Fakta ur en undersåtes liv

Äter jag för lite bönor? Jag har iallafall bestämt mig för att försöka laga lite fler rätter med bönor och här är ett första försök, en bönsallad.


Bönsallad med majs och paprika

1 burk kidneybönor, avsköljda
1 burk majs
1 näve ruccola
1 röd paprika, fint hackad
1 röd chilifrukt, fint hackad
Lite alfalfagroddar

1 dl olivolja
3 msk rödvinsvinäger
saften från en halv lime
salt, peppar

Det här räcker till två personer, eller fler om man äter annat till. Nästa gång kanske jag lägger till lite fint skivad rödlök, om jag har någon hemma.

Etiketter: bönor, mat, recept

Det var någon gång i en fjärran forntid, kanske omkring 2002 eller 2003, innan jag hade blivit intresserad av fotboll, som jag för första gången läste tidskriften Offside. Det är en tidskrift som skriver långt om fotboll. Hur kommer det sig att jag satt och läste en sådan tidning innan jag blev fotbollsintresserad?

Nu måste skjuta in en liten förklaring om att jag faktiskt var väldigt ointresserad av fotboll, så ointresserad att jag inte brydde mig om någon fotbollsliga, Champions League, EM eller ens VM. Jag undvek aktivt all kontakt med sporten och låtsades nästan att jag inte visste att det pågick ett VM trots att tidningarna var fulla av texter och alla pratade om det. Vid VM 2002 jobbade jag ovanpå en restaurang som Brolin ägde ("Brolin? Vem är det?"), och de visade alla matcher på vår innergård på en stor duk, under arbetstid dessutom så jag kunde inte undgå att se det, men jag var inte intresserad.

Varför läste jag en fotbollstidning? Jag satt i en bil och hade lite tråkigt. Vi var på väg ut till P:s lantställe och med mig i bilen var fotbollstokiga J, och det var han som lånade mig ett exemplar av Offside. Jag bläddrade i den, jag ströläste lite här och där men plötsligt var det något som fångade mig. Nu många år senare kan jag inte minnas exakt vad det var som grep mig, men jag kunde snabbt konstatera att tidningen var läsvärd, trots att ämnet var ointressant. Ovanligt! Reportagen var välskrivna och långa och svåra att sluta läsa. Det kändes som om de gick mer på djupet än andra artiklar.

Och varför skriver jag det här? Jo, nu har redaktionen bakom Offside lanserat en ny tidskrift som heter Filter. Tanken är att de ska ta med sig formatet, välskrivna reportage, fast de ska handla om annat än fotboll. En bredare tidskrift helt enkelt. Jag köpte första numret och kan berätta att det funkar bra. Tidningen Filter uppfyller "hisskriteriet" för mig. "Hisskriteriet" är när en tidning är så intressant att jag tar hissen istället för trapporna enbart för att jag ska kunna läsa några rader till. Om någon möter mig i rulltrappan de närmaste dagarna så ska ni inte vara förvånade om jag har näsan i en tjock liten tidskrift: Filter. Rekommenderas!

Med en påse pappersförpackningar i handen gick jag till återvinningstationen på en gata i närheten, men det var lite klurigt att lämna in förpackningarna för återvinning. Varför? Jo, något stort blockerade tillgången till den gröna igloon och gjorde att jag knappt nådde fram. Det var ett stort vitt skåp, kanske två meter långt, en meter brett och en meter djupt, av massivt trä. Bredvid stod en fåtölj i grönt tyg.

Det är klart att möbler också ska återvinnas! Jag förstår precis hur killen (jag misstänker att det är en kille) har tänkt: "Bättre att jag lämnar det här, så tar någon hand om det och det blir riktigt återvunnet". Helt fel, så klart, men jag kan förstå det. Kanske borde man starta återvinning även för skåp och fåtöljer? Med två olika behållare, en för fåtöljer med färgat tyg och en för fåtöljer med ofärgat tyg. Och så en för tvåsitssoffor och en annan för tresistsoffor, och en för köksbord...

Jag förstår frustrationen hos de som tömmer återvinningsstationerna. Vad ska de göra? Ska de lämna kvar möblerna eftersom de inte ska ta hand om sådant? Då blir effekten att alla klagar på att det ser hemskt ut omkring stationerna. Ta hand om möblerna, så att inte andra tar efter? Då lönar det ju sig att lämna möbler där, det försvinner verkligen och den listiga killen kanske inte hade så fel ändå.

