Fakta ur en undersåtes liv

Idag kommer jag att vara er magister och visa hur olivoljeproduktion går till, för det har jag själv lärt mig nyss. I Toscana fick vi tillfälle att besöka olivoljeproducenten Frantoio San Luigi i Bivio di Caldana.

Det börjar så klart med olivträden. Ofta blandas de med vinrankor eller, som här, med får.




När oliverna är plockade kör bonden till Frantoio San Luigi med sina lådor. Här ser vi en bonde lasta av sina oliver.




Många oliver blir det... Men de är beska om man smakar på dem, vilket vi lärde oss den hårda vägen.




Nästa steg är när oliverna tvättas. Bladen blåses bort och frukten sköljes.




När oliverna är rena och fina ska de malas i kvarnen. Kärnan är kvar i oliven men mals till småbitar.




Efter malningen ser oliverna ut som en kräm. Den här krämen breds ut på cirkulära plastfilter och så staplar man en mängd sådana filter ovanpå varandra.




Olivkrämen pressas sedan genom filtren med tio atmosfärers tryck.




... och resultatet blir olivolja, extra virgine!




Fast det där visar den gammaldags tillverkningen. De har också en modern maskin på Frantoio San Luigi, fast den är inte lika spännande att titta på. I den här maskinen kombineras de flesta steg i en sluten process.




Vi köpte en liter olivolja vid besöket som det ska bli spännande att smaka senare.

Etiketter: Italien, magister, olivolja, pedagogi

Lägenheten är såld. Mäklaren ringde när vi satt på torget i Siena i torsdags. Skönt!

Plötsligt slår insikten till: nu ska vi inte städa här fler gånger! Nu får det vara nog! Flyttstädning är beställd om lite drygt en vecka.

Etiketter: lägenhet, städning

Åter i Stockholm efter en helt Internetfri vecka i Toscana. Vi har haft det riktigt skönt och har hunnit se en hel del små byar i bergen. (Jag får kanske anledning att återkomma till resan i senare inlägg). En av höjdpunkterna var iallfall när vi reste till Sant'Antimo, strax utanför den berömda vinstaden Montalcino. Det är en gammal kyrka från 700-talet som tillhör ett kloster (för mer information, se deras utförliga men förvånansvärt pratiga hemsida), och de brukar spela gregoriansk körmusik från någon CD i kyrkan när det inte är gudstjänst. När vi kom dit vid skymningen hörde vi musik och satte oss i kyrkbänken för att lyssna tillsammans med andra som också satt där. Efter ungefär 20 minuter så ville jag se mig omkring mer i kyrkan och började gå fram emot koret, men när jag kom nära såg jag till min stora förvåning att det var en riktig kör som stod dold från kyrkorummet och sjöng så vackert! Jag gick tillbaka till L och vi fortsatte att lyssna, nu ännu mer uppskattande. Vid klockan halv sju skulle vespern börja, så då smet vi lite diskret innan prästen hann spänna ögonen i oss.


Sant'Antimo, som den såg ut när vi gick innan vespern.

Etiketter: Italien, musik, religion, semester, Toscana

Nyss tömde jag en öl, kall och god låg den i kylen och väntade på mig. Nu sitter jag framför datorn och L. skriker från köket där hon står och diskar, "Don't drink and addressändra!".

Nä, det borde det vara lag på att man inte får göra. Å andra sidan tycker jag att jag kan få unna mig en öl ikväll. Det är ju ändå semester! Imorgon åker vi till Italien med "all miljöförstörings moder", d.v.s. Ryanair. Det blir premiär för min del att resa med dem, och det är inget jag ser fram emot. Själva flygbiljetten är billig, men jag utfår från att de tar extra betalt för toalettpappret om man nu önskar sådant när man går på toaletten...

