Fakta ur en undersåtes liv

Min morgon började överraskande. Vi hade en webbkonferens på jobbet som började klockan 7 på morgonen svensk tid (kl. 22 i San Francisco och 11.30 i Indien -- det är svårt att få ett globalt team att vara på möten samtidigt!), så jag fick stiga upp lite tidigare än vanligt. Istället för att åka extremt tidigt till jobbet så valde jag att bara gå hem till mig från Lovisas lägenhet. Det tar 20 minuter att gå från henne hem till mig över Västerbron, och jag började gå kl. 06.20.

Det var en vacker morgon. Trots att vi precis bytt till sommartid var det redan ljust ute. Jag valde musik med omsorg när jag gick över Västerbron: det fick inte vara något larmigt, så jag valde bort The Horrors mot en stråkkvartett av Alban Berg. Det funkade inte så bra, biltrafiken var redan alltför intensiv och stråkarnas fina detaljer försvann i trafikbruset. Jag bytte till Bachs Goldbergvariationer, och det fungerade bättre.

När jag kommit så långt över Västerbron att jag passerat Långholmen tittade jag ut över Riddarfjärden in mot Gamla Stan. Till min förvåning brast jag ut i ett spontat utrop:

-- Nej! Det är inte sant!

Solen höll precis på att gå upp. Den var ett varmt rött klot som befann sig precis mitt i Gamla Stan. Det såg ut som om Globen hade flyttats till Stortorget. Färgerna på himlen var fantastisk: från blå via gult till rosa vid horisonten. Staden utgjorde en perfekt siluett med alla kyrktorn och husfasader. Och mitt ibland allt detta: den röda solen.

Men värst av allt: jag hade inte kameran med mig! Jag brukar ju alltid springa omkring med min kamera. Men inte just idag, när jag fick en sådan vacker syn framför mig. Därför var jag inte överraskad när jag senare såg en fotograf stå på Västerbron med sin kamera monterad på ett stativ. Där kunde han ta bild efter bild, och jag fick inte en endaste.

När jag gått en bit längre var låg solen inte längre mitt i Gamla Stan, utan den var bakom Stadshusets torn. Lustigt nog hade tornet nästan perfekt bredd för att lyckas dölja solen bakom sig: man såg endast två mycket svaga ljusglimtar på varje sida. Här gjorde jag en annan intressant observation: hur fort solen rörde sig. Normalt kan man ju inte titta rakt in i solen, den är för stark. Men så här dags på morgonen gick det bra. När jag försökte täcka solen perfekt bakom Stadshusets torn blev det uppenbart att det som var en perfekt täckning i ena sekunden inte var det i nästa. Solen rörde sig stadigt mot söder. Jag var tvungen att gå lite långsamt framåt för att hålla jämna steg med solen, kanske 20 centimeter i sekunden. (Men information om hur långt det var till Stadshuset skulle det säkert gå att räkna ut exakt hur fort).

Nä, det var en enastående upplevelse som jag tyvärr bara kan berätta om med ord. Imorgon lördag borde jag stiga upp kl. 6.00 och stå beredd på Västerbron ifall samma vy erbjuds då. Fast då med kameran med mig.

Etiketter: foto, solen, Stadshuset, Stockholm, Västerbron

Man vet att man är tillbaka i den vanliga lunken igen när man ser ett antal blå-vit-orange ryggsäckar det står "Ericsson Racing" på när man går till tunnelbanan på morgonen. De bler fler och fler under resans gång och så går plötsligt alla av, på samma tunnelbanestation som jag, i Kista. Där viker de sedan till vänster nedanför trappan, men jag fortsätter rakt fram. Den är inte så snygg den där ryggsäcken...

Men vem är jag att klaga? Själv går jag oftare och oftare med en påse från systembolaget. Hur snyggt är det? Vad tror de att jag har i påsen egentligen? Är det någon som förstår att det är en matlåda och inte ett helrör vodka?

