Fakta ur en undersåtes liv

Det tycks finnas gott om trådlösa nät i Stockholm nu för tiden. I måndags satt jag på Caffè Negro på Kungsholmen och utnyttjade ett trådlöst nät. Efter någon timme kom det in en tekniker som skulle hjälpa med att "sätta upp deras trådlösa nät" -- det var alltså någon grannes trådlösa nät jag var uppkopplad på, inte caféets nät...

Nu sitter jag i L:s lägenhet. Hon har skaffat bredband, men tyvärr har vi inte fått synk till ADSL-modemet än så det fungerar inte. Men inga problem: jag hittar 16 trådlösa nät i hennes lägenhet! Det är nästan så att hon inte behöver skaffa något eget bredband, hon lär ju kunna hitta någon osäkert nät och utnytta ändå!

Etiketter: nät, spindlar

Klicka på bilden för att se den i ett större format

Etiketter: DN, ekonomi, lycka

Italien, här kommer jag! I helgen bokade jag en flygresa i oktober till Italien -- returbiljetten väntar jag med. Det var så billigt att jag tyckte det verkade dumt att vänta. Så idag slår jag till och köper ytterligare en resa, fast en tur och retur den här gången. Resan sker i mars, och jag kommer att vara två dagar i Milano innan jag åker upp i alperna för att ta på mig skidor, hjälm och skidglasögon -- ett krucifix lär jag behöva också, även om det känns tryggt att L. just nu tränar upp sig på ortopedakuten. Hon kanske kommer att behöva de handlag hon lär sig just nu, när hon ska dra mitt ben eller knä till rätta igen.

Låter jag lite nervös? Helt rätt. Men jag tror också att det blir väldigt kul. Redan nu har jag börjat fundera på hur jag ska göra med kameran. Kan jag åka med den i ryggsäcken eller? Vad händer då om jag trillar, går kameran eller min rygg sönder? Maten har L. redan lovprisat, så det ser jag så klart fram emot. Det verkar vara ett trevligt ställe, Champoluc. Hellre Italien än Romme eller Hammarbyhöjden!

Etiketter: Italien, religion, skidor

L. behövde plugga idag också, så jag fick en söndag på egen hand. Det blev till att promenera till Café Edenborg i Gamla Stan, där jag läste ut Orhan Pamuks Den svarta boken -- sällan har jag läst en mer postmodernistisk roman! Som komplement till romanen hade jag en karta över Istanbul, fast jag har insett att det är roligare att se stan från ovan med Google Maps. Det blir mer och mer nödvändigt att resa till Istanbul för att se stan med egna ögon.

Boken var bra, bättre än Snö, men eftersom jag läst lite av och till i boken sedan jul så kändes det ganska skönt att ha läst ut den. (Med riktigt bra böcker brukar jag vara besviken när boken är slut.) Café Edenborg var för övrigt fyllt med MacBook-användare. De har ju ett fritt trådlöst nät i lokalen, ett Mecka för Mac:ar helt enkelt.

På vägen hem slank jag in på Il caffè och träffade Peter en stund innan han försvann igen. Där var det Windowsmaskiner som regerade (de har också trådlöst nät), fast personalen pratade hela tiden om olika Mac-modeller. Så mycket faktiskt att jag tröttnade, slog ihop min Corto Maltese och gick hem.

Trots att jag är förkyld bestämde jag mig för att laga mat. Det hade jag dock inte mycket för, det smakade nästan ingenting, men när jag inte är förkyld brukar jag tycka den här rätten är ganska god. Japp, det är dags för mitt andra recept!

Spaghetti med "vegetariska frikadeller" (brysselkål) [1 portion]
ca 15 brysselkål
1 gul lök
3 msk olivolja
salt och peppar
parmesanost

Koka upp en stor kastrull full med vatten på spisen, till spaghettikokningen. Skala och skiva löken. Ansa brysselkålen. Lägg 3 msk olivolja i en varm stekpanna. Stek löken tills den mjuknar, lägg sedan i brysselkålen. Salta och peppra efter smak. Stek tills brysselkålen är mjuka och fått lite färg, fyll på med vatten om det kokar torrt.
Se till att koka spaghettin al dente och riv lite parmesanost över tallriken vid servering. Sådär, nu kan även vegetarianer leka Lady och Lufsen!