Till sist kan jag rapportera att vi båda för första gången med säkerhet har noterat en liten spark idag från insidan av L:s mage, just som jag höll handen där. Vi håller det hemligt från Ryanair, så kan de inte ta betalt för det också.

Etiketter: semester, spark, öl

Det är alldeles för mycket att tänka på och oroa sig för just nu. Jag längtar tills allt besvärligt är över, men är inte säker på när det blir: om två dagar, två veckor eller två månader. Ju förr ju bättre. Suck.

Etiketter: gnäll

När jag bläddrar i skvallertidningar får jag för mig att jag är helt ointresserad av skvaller. Det finns inget i dem som väcker mitt intresse. Ofta vet jag inte ens vilka det är som det skvallras om (skådespelare, Idolartister, etc.), men även om jag känner till dem så tycker jag det är ointressant. Fast nyligen jag har lärt mig att det inte beror på att det är skvaller, utan att det handlar om fel personer och om fel sorts intriger och nyheter.

Hur kom jag till den insikten? Jag började läsa Maja Lundgrens senaste roman Myggor och tigrar. Det är en bok som bland annat beskriver "maffiafasoner i svenskt kulturliv" -- skvaller om författare och skribenter med andra ord. Och plötsligt tycker jag skvallret är mer spännande! Det har varit en hel del debatt om boken, DN tycker till exempel att moderbolaget Bonnier gjorde fel som ens gav ut den. Jag har inte läst ut hela än, så jag vill inte ta ställning, men jag inser problemet. Maja Lundgren berättar en hel del detaljer om hennes relationer med t.ex. Tomas Lappalainen och Carl-Johan Vallgren. Boken tycks vara sprängstoff och borde kanske ha stoppats, men jag är inte säker på om det borde ske av hänsyn till författaren eller av hänsyn till de som är omnämnda med sina riktiga namn i boken.

En annan person som är omnämnd är Carl-Michael Edenborg, förläggare på Vertigo förlag, idéhistoriker och den som driver Café Edenborg i Gamla Stan -- just där jag satt och läste Myggor och tigrar i eftermiddags. Jag tror till och med att det var honom själv jag köpte kaffe av. Han var iallafall väldigt engagerad i det senaste numret av Glänta, och när jag hade köpt den kunde jag se att Carl-Michael Edenborg var redaktör för detta numret, som handlar om droger...

Eftersom jag inte ville bli indragen i härvan av skvaller skylde jag nogsamt boken jag läste när personalen närmade sig mitt bord. Bäst att inte stöta sig med någon!

Etiketter: café, droger, Glänta, litteratur, skvaller

I fredags packade jag ner Internet i en låda. (Förlåt, men jag tycker alltid det är så kul att prata om Internet som en pryl, t.ex. "Internet är trasigt"...). Nu lånar jag istället mamma och pappas Internet, eftersom jag är i deras lägenhet. De är på Hawaii, där min lillasyster har gjort ytterligare en Ironman, och det var visning på min lägenhet idag så vi valde att hålla oss ur vägen. Vi stannar här i deras lägenhet ett tag till, vi har det bra här.

Idag har jag hunnit med fyra kaféer, vilket är snudd på rekord. Först en enkel espresso med en nybakad cornetto på ett litet kafé här på Odenplan, därefter en smörgås på Dala Deli (som helt klart changserat på sistone), följt av en fika på Vurma, avslutat med en sista fika på Coffeehouse By George på Odenplan, nära mina föräldrars lägenhet. Det sista stället är ett vackert inrett kafé, kanske ett av de stiligaste i stan tycker jag nog, och de har generösa öppettider. Tyvärr är de dyra, vilket jag vet sedan tidigare. När jag stod där och skulle välja något litet att äta till min enkla espresso så funderade jag på vad saker och ting kostade, men de hade inte en endaste prisinformation. Så jag frågade killen bakom disken:
-- Vad kostar det?
Killen bakom disken tittade på mig.
-- Vad kostar era bakelser och bullar?
-- Vilka då menar då?
-- Ja, jag vet inte, jag vet inte vad jag vill ha, priset spelar ju också roll...
-- OK, sade han och tittade trött på mig. Alltså, bullarna kostar 25, muffins 32, morotskaka 48, 42, 37, 48, 42, 25...
Han viftade lite vagt med handen i riktning mot något obestämt sött när han rabblade siffrorna. När han slutade räkna upp olika priser hade han dessutom huvudet långt nere i glasdisken, så långt ner att det inte alls hördes vad han sade längre.
-- Förlåt? sade jag. Jag hörde inte vad det kostade... Det hade varit så mycket lättare om ni hade en prislista.
-- Allså, vi har inte en prislista. Vi vill ha en bra dialog med kunden direkt va.
-- Jaså, på det viset, jag förstår. Då tar jag tar en kanelbulle.