Etiketter: Kista, mode

Kända svenskar stöter man ibland på i främmande städer. Jag tänker nu inte på de tillfällen då man kanske ser någon tevekändis på stranden i Thailand, utan snarare på statyer av kända svenskar, eller att en gata eller ett torg blivit uppkallad efter någon från vårt hemland. Olof Palme lär ju t.ex. ha givit sitt namn åt många gator runt omkring i världen.

Ändå blev jag förvånad när jag i Milano stötte på ett torg uppkallat efter en av Sveriges internationella kändisar:




Det kanske är svårt att se, så jag bidrar med en förstoring också:



Foppas torg! Vem hade kunnat ana att de var intresserade av ishockey i Milano?

Men innan ni som beundrar Foppa (Peter Forsberg tror jag är hans egentliga namn) bokar en resa till Italien för att vallfärda till detta torg vill jag påtala en annan omständighet. I Milano finns också ett utmärkt konstmuseum vid namn Pinacoteca di Brera. Dit kan man gå om man vill se fina gamla tavlor, och bland alla deras verk finns bland annat Madonna col bambino, målad av Vincenzo Foppa.

Torget är alltså antagligen döpt efter någon annan Foppa! Men det var en fin tanke. Ta nu en titt på Pinacoteca di Breras fina virtuella rundvandring bland salarna. Målningarna är dock större i verkligheten...

I pelargången vid Pinacoteca di Brera stötte jag på de här två figurerna. Det är nämligen inte bara ett museum utan också en konstskola där föreläsningar pågår för fullt. När jag var där på sent på fredagseftermiddagen tycktes dock studenterna mer intresserade av att lära sig jonglera på gården.



PS. Tack till Christer som lärde mig förstå hur stor ishockey-Foppa är (var?).

Etiketter: ishockey, Italien, konst, Milano, museum, skelett, sport, studenter

Idag blir det mest bilder från Champoluc och min första skidresa. Till nästa resa hoppas jag på fler soliga dagar med blå himmel!




Vissa av husen smälte väl in i landskapet.






Det var isigt i backen så det var svårt att hitta något ställe där man kunde få snön att yra lite. Dåligt före för snowboard med andra ord. Tur att jag åkte skidor.






Sofia, Jacob och Lovisa.






Här står jag beredd med kameraväskan på ryggen.






"Pist för skidexperter" -- trots att jag kan italienska hindrade det inte mig från att åka ned för denna pisten.







Lovisa i backen en av de få soliga dagarna.








Det var gott med lite mat mellan åken. Pasta bianco (pasta, olivolja och parmesan) är alltid en favorit, och Minestrone di verdure (till vänster på brickan) var överraskande lik skolbespisningens version.






Vy från hotelrummet, när vi lämnade det kl. 06.10 på lördagmorgonen.

Etiketter: alperna, foto, Italien, mat, skidåkning, sport

Jag är tillbaka i Stockholm efter min första skidresa i alperna. Jag lever. Inga ben brutna.

Först hade jag två dagar i Milano. Där hade våren definitivt kommit, det var nästan som svensk sommar. Shoppingen är förstås finfin och hade jag bara haft mer tid hade jag handlat mer kläder. Nu passade jag på att ta det lite lugnt också, att sitta kvar på lunchrestaurangen och läsa i min bok. Sedan bestämde jag mig för att se ut som gubbarna i Milano när jag blir gammal -- de är så grymt välklädda!

På lördagen kom det stora resesällskapet, som jag mötte vid centralstationen. Därifrån fortsatte vi med tåg till Chivasso, ett annat tåg till Verres och sedan buss till Champoluc. Vi tog in på Hotel Castor och min nervositet steg lite när jag såg hur branta bergen var. Efter middagen anlände L:s mamma och pappa -- det var första gången jag träffade hennes pappa.

Söndagen var första skiddagen och jag hyrde nybörjarskidor i en butik vid liften. Kläder och hjälm hade jag fått låna. Liftkortet för sex dagar var inte så billig (180 euro), men det var tydligen bekvämare med liftkort än utan så jag slog till. När vi kom upp för den första liften tog jag två snabba åk i barnbacken, men det var inga problem så vi åkte fler liftar upp i backen. Jag tyckte det gick ganska bra, jag hade väl fått riktigt bra nybörjarskidor antar jag. Visst, jag var långsammast av alla, men något annat var väl inte att vänta?