Etiketter: Corto Maltese, Disney, Mac, mat, recept

Skönt, nu kan jag bli en riktig soffpotatis! För pengarna jag fick när jag gömde spargrisen köpte jag en MacBook, som jag uppgraderade till 2 Gb minne och 120 Gb hårddisk. Så nu sitter jag i soffan och skriver istället för framför PC:n på skrivbordet. Det är ju värt en del...

Jag är fortfarande rejält förkyld, men det blir ständigt lite bättre. Näsan rinner (samtidigt som den lite motsägelsefullt är helt täppt), jag hostar och är lite trött, men jag fryser inte lika mycket. Fast det är klart, en laptop i knät värmer ju på ganska skönt!

Etiketter: förkyld, Mac, PC, soffan

Det var kallt igår, men det var nog inte den enda förklaringen till att jag frös som en hund. Min förkylning bidrog säkert. Eftersom jag mådde lite sämre passade jag på att åka hem tidigt och var hemma innan kl. 18.00. Jag frös så jag skakade och det första jag gjorde när jag kom innanför dörren var att tända tre värmeljus, sätta på gasugnen och låta den stå öppen (i Stockholm betalar man en fast kostnad för gasen, oberoende av hur mycket gas man gör av med) samt klä på mig en tjock tröja. Jag var kissnödig men hade kalla händer, vilket jag löste genom att spola dem en stund i varmt vatten först... Se där, ett problem tjejer slipper!

Etiketter: förkyld, kyla, könsorgan, värme

Det var ganska länge sedan sist, men nu är jag förkyld. Det började med halsont igår och sedan kom snuvan. På natten låg jag vaken och kunde inte sova. Just nu är det bättre, men jag är så trött att jag utan problem skulle kunna luta huvudet mot tangentbordet och sova lite. Det är faktiskt bara de konstiga märken som skulle uppstå i ansiktet som avhåller mig från att göra just det...

Så, nu känns det lite bättre när jag fått gnälla lite!

Etiketter: förkyld, tangentbord, trött

Hur mycket pengar var det jag växlade in när jag tömde spargrisen hemma? Jo, det rätta svaret var 11226.50, fördelat enligt följande:

535 stycken 10-kronor = 5350 kr
694 stycken 5-kronor = 3470 kr
2357 stycken 1-kronor = 2357 kr
99 stycken (nya) 50-öringar = 49.50 kr

Etiketter: ekonomi, matematik, mynt

Mynt som jag växlade in idag

En annan uppgift jag löste idag var att växla in alla de mynt jag samlat på mig de senaste åren. Det var inte lätt att släpa iväg en resväska med alla pengarna hela vägen till Swedbank på Hamngatan, trots att jag har en perfekt buss som går precis runt hörnet hela vägen fram. Jag var rädd att väskan inte skulle hålla, och så skulle jag stå där på övergångsstället vid NK i en hög av mynt... Men den höll.

Kontoret på Hamngatan visade sig ha ganska små myntmaskiner, så jag tog en taxi till Norra Bantorget istället -- där har jag växlat in mynt förr. Nu fanns det en ny skylt vid maskinen där det stod att man skulle kontaktade personalen om man ville växla in mer än 4000 kronor i mynt, så jag kontakta dem. De berättade att de skulle ta en avgift på 250 kronor av mig. Helt naturligt, de är ju en bank, och "det är så dyrt att hantera pengar". Nåja, Swedbank tycks ju ändå tjäna pengar på oss kunder, nästan 3 miljarder det tredje kvartalet 2006, en ökning med 4%. Att banken skulle gå med förlust på oss kunder är naturligtvis helt otänkbart.

Nåväl, jag hade inte mycket annat val än att mata mynträkningsmaskinen i entrén med mina burkar med mynt, nu när jag tagit mig hit. Visst blev det mer än 4000 kronor. När jag sedan skulle betala mina 250 kronor berättar banktjänstemannen (som var en kvinna) att hon glömde informera mig om att jag dessutom skulle betala 3% av beloppet som extra avgift! Eftersom hon glömt berätta det så slapp jag iallafall betala det och "kom undan" med bara 250 kronor, samt en handfull gamla 50-öringar som maskinen inte ville ta emot.