Etiketter: Ironman, kafé, priser

Det är sällan grundforskning får den uppmärksamhet den förtjänar, men jag är ändå lite besviken just nu. Igår meddelades vilka som fick årets Nobelpris i fysik, och man har valt att blunda för mina upptäckter om navelluddet. Så här kan mina upptäckter sammanfattas:

• En förutsättning för generöst med navelludd är generös kroppsbehåring -- saknas hår, saknas ludd.
• Luddet har sitt ursprung i två olika källmaterial, som tycks bidra ungefär lika mycket till slutprodukten. Den första källan är det plagg man har närmast kroppen på överkroppen. Den andra källan är handduken man torkar sig med efter duschen på morgonen.

Denna kunskap har praktiska tillämpningar! Om du till exempel vill ha rosa navelludd för att det är snyggt, så torka dig med en röd handduk och bär sedan en vit t-shirt.

Varför blundar Kungliga Vetenskapsakademien för mig och min forskning? Är det för att jag är republikan?

Etiketter: forskning, navelludd, Nobelpris

Vad jag verkligen gillar med lägenheten vi bor i nu är den lilla gräsmattan på framsidan. Det gör att det inte känns som en total stenöken, jag blir lite glad när jag kommer hem och får syn på den. Just nu känns den lite illa behandlad: grannhuset lägger om fasaden och det spiller över en del damm eller om det är cement på vår tomt också.

Jag påtade lite i trädgården idag, klippte gräset, rensade lite ogräs och vattnade rosorna. Det känns bra. Särskilt bra är det att trädgården är så liten. Jag kunde göra allt ovanstående utan att byta om till några särskilda kläder. Jag tog på mig ett par lite tåligare skor bara.

Etiketter: gräs, trädgård

Jag är en sådan där typ som sällan tänker på jobbet, när jag inte är på jobbet. Det känns rätt skönt, jag kan ägna mig åt annat än att bli stressad för det som måste göras dagen efter eller när helgen är slut. Men idag kom jag att tänka på att det faktiskt syns på mig på kontoret att det förhåller sig på det viset... Hur då? Jo, jag vandrar omkring på kontoret i tofflor. Det är Docksta-skor, som jag inbillar mig är bättre och snyggare än andra. Men det är väl inget särskilt konstigt med det? Hur kan det förklara att jag inte tänker på jobbet när jag lämnat kontoret? Jo, mina tofflor är nämligen helt katastrofalt trasiga: de håller knappt ihop längre -- och det är absolut inte stiligt! Jag har snubblat på dem flera gånger och fasar för den gången då jag faller i trappan. Och varför har jag inte köpt nya? Därför att när jag lämnar kontoret glömmer jag dem. Varje morgon när jag kommer till min arbetsplats bannar jag mig och tänker att jag borde kommit ihåg att köpa nya tofflor...



Update: Jag har nu beställt ett par nya, av ovanstående modell, när jag ändå kom att tänka på jobbet...