Etiketter: miljö, sopor, återvinning

Riktigt trogna läsare av undersåtens blogg vet att jag ibland följer upp hur mycket fotografier jag tar, eller om man ska vara noga, hur stor plats mina fotografier tar på hårddisken. Sist hade jag siffror klara för 2005, men 2006 var inte klart än. Så är såg det ut då:

2002 — 0,2 Gb
2003 — 0,8 Gb
2004 — 15,6 Gb
2005 — 23,7 Gb

De nya siffrorna gäller 2006 och 2007:
2006 — 96,4 Gb
2007 — 101 Gb

Till viss del kan ökningen förklaras med att jag 2006 köpte en ny kamera, vars bildfiler är betydligt större än min gamla kameras, men det är säkert en viss reell ökning i antalet fotografier också.

Nu i mars har jag än så länge tagit 600 fotografier. 599 föreställer min son. Den återstående bilden är ett foto på hans nalle. Vi får se om den trenden håller i sig året ut!

Etiketter: foto, Gb

Livet som småbarnspappa är annorlunda. Ett exempel är att jag ändrat syn på det här med sopor: förr var soporna en trist bagatell, att gå ut med soppåsen var något jag gjorde när jag var tvungen. Nu är det ett välkommet avbrott när man får gå ut till soptunnan, en möjlighet att hämta lite frisk luft och då man kan kolla snöläget.

Etiketter: sopor

Framför SVT:s HD-sändningar från konståknings-VM satt jag och småsov i soffan igår vid niotiden. Visst var piruetterna vackrare än någonsin (de var ju högupplösta), men jag var ändå trött och längtade efter sängen, eller iallafall madrassen som jag sover på nu för tiden. Men så kom jag på att vi hade en banan som höll på att bli för gammal och som behövde ätas upp. Att äta bara banan kan vara lite tråkigt, så bananen kläddes upp lite med vaniljglass och "maränger" och slank sedan ner utan problem.

När jag till slut ätit klart var jag ännu mer färdig och bestämde mig för att släpa mig till min madrass. Då fick jag beskedet från min sambo att vår diskmaskin var trasig. Det kom inget vatten. En diskmaskin som inte har något vatten är bara ett skåp med äcklig smutsdisk och jag tänkte på högarna av disk som skulle samlas på diskbänken i fortsättningen. Varför just nu, när jag har så lite tid? Varför kunde den inte gå sönder för en månad sedan, när jag hade all tid i världen och bara gick och väntade ("i väntans tider")?

Jag plockade fram en ficklampa, diskmaskinens instruktionsbok och lyfte ur all disk ur maskinen. I instruktionsboken fanns längst bak ett avsnitt om felsökning. Där läste jag:

Problem
Diskmaskinen får inget vatten.

Orsak
Vattnet är avstängt. Nej, det funkade i kranen bredvid.
Vattenkranen är stängd. Nja, jag hittar ingen kran, och vi har inte ändrat något.
Vattenslangen är klämd eller böjd. Inte vad jag kunde se, plus att vi inte ändrat eller flyttat något.
Insilen behöver rensas. Kanske det. Synd bara att instruktionsboken inte visade var insilen satt någonstans. Jag rensade alla andra silar och filter jag hittade, men det gjorde ingen skillnad alls. Efter en dryg halvtimme med diskmaskinen och fyra-fem omförsök gav jag upp och kröp till sängen och slocknade.

På morgonen gjorde jag frukost i köket och blängde ilsket på diskmaskinen. Skulle jag behöva ringa efter hjälp nu? Eller var det lika bra att köpa en ny maskin direkt? En reparatör tar ju säkert 1000 kronor bara för att visa sig. Men innan jag började höra mig för i bekantskapskretsen efter duktiga diskmaskinsreparatörer tänkte jag att jag ju kunde prova en gång till med diskmaskinen. Och visst, naturligtvis, den funkade! Helt problemfritt, utan minsta hickning.

Vad lär vi oss av det här? En god natt sömn löser de flesta problem. Sov gott!

Etiketter: diskmaskin, problemlösning, sömn

Det kom ett oväntat snabbt svar från Va'gott, redan på lördag förmiddag:

Det stämmer att våra maränger är fria från hönsägg. Istället används så kallad mjölkäggvita (skummjölkspulver eller mjölkprotein). Från början gjorde bageriet marängerna med hönsäggvita men kvaliteten blev så ojämn, olika stora, porösa mm, så man tillförde mjölkäggvitan. Men senare beslutade man att bara ha mjölkäggvitan, och så har den bakats de senaste 10-15 åren i alla fall. Detta innebär att de som är allergiska mot ägg kan äta våra maränger men dock inte de som inte tål mjölkprodukter.