Men hur mycket pengar var det? Vad tror ni totalbeloppet blev?

Etiketter: bank, ekonomi, mynt, pengar, skandal, Swedbank

Äntligen en ledig måndag igen! Den här dagen hade jag bestämt mig för att ta itu med vissa saker som skjutits på framtiden. Det första var att lösa problemet med DN. I början av november insåg ju till slut DN att de hade fel och att de var skyldiga mig pengar, men det tycktes inte hjälpa. Även om jag ringde deras kundtjänst och mejlade dem så fick jag aldrig något svar eller några pengar. Men idag hade jag en annan plan.

Efter att ha stärkt mig med en espresso på Gelateria Italiana promenerade jag genom den snöfyllda Rålambshovsparken till DN-huset. Inget slår ett personligt möte när man vill ha något uträttat! Kundtjänsten kunde jag ju inte räkna med att den skulle sitta i DN-huset, det insåg jag. Den var säkert utlokaliserad till någon ort med ett lägre löneläge (Linköping skulle det visa sig).


Dagens Nyheters hus i Marieberg

I receptionen förklarade jag kort mitt ärende och receptionisten gav mig några telefonnummer att ringa på interntelefonen som stod på disken. Tre telefonnummer, men inget svar. Jag förklarade lite utförligare för receptionisten vad saken gällde och fick ett nytt namn och ett nytt telefonnummer. Bingo! Hon som svarade kände igen mitt ärende och jag riktigt hörde hur rösten dröp av dåligt samvete för att hon inte löst ärendet. Hon bad mig vänta i receptionen, så skulle hon komma ned med lite datorutskrifter.

Efter ungefär en kvarts väntan i en av de två stolarna i receptionen kom kvinnan ned. Hon såg väldigt ödmjuk ut. Hon visade mig alla inbetalningar jag gjort -- sedan oktober 2004 visade det sig! Den totala summan var 4854 kronor, vilket var överraskande mycket. De pengarna hade hon nu lagt in i datorsystemet för utbetalning, "men det tar några bankdagar". Något annat hade jag ju inte räknat med. Som plåster på såren drog hon av drygt 300 kronor från mina kommande prenumerationsbetalningar och gav mig ett inslaget paket. Viktigast av allt: hon bad om ursäkt. Jag blev naturligtvis glad och sa att jag tyckte det var skönt att det var utrett nu. Vi tog i hand och jag kunde lämna DN-huset med lätta steg.

Vad var det i paketet? Jag kände att det var en bok, en stor bok. Det finns inte många så stora böcker så jag misstänkte direkt att det var en bok jag redan hade hemma. Jodå, mycket riktigt, det var "Sthlms liv", en fotobok som jag fick av L när jag fyllde år. Jättefin!

Etiketter: DN, ekonomi, möte, present

Under 2007 kommer jag att vara en slav (eller i alla fall en undersåte) under mina nyårslöften. Bland mina löften fanns ju det om att samla ihop recept på mat som jag lagar. Så varför inte dela med mig av ett första recept här?

Fänkålsrisotto med ärtor
2 dl avorioris
1 stor gul lök -- väldigt finhackad
1,5 dl fänkål, hackad i tunna centimeterstora strimlor
1,5 dl frysta ärtor
0,5 dl olivolja
1 dl riven parmesan
1 vegetarisk buljongtärning
4 dl vatten
Salt

Värm oljan i en kastrull och tillsätt lök och ris. Stek på låg värme tills riset är genomskinligt och tills löken mjuknat. Lägg i fänkålen och hälften av vattnet. Smula sönder buljongtärningen och salta lite. Låt koka på svag värme under lock. Rör om då och då, samt fyll på med resten av vattnet så att det aldrig kokar torrt. Rör ner de frysta ärtorna när allt vatten kokat bort (de kommer att tina väldigt fort). Rör till slut ned ned rivna parmesanen och servera.

Det är lätt att göra olika varianter av den här risotton också. Fänkålen kan uteslutas, och man kan i princip ha i lite allt möjligt. Brysselkål är till exempel gott i. En lite lyxigare variant blir det om man kokar i vitt vin istället för i vatten.