Etiketter: Docksta, jobb, kontor, toffel, tofflor

Pajer i stora lass i köket idag! Förutom purjolökspajen som blir riktigt bra provade jag att baka en annan paj. Så här ser receptet ut.

Paj med broccoli, paprika och charlottenlök
(Till 3 pajer, cirka 18 cm i diameter)

3 färdiga pajskal, frysta
9 charlottenlökar
1 broccoli
1 röd paprika (smal)
2 ägg
1,5 dl mjölk
salt, peppar

Skala charlottenlökarna och dela dem om de är stora. Koka i lite vatten så att de mjuknar. Ansa broccolin och dela i några centimeter stora buketter. Koka i lite vatten tills de blir mjuka men har kvar lite motstånd. Dela paprikan i 3-4 cm stora bitar. Vispa äggen med en gaffel så att de blandas, häll sedan i mjölken och salt och peppar. Placera grönsakerna i pajskalen och häll sedan på äggstanningen. Grädda i ugnen i ca 25 minuter. Servera med en grönsallad.

Hur de smakar? Ingen aning tyvärr, vi åt purjulökspaj ikväll. Men imorgon får jag veta eftersom det blir min matsäck till jobbet.

Etiketter: mat, paj, recept

Hur går det med kokboken jag lovade på nyårsafton? Jodå, det går framåt! Idag har jag suttit och sammanställt en del av de recept jag lagat under året. Alla finns inte med, men jag fick ändå ihop omkring 20 sidor (A5), inklusive lite bilder och tomma ytor. Jag planerar att ta en del ytterligare foton och att laga om några rätter, men sedan kanske jag kan hävda att jag har en första version klar. Riktigt färdig kommer den väl aldrig att bli, men den kommer att vara mig till stor hjälp i köket när jag drabbas av vad-ska-jag-kunna-hitta-på-nu-då-beslutsångest. Arbetsnamnet än så länge är Min lata gröna kokbok.

Många säger ju att kreativiteten frodas när man arbetar med tuffa begränsningar. I så fall är jag i en sällsynt kreativ matlagningsfas just nu. Som grund ligger så klart att jag bara lagar vegetarisk mat, men det är så grundläggande för mig att jag nästan inte ser det som en begränsning längre.

Nytt är att jag har en gravid tjej vid matbordet, och då tillkommer en del rekommendationer. Mest handlar det om olika fiskar och kötträtter som man ska undvika, så det är inte något problem, men det finns också en del att tänka på med sallader och ostar. Naturligtvis känns det extra viktigt att laga riktigt näringsrik mat så att hon får i sig allt hon behöver.

Med graviditeten kommer dock vissa nycker, som att viss mat absolut är utesluten trots att den kanske är OK att äta enligt Livsmedelsverket och enligt mina etiska normer som vegetarian. Avocado är till exempel något som vi undviker just nu på grund av olyckliga associationer med tiden då L mådde mycket sämre.

Den sista begränsande faktorn är att jag ska sälja min lägenhet och ha visning här om en vecka. Eftersom jag inte har någon kökfläkt är det lätt att matos dröjer sig kvar i lägenheten, och det vill jag undvika inför visningen. Alltså har jag belagt mig själv med ett stekningsförbud, samt ett popcornförbud. Till en början trodde jag att det skulle vara lätt att klara sig utan, men när man tänker efter lite mer så inser man att någon form av stekning ingår i nästan alla rätter. Om man till exempel vill laga potatissoppa så ska man ju fräsa lök och potatis en stund innan man häller på vatten.

Vi får se hur den här kreativiteten kommer till uttryck. Än så länge har jag lagat mycket mat i ugnen (varma smörgåsar, bakad potatis, pommes frites), och gjort potatismos. Halvkreativt, men inga stora poäng än så länge.