Första dagen var varm, snön smälte längst ned i backarna och man kunde klä av sig och sola vid restaurangerna. Andra dagen var betydligt kallare: alla kläderna behövdes, backarna var ren is längst ned. Kylan höll sedan i sig och årets kallaste dag i området inföll senare under veckan (-24 grader på en bergstopp, i dalarna var det runt -12 grader).

Den tredje dagen åkte jag min första svarta pist. Dock ska man komma ihåg att de svarta pistarna i Champoluc lär vara mindre brata än många andra svarta pister. De var inte heller så långa.

När den fjärde skiddagen började hade jag fortfarande inte trillat någon gång, men det blev det snabbt ändring på: efter ca 50 meter i den första pisten fick jag ett felskär (eller något) och föll. Men det var ett ganska stillsamt fall, skidorna löstes inte ut och jag slog mig inte. Skönt! Det kändes som om något lossnade i och med det.

De två sista dagarna åkte jag med min nya fotoryggsäck. Det ändrade min balans lite, men det gick utmärkt att åka med den -- både i pisterna och i lifterna (Lowepro Slingshot 200 AW). Vädret var tyvärr inte perfekt för fotografering: himlen ska vara blå och det ska vara lös snö i pisterna, så mycket hann jag lära mig.





Förutom skidåkningen så umgick vi förstås en hel del. På hotellet hade vi halvpension, så vi åt middag tillsammans i matsalen i kvällen. Först fick vi en förrätt, sedan en första rätt (primo piatto) och därefter -- surprise! -- en andra rätt (secondo piatto). Förutom detta kunde vi förse oss av en fin salladsbuffé (där pinjenötterna var väldigt populära), en dessertbuffe (med tårtor, tiramisú och dylikt) och en ostbuffé. Låt mig bara säga det uppenbara: vi gick inte hungriga...

Det blev en hel del fotografier tagna under resan, men jag är inte färdig med behandlingen av dem än. Kanske kommer det att dyka upp fler foton här senare.

Etiketter: alperna, benbrott, buffé, Italien, mat, skidor

Imorgon är jag i Milano och sedan bär det upp i alperna. Datorn får stanna hemma, så det är ganska osäkert om det blir något bloggande den närmaste tiden. Jag byter bloggandet mot skidåkning istället, en verksamhet jag är betydligt mindre bekant med. Håll tummarna för att jag kommer hem utan benbrott -- och att jag kommer hem överhuvudtaget!

Etiketter: blogg, Italien, sport

När man ska åka bort en tid är det så klart en dålig affär att köpa ett nytt SL-kort. Men jagreser till jobbet med tunnelbana och det är för långt att gå så jag köpte ett häfte med enkelbiljetter för tiden fram tills jag åker (18 kronor styck, när man köper 10 på en gång i kiosken). På så sätt skulle jag spara pengar.

Men vad händer? Jag glömmer så klart de förköpta biljetterna hemma när vi är ute och promenerar och får köpa en enkel biljett (40 kronor) för att resa hem från Enskede när det blivit kallt. Idag när jag skulle resa till jobbet så konstaterade jag att mina förköpsbiljetter låg i den andra väskan, så jag fick köpa två nya förköpsbiljetter (20 kronor, om man köper dem i kiosken).
Och på vägen hem upptäcker jag att jag tappat en av de två biljetterna... Så det blev till att tjuvåka idag, där gick gränsen.

Etiketter: ekonomi, kriminalitet, SL-kort

Dags för ytterligare ett recept.




Het böngryta med paprika och lök
Det här är en enkel böngryta jag börjat experimentera med, i syfta att lära mig använda mer bönor.