Ytterligare en dag i Oslo -- och en lång sådan! Dagen började redan kl. 04.00 eftersom vi skulle byta av dem som jobbat från kvällen innan. Vi ville ha lite överlapp innan de kunde åka hem. Sedan tog vi över och övervakade allt. Det var nervöst och mycket spekulation, men just nu ser det bra ut. "Än så länge", som jag alltid säger...

Ikväll promenerade jag iväg till Grünerløkka igen. Det är en kul stadsdel med trevliga kaféer, barer och affärer. Tyvärr är affärerna alltid stängda när jag är där, men de ser iallafall väldigt trevliga ut. Där finns antikvariat med spännande namn som "Spøk og spenning", möbelaffärer, klädaffärer, schyssta delikatessbutiker (med udda namn som t.ex. Hotell Havanna), en miljard 7-eleven och andra kvartersbutiker (många drivna av invandrare och med en touch av deras hemländer, d.v.s. lite som Nørrebro i Köpenhamn), garnbutiker och nischade små specialaffärer.

En annan sak som var kul ikväll var att jag hade en karta med mig. Det gjorde att jag kunde hitta den närmaste vägen till Grünerløkka, inte bara den säkraste vägen (=den vägen jag alltid har gått). Med kartan blev det möjligt att korta vägen till ungefär en tredjedel! Jag gick nästan 180 grader fel förut... Visst, jag förstod att det inte var den närmaste vägen, men ändå. Den kortaste vägen mellan Grünerløkka och hotellet passerade dessutom en väldigt liten men väldigt gullig liten gata i Oslo. Husen längs gatan var små miniatyrhus byggda i trä, lite som vissa delar av Söder i Stockholm, fast husen var mycket mindre och mer udda.

Nyligen har jag förstått att det hotell jag bor på (Scandic Hotel, Edderkoppen) hamnat i rampljuset nyligen. De vägrade nämligen en grupp kubaner att bo på hotellet, med hänvisning till att hotellet är ägt av ett amerikanskt bolag som har en handelsblockad mot Kuba. Men å andra sidan är det olagligt att diskriminera personer enligt norsk lag! Jag vet inte vad som har hänt sedan det var rubriker i tidningarna, kanske kan jag fråga i receptionen imorgon. (Eller också inte...) Min åsikt är så klart att USA har fel, Norge har rätt. Låt kubanerna bo här! De kan bo på mitt rum och så måste.

Etiketter: Grünerløkka, Kuba, orientering, Oslo

Från min kvällspromenad i ett slaskigt Oslo kan jag lämna följande rapport:

* Det är lätt att tro att man kommit vilse om man chansar och går på nya gator, utan att ha någon karta över Oslo, och så plötsligt ser man att gatan man just nu promenerar på heter Wilses gate... Det var dock inte så farligt, jag hittade hem.

* Mitt bland alla andra hus som ser likadana ut (gamla eller moderna) så sticker två fasader ut: en funktionalistisk, som ser riktigt radikal ut bland alla sina grannhus, och en som är något slags jugend, utan att vara riktigt jugend, med venetianska pelare och fönster, ett slags pastich, fast ändå inte... Tjusigt!

* Oslo har ett slags kaféer som Stockholm inte har, ja som Stockholm saknar och skulle behöva. Det är kaféer där man lika gärna kan dricka en kaffe som ett glas öl, där man kan äta en bit mat eller ta ett glas vin. Enkla miljöer, gjorda för samvaro och trivsel.

* Fel, fel, fel... Nyss spekulerade jag i varför de döpt den här våningen på hotellet till "Typiskt norsk" (inte norskt som jag skrev sist). Det visar sig att det är en pjäs som spelats här en gång i tiden. På planschen har alla stickade norska tröjor.

Åter i Oslo, på ett trist hotellrum. Våningen heter "Typiskt norskt", vilket jag gissar anspeglar på att det är parkettgolv i rummet. Tyvärr finns det inget badkar utan bara dusch. Lustigt nog står det i hotellguiden att det finns en väggmonterad kapsylöppnare på toaletten, men den har jag inte hittat än. Det är tydligen praxis här i Norge...