Så bra. Om det är lättare att göra apelsinmarmelad på äpple så kan man alltså göra det och fortsätta att kalla det apelsinmarmelad? Dessutom kan ju de som är allergiska mot apelsiner äntligen få äta apelsinmarmelad!

Etiketter: maränger, mat, produktutveckling, recept

I den lokala butiken köpte jag idag maränger för jag var lite sugen på att göra en marängsviss.


Men när jag kom hem och tittade på innehållsförteckningen blev jag förvånad:

Socker, skummjölkpulver, citronsyra,
E466,E412 (förtjockningsmedel).

Inte minsta spår av äggvita! Alla vet väl att maränger är tillverkade av socker och äggvita? Jag skickade ett mejl till va'gott (som företaget heter som tillverkar "marängerna") och frågade vad de menade egentligen. Vi får se om de ger något bra svar.

Etiketter: maränger, mat, produktutveckling, recept

SVT uppmärksammar idag att boskapsindustrin står för en större andel av växthusgaserna än bilar, båtar och flyg tillsammans. Det intressantaste är att det inte finns någon som helst debatt om detta. Varför finns det inga förslag om köttskatt? Inga kampanjer för vegetarianism pågår, man uppmanar inte ens någon att dra ner på köttkonsumtionen. Sveriges jordbruksminister, centerpartisten Eskil Erlandsson, säger enligt SVT:

-Vi har en stor påverkan av nötkreaturen på klimatet, det vet vi. Men om du talar om en köttskatt säger jag nej, vi ska inte straffbeskatta barnens köttbullar, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Smart knep, det är barnens köttbullar som får ett straffskatt. Hur är det med barnens bilresor till dagis, har inte de redan en straffskatt? Fast oppositionen är inte bättre, de vågar inte heller prata om köttätandet.

Som vegetarian känner jag att jag har gjort rätt val. Länge har det påståtts att fisk är OK att äta, men nu har utfiskningen av haven uppmärksammats, så det är få som vågar påstår att fiskätande är harmlöst. Kanske kommer köttet mer i fokus nu? Jag hoppas det.

Det finns många skäl att sluta äta kött:

• växthusgaserna
• de långa och hemska djurtransporterna
• överanvändandet av antibiotika som leder till antibiotikaresistens
• dålig djurhållning som gör att djuren lider i onödan
  
• ineffektiv livsmedelsproduktion (vegetabilisk mat kan föda fler människor på jorden)
• hälsoskäl (rött kött ökar bland annat risken för cancer, men dessutom kan kött sprida sjukdomar såsom galna-ko-sjukan)
• risken för pandemier (fågelinfluensan har uppstått när smittan spridits mellan fåglar och grisar)
  

Trots alla dessa skälen så är det faktiskt ett annat och mycket enklare som är avgörande för mitt ställningstagande: jag tycker det är fel att döda. Behöver jag inte döda för att leva så ska jag undvika det. Att äta grönsaker istället för kött är enkelt, inte svårt. Alla de andra positiva effekterna får jag på köpet.

Nu vill jag se en vegetarianbonus, på samma sätt som det finns en miljöbilsbonus! Varför inte höja grundavdraget med 10000 för vegetarianer?

Etiketter: bonus, klimat, kött, miljö, vegetariskt

Livet som familjefar är ungefär som jag förväntat mig. Igår kväll tog jag trapporna upp till vinden och hämtade där en madrass som jag sedan lade på golvet i sovrummet. Där sover jag nu. I sängen, som för bara några månader sedan var min, och bara min, sover nu L. och min son.

Fast helt rättvis är jag väl inte när jag skriver det här. Nä, det lilla ordet sover i förra meningen är en överdrift. L. får bara en skymt av John Blund, resten av tiden måste hon amma. Och lille Tage, han äter eller protesterar mot att han inte får äta tillräckligt.

Vad blir nästa naturliga steg? Jag spår att det blir att äta rester. När någon annan familjemedlem inte orkar äta upp sin mat så hamnar det på mitt bord att avsluta jobbet. Läs bloggen om kanske ett år så tror jag att det är min nya verklighet.

Etiketter: andrefiol, madrass, säng

Zlatan Ibrahimovic fick en son i torsdags — grattis! På lördagen spelade han match som vanligt mot Reggina. Själv blev jag pappa i tisdags, och dagen efteråt såg jag och lill-Tage Roma vinna över Real Madrid i åttondelsfinalen i Champions League. Bara ett dygn gammal hejade han alltså fram sitt favoritlag Roma! Det var en faslig tur att de hade TV6 i allrummet på BB...