Etiketter: gravid, mat, recept, stekning, vegetarian, visning

Stackars liten, redan innan den är född är han/hon uthängd på nätet med bild och allt... Här är iallafall den senaste (ultraljuds-)bilden av lilla Pyret. Vi vet fortfarande inte om det är en kille eller en tjej -- för er som undrar så är det foten som sticker upp i bilden, inget annat.


En astronaut? Kanske, men än är den i mammas mage. Klicka på
bilden för en större version.

Vid den här undersökningen görs den slutliga uppskattningen av beräknat förlossningsdatum. Vi har länge pratat om det som skottdagen 2008, och barnmorskans beräkning träffade exakt den dagen! Det innebär att L. går in i den tjugonde graviditetsveckan nu på söndag.

Etiketter: förlossning, gravid, mage, ultraljud

Den 4 oktober, kanelbullens dag... För att testa hur korrumperade mina kollegor är köpte jag med mig sex stycken pinfärska kanelbullar. Vad skulle de kunna tänkas göra för en bulle? Sitta fint? Hämta kaffe åt mig? Sedan visade det sig att vi bara var tre stycken på kontoret idag och jag kom på bättre tankar: bättre att hålla sig på god fot med dem så att inte de också börjar jobba hemifrån. Det vore trist att resa till kontoret om man vore helt själv där.

Tre bullar hade jag med mig hem igen, och L har ju en bulle i ugnen sedan 19 veckor. Vi bryggde té och åt kanelbulle. På ytan i tékoppen flöt en massa téblad, men L hade mjölk i sitt té och bladen samlade ihop sig i klumpar, "som DNA-klumpar". Var det ur en sådan soppa livet uppstod en gång, i urhavet? Kanske satt det ett annat slags varelser här på jorden och drack té då, varelser som sedan dess försvunnit sin kos. Jag undrar just om de urfigurerna firade kanelbullens dag?

Etiketter: DNA, kanelbullar, kollegor, kontor, korruption, té

I tidigare inlägg har jag visat min bild av framtiden -- som jag såg den när jag gick i lågstadiet -- ur tre olika aspekter: hur jag ville bo, var jag ville bo och hur gammal jag ville bli. Den här fjärde och sista teckningen visar vad jag ville arbeta med. Jag kan väl inte påstå att mitt yrkesval hamnade särskilt nära något av det jag räknade upp.


Bildtext: "När jag blir stor vill jag bli pilot, fotbollspelare, snickare och
trädgårdsmästare". [Klicka på bilden för att se den i större format.]

Jag har inte riktigt lyckats dechiffrera vad tankebubblan innehåller, men jag tror det är en liten fotbollspelare, och kanske en trädgård längst till höger...

Inspirationen till yrkesvalen kom från olika håll: morfar var pilot under och efter andra världskriget, farfar var snickare med trädgårdsskötsel som stort intresse, och fotbollsproffs vill väl alla killar bli i den åldern? Syrran lyckades bättre, hon är ju pilot.

Etiketter: barndom, fotboll, fotbollspelare, pilot, snickare, teckning, trädgård, trädgårdsmästare, yrke

På ytan ser det ordnat och fint ut nu hemma i lägenheten, inför fotograferingen, men för oss som bor där så är det ganska kaotiskt. Mycket är nerpackat i flyttkartonger som jag burit ner i något av de tre förråden, och jag är lite osäker på i exakt vilken kartong mina viktiga papper ligger, eller ens i vilket förråd. Men jag har lägenhetsnycklarna i fickan, det vet jag, och jag har träningsvärk på baksidan av låren, det vet jag också...

Annars jobbade jag mycket med mental träning igår. Jag såg framför mig hur allt skulle vara färdigt när L. kom hem från jobbet, hur jag skulle sitta i soffan (försiktigt) och läsa en bok. Hon skulle häpna över hur fixat och fint allt var. Men jag vet inte om det där med mental träning fungerar, det hjälpte inte igår iallafall, det var långt ifrån färdigt när L. kom hem.

Etiketter: flytta, träningsvärk