Det snöar här. Jag ska gå en lång promenad och hoppas bli lite trött. Jag ska också undvika att slinka in på något kafé -- det är väldigt lätt hänt när jag är ute och går. Och om jag trots allt faller till föga och slinker in på något kafé, då ska jag försöka undvika att dricka espresso. Inte för att jag tror att det håller mig vaken särskilt mycket, men varför utmana ödet? Imorgon blir det nämligen en väldigt tidigt morgon...

Personalen på Gelateria Italiana överraskade idag med ny klädsel. De hade fått små vinröda förkläden och en vinröd huvudbonad, allt inköpt på plats i Italien. Förklädena var nästan söta och såg ändamålsenliga ut, men huvudbonaden såg mest konstig ut. De pratade själva om att de såg ut som en "bondmora" och frågade mig vad jag tyckte. Jag kunde naturligtvis inte ljuga dem rätt upp i ansikten, samtidigt kunde jag inte berätta att den såg förskräcklig ut, så istället sade jag något om att förklädet var snyggare.

Ta en titt själva! Uniformen kanske inte blir så långvarig, så passa på innan den byts ut.

Etiketter: Italien, kaffe, kläder

Att sitta på kafé är en aktivitet jag gillar. Där läser jag bäst, där kan man umgås på ett enkelt sätt med vänner och där kan man tjuvlyssna på de mest spännande konversationer. Idag var jag med om det senare. Vid bordet en liten bit bort satt det sex stycken tjejer i åldern 25-30 som detaljerat beskrev olika preventivmetoder och deras effekter -- samt vad de tyckte om killarnas reaktioner när de berättade om dem. (Nej, jag tänker inte berätta vad jag hörde, det stannar mellan mig och dem). Till slut slog den ödesdigra timmen då kaféet stänger för helgen och jag blev tvungen att bryta upp. Efter att ha lyssnat på tjejernas diskussion i en och en halv timme tyckte jag mig nästan känna dem alla, olika som de var till lynne och karaktär, och det var med ett uppbådande av alla mina krafter som jag med nöd och näppe lyckades hindra mig själv från att säga "Hej då! Vi hörs!" till dem när jag gick...

Etiketter: kafé, synd

Min lägenhet ser ut som efter ett bombnedslag. Vad värre är: det har sett ut så länge. Ett tag kan man stå ut med att kliva över högar på golvet, att leta efter rena strumpor i en hög på soffan och att hitta räkningar som borde betalats längst ned under disken, men någon längre tid håller det inte.

Nu ska det bli bättre. Tidigare har jag gärna lämnat kvar tallriken odiskad när jag ätit, och tänkt att det spelar ändå ingen roll i den allmänna röran som råder. Nu tänker jag snällt diska tallriken -- plus något annat! Poängen är att jag för varje gång jag plockar undan efter mig eller diskar dessutom ska göra fixa något utöver det. Rent matematiskt kommer mitt hem att vara städat och fint på sikt. Visst, det kanske tar lite tid, men på sikt kommer jag att få det urtjusigt.

Etiketter: matematik, stress, städning

Tänk om man hade detta som jobb... Att aldrig bli vuxen!

http://video.google.com/videoplay?docid=3163263343187879320&sourceid=docidfeed&hl=en

Etiketter: jobb, stress

Latmask, luspudel, lortgris, linslus och landkrabba är alla fantasidjur på L. Finns det fler som jag har glömt?

Etiketter: kultur, natur

Igår hade jag ungefär tre telefonnummer i min nya telefon (den gamla dog ju plötsligt). Idag har jag synkroniserat med mina gamla säkerhetskopior och plötsligt har jag drygt 380. Problemet är att hälften av dem minns jag inte ens vilka det är, och de jag verkligen skulle vilja ha saknas fortfarande...

Just nu tänker jag en hel del på problem relaterade till mitt jobb. Däremellan är jag hemma och stirrar in i en vägg. På väg mellan jobbet och hemmet läser jag Machiavellis "Fursten", varur jag har hämtat följande citat:

I varje stad finns två olika tendenser -- dels den att folket inte vill bli kommenderat eller förtryckt av aristokratin och dels att aristokratin vill kommendera och förtrycka folket. På grund av detta kan ett av dessa tre ting hända: att det blir envälde, frihet eller anarki.

Jag gillar den stenhårda analytiska stilen!

Etiketter: politik, stress

Det är mycket nu. Väldigt mycket.