Etiketter: BB, Roma, Tage

Ja, vad ska man säga? Nu har jag blivit pappa! Jag sitter här i soffan hemma igen från BB och är ganska sömning. (Det var väntat. Jag börjar förstå varför småbarnsföräldrar är trötta). Och jag har inte bara blivit vuxen på riktigt utan också kanske lite mer av en pensionär: idag hade jag ett enda ärende och det tog precis hela dagen och var ett fasligt besvär.

Innan detta hände har jag ju knappt hållit i något spädbarn. Visst har jag haft tillfällen, men det har alltid gått att undvika på ett sätt eller annat. Därför kände jag mig väldigt handfallen när jag skulle lyfta eller flytta min son de första gångerna. Hur håller man? Gör det ont om man trycker där? Men nu när grabben är tre dagar gammal börjar jag känna mig ganska varm i kläderna. Att byta blöja är inte heller så svårt.

Och hur gick det för mig under förlossningen? Jag svimmade inte, det var för mycket att tänka på precis som alla sa. Alla har ju pratat om att pappan ska klippa navelsträngen, så jag valde att göra det trots att jag tycker det är lite fånigt. På så sätt slipper jag alla frågor om varför jag inte klippte den.

Etiketter: bebis, förlossning, pappa

Jag får snart en roll till att spela, eller leva upp till kanske snarare, och det är rollen som familjefar. I samband med detta passar jag på att tillsammans med den blivande mamman (som här på min blogg kallas "L") lansera en ny blogg. Där tänker vi frossa i alla detaljer om hur det är att leva som barnfamilj, så om du vill undvika allt sådant så är det bättre att du som läsare håller dig kvar på den här bloggen. Visst, det kommer säkert att handla en del om barn och familjeliv här också, men mindre än på den andra bloggen.

Redan nu, innan bebisen ens är född, finns det nakenbilder på bloggen! Vill du veta adressen till bloggen så får du helt enkelt mejla mig och fråga. Jag försöker hålla de två världarna lite isär — som om det alls skulle vara möjligt.

Etiketter: blogg, familj, naken

Nu har jag åkt dit igen. En förkylning tar mina krafter och jag orkar inte ta mig för så mycket. Det enda jag lyckats åstadkomma under två dagar är att sortera återstoden av bokhyllan (i bokstavsordning efter författarens efternamn, trots de förslag jag fått om att sortera i färgordning istället).

Det är vid sådana här tillfällen som man besviket konstaterar att det inte finns något att titta på teve — det hjälper inte heller att man har en ny och platt teve. Men man väljer det minst dåliga. Igår kunde man till exempel titta på Simpsons kl. 16—18 och sedan 19—20. Det blir tre timmar med Simpsons det, kanske lite mer än man orkar.

När jag tittade i radiotablån i morse, vilket jag sällan gör särskilt noga, kunde jag dock hitta en del intressanta program. Det var musik av György Ligeti ikväll kl. 19.15 (P2) och en direktsänd opera från Wien kl. 20-24 (också P2). Vidare sänds en intressant dokumentär om de intressanta och provocerande personerna i KLF (P1 kl. 14.03), men den har jag hört tidigare, och sedan kl. 23.07 sänds Musikmagasinet: Schüldt i P1 (P1 såklart). Många intressanta program som jag skulle vilja lyssna på, men det blir inte riktigt av. Varför?

En delförklaring är nog hur vi har möblerat här i vår lägenhet. Radio lyssnar man bäst på i vardagsrummet — men där finns också soffan och teven. Det är i soffan man sitter bekvämt och läser och teven flyttar man inte heller så lätt på. Alltså får man välja: radio, teve eller läsa. Detta kan vi nog lösa genom att skaffa en liten läs- och musikhörna i något annat rum.

En annan förklaring är att jag normalt inte är så planerande, eller iallafall att jag inte planerar mitt liv efter teve- eller radiotablån. Och jag vill inte sitta och vaska igenom mängder av tablåer för att hitta godbitarna. Här tror jag det finns mycket som kan bli bättre. En sak är att man vill kunna lyssna eller se programmet när som helst, istället för vid just den tid tablåläggarna har bestämt att programmet ska sändas. En annan sak är att kunna vaska fram de intressanta programmen ur de långa tablåerna. Jag vill kunna filtrera dem enligt mina preferenser. Det vore perfekt att kunna få en sammanslagen lista med både radio och teve, för just de kanaler jag har tillgång till, och listade enligt flera olika alternativ. En lista skulle kunna visa vad jag troligen skulle tycka bäst om just nu. En annan lista skulle kunna visa de bästa programmen för mig idag. "Om du bara ska välja ett program idag så rekommenderar jag X".

Ja, det är kanske inte helt lätt att få till, men jag har sett alldeles för få försök.

Etiketter: program, radio, sjuk, TV