag blir stor vill jag ha många djur och kanske bo med någon."
(Klicka på bilden för att se den i ett större format).

Nja, det är nog inte så att jag vill ha många djur längre. När jag gjorde teckningen så hade vi två katter, ett akvarium och en papegoja hemma, så jag var väl van vid det. Nu vill jag nog hellre vara utan djur. Men jag minns också en annan teckning som visade hur alla djuren bodde hos mig, och sedan gick det ett räls genom hela lägenheten. Det rälset fanns där för att en robot skulle kunna gå omkring och mata djuren när jag inte var hemma. Trots att det gått närmare 30 år sedan dess har det fortfarande inte blivit verklighet. Vad hände med framtiden egentligen?

Etiketter: djur, drömmar, sambo, teckning

Pop Dakar på universitetet igår bjöd på ganska få positiva överraskningar på Stora scenen. Den hemlige gästen var Orup; Laakso imponerade inte på mig och Zeigeist var bara en ytlig show... Nä, det var istället tältet, där den mer elektroniska musiken spelades, som var kul. Allra bäst gillade jag den sista akten, med Riot in Belgium (provlyssna på en av låtarna från igår, av Zombie och Tiga, otroligt bra!).


Orup, den hemlige gästen



Zeigeist: mer show än musik



Dekorationerna var fina


Tältet med elektronisk musik var bäst

När man hör ordet Paris-Dakar då tänker iallafall jag på öken. Och öken var precis vad golvet i tältet måste kallas: det dammade upp rejält från alla som dansade och jag har varit helt svart in näsan hela dagen idag och har lite kvardröjande hosta fortfarande.

Etiketter: dans, musik, Pop Dakar, Stockholms universitetet, öken

Vi har ju precis köpt en bostadsrätt, men innan man gör det så har man skapat sig en uppfattning om vad man önskar om sitt nya boende. Ska lägenheten ligga i stan eller i en förort? Föredrar jag närhet till service eller att det är lugnt och tyst på kvällen? Ska det vara stadskänsla eller mycket natur vid huset? Är offentliga kommunikationer viktiga, eller planerar jag att köra med bil?

Jag hittade en gammal teckning jag gjorde när jag gick i första klass (tror jag). Den visar hur jag önskade mig framtiden. Idag börjar jag att visa hur jag ville bo:


"Jag vill bo i skogen vid en å en gran en sjö. Jag skall inte ha någon
bil utan jag skall ha en cykel".

Tips: Klicka på bilden för att se den i en större version.

Nu kan man ju tycka att det inte är särskilt likt lägenheten vi köpte vid Hornstull, fast tänker man efter så finns det ändå likheter. Huset ligger väldigt nära Långholmen, som väl är så nära skog man kan komma i Stockholms innerstad. Mellan Söder och Långholmen ligger Pålsundet, som ju faktiskt ser ut som en å. På vår gård står det inte någon gran, men väl andra träd. Och jag vill fortfarande inte ha någon bil!

Etiketter: bilar, drömmar, lägenhet, skog, stad