Etiketter: stress

Ett av mina första fotografier från det nya året. Tyvärr var det lite, lite disigt på himlen vilket gör månen lite suddigare än vad den egentligen är. Men vi vet ju alla att månen är en riktig nattsuddare -- han är iallafall full minst en gång i mån'an...

Etiketter: alkohol, foto

Tänk att man kan bli retad för att man har en gammaldags mobil år 2007! Mina kompisar pekade finger på min mobil och sade: "Titta, den har inte ens någon kamera!", eller "Är den där från stenåldern?", eller "Har du lånat din mormors mobil?". Visst, jag hade gärna haft en lite modernare mobil. Kamera hade inte varit så dumt heller: kanske inte så mycket för själva kameran som för möjligheten att skicka bilder istället för bara tråkiga gamla sms.

Och vad händer idag? Jo, min mobil är trasig. Den startar inte: skärmen blinkar till, men mer än så blir det inte. Om jag har den under laddning så gör den inte ens det, då är den helt död.

Det är nästan lite pinsamt att det sker just nu, när mina kompisar började reta mig. De kommer att misstänka att jag haft sönder den eftersom jag inte tålde deras tråkningar...

Mest saknar jag sms-kontakten med L., och den inbyggda klockan.

Etiketter: mobil, teknik

Vissa principer måste man hålla hårt på. Nyårslöften faller inom den kategorin. Det är ett utmärkt tillfälle att se till att man får lite bättre vanor under det kommande året än man haft under det förra. Personligen föredrar jag positiva löften, där jag lovar att göra saker snarare än att sluta göra saker. (Fast hade jag rökt så hade det så klart varit ett förnuftigt löfte att lova sluta röka...)

Vilka är mina nyårslöften för 2007?

1. Jag ska göra en egen kokbok
Kanske lagar jag mat en eller två gånger i veckan hemma, resten av gångerna äter jag ute eller gör bara en smörgås eller äter lite müsli med yoghurt. Men de gångerna jag lagar mat hamnar jag ofta i ett slags koma: vad ska jag laga? Min tankeförmåga är troligen omtöcknad av hunger, för jag brukar vara väldigt fantasilös och oftast komma på samma rätt som jag lagade senast. Men den är jag ju inte sugen på -- och så har jag kört fast!

Om jag istället sammanställer de kanske 10-15 olika rätter jag faktiskt brukar laga då och då i ett litet häfte, en liten kokbok, så kanske det kan hjälpa mig att välja vilken mat jag ska laga. Då blir det förhoppningsvis mer varierad mat också. Lite överkurs är förstås att fotografera maten och kanske lägga ut recepten här också...

(Lustigt ord egentligen, "kokbok". Tänk om det handlar om stekt mat eller om sallader? Det är ändå en "kokbok").


2. Jag ska bjuda på mat hemma hos mig minst åtta gånger
Under förra året bjöd jag sällan någon på mat hemma hos mig, samtidigt som jag tycker det är ett väldigt trevlig sätt att umgås på. Men för att det ska bli en lite större utmaning att klara åtta tillfällen så måste jag naturligtvis utesluta när jag bjuder L på mat: hon räknas till familjen och får inte räknas in bland de åtta... (Notera dock att mina föräldrar inte räknas till familjen och således skulle kunna inkluderas bland de åtta tillfällena om jag bjuder dem på mat vid något tillfälle).

3. Jag ska fotografera allt jag äter och dricker under en veckas tid
Det här är kanske inte något nyttigt löfte som förändrar något på djupet, men det är en kul grej som jag tänkt på en tid. Mat är något som vi alla ägnar ganska stor del av våra liv med -- vi äter ju flera gånger om dagen -- ändå går det tämligen obemärkt förbi. Om det inte blir just en veckas tid som jag fotograferar allt känns mindre viktigt. Det kommer onekligen att bli lite pinsamt att fotografera mat på restauranger och kaféer som vore jag en matspion som jobbade för en konkurrerande restaurang eller för en lokaltidning...
En möjlig positiv sidoeffekt av det här projektet är att det blir uppenbart för mig själv att jag äter extremt mycket smörgåsar, popcorn eller något annat och att jag behöver ändra det. Men det får vi se!

Etiketter: foto, förändring, löften, mat