1 gul lök
2 paprikor, en grön och en röd
1 grön chili
1 burk kokta kidneybönor
1 burk konserverade tomater
salt, peppar
4 msk matolja

Hacka chilin fint och löken grovt. Stek i matoljan i en gryta tills löken blivit genomskinlig. Skär paprikan i centimeterstora bitar och låt dessa fräsa tillsammans med det andra i några minuter, tills det mjuknat en del.

Öppna en konserv med t.ex. plommontomater. Häll innehållet i grytan. Fyll konserven till hälften med vatten och häll på det också. Öppna en konserv med kidneybönor och skölj dem under rinnande vatten. Häll dem i grytan.

Krydda med salt och peppar och låt koka i några minuter. Rör om i grytan så att eventuella hela tomater delas i mindre bitar. Komplettera kryddningen med t.ex. lite spiskummin eller andra kryddor. Servera med lite bröd.

Etiketter: foto, mat, recept

Det var vackert väder i förmiddags och jag bestämde mig för att ta en promenad med kameran. Riktningen blev slumpmässig och jag hamnade på Lilla Essingen. Mycket har hänt på den ön sedan jag flyttade hit. En hel mängd nya fina hus har byggt upp och man kan inte känna igen sig längre.


Nya hus på Lilla Essingen

I det andra huset från vänster på bilden, ett vitt hus, ligger ett litet café som heter Molto Espressobar. Skrev jag café? Förlåt, det är inget "café", det är en "espressobar". Det står så på en förklarande skylt på disken. Det betyder tydligen också att man måste komma och hämta sin kaffe eller sin smörgås vid bardisken när de ropar ut att den är klar.

Det var ett par i femtioårsåldern före mig i kön. När de beställde sade tjejen bakom disken att det skulle dröja 10 minuter, de hade så många saker i kö redan. Paret valde att gå. Hur skulle jag göra? 10 minuter var ju säkert något de bara högg till med, så lång tid kan det ju omöjligt ta att få en espresso tänkte jag. Så jag valde att beställa en enkel espresso.
-- Det är tio minuters väntetid ungefär, sade tjejen i kassan. Hoppas du har tålamod.
-- Jodå, svarade jag, om jag inte har tålamod så får jag väl lära mig.
Jag betalade 15 kronor och gick och satte mig vid fönstret. Det var ganska många som satt utomhus i solen, men jag var tunt klädd och valde att stanna inne. Fem minuter gick. Jag bläddrade i en gammal tidning som låg där, från oktober 2006. Tio minuter gick, fortfarande ingen enkel espresso. När jag läst ut det tråkiga prylmagasinet jag hittat så hade det gått tjugo minuter. Då gick jag och ställde mig vid espressobardisken för att kolla vad som hände.
-- Har ni glömt min enkla espresso? frågade jag.
-- Nä, den kommer snart!
Två minuter senare fick jag min enkla espresso. Fem sekunder senare hade jag druckit upp espresson och lämnade caféet, förlåt, espressobaren...

I Italien säger baristan "subito" när man beställer en espresso. Kanske ett ord att slå upp för personalen på Molto Espressobar? Om ni har ont om tid kan jag berätta att det betyder "genast".

Etiketter: café, espresso, Lilla Essingen, stress, tålamod

Det har skrivits mycket i tidningarna om Second Life. Det var dags att prova själv. Det är precis så galet som man kunde tro. Här är ett foto från min lilla sejour:




Här står folk och dansar. Jag tror de tjänar pengar på det. Är det bara jag som inte begriper någonting?

Etiketter: dans, knäppt, second life

Om en vecka är jag i Milano. Jag borde klura på vad jag ska ha för skidkläder i backen -- jag kan ju inte åka i tweedkostymen -- men istället funderar jag mest på om jag ska ha med mig datorn eller inte. Den kan i och för sig vara lite kul att ha i några dagar (mest i Milano, mindre i Champoluc), men å andra sidan är den lite jobbig att släpa på. Fast jag hade nästan bestämt mig för att ta med den, av ett annat skäl. Den skulle fungera som ett ställe att lagra foton på när minneskortet i kameran blivit fullt. Jag har omkring 8 Gb i minneskort, men det fyller man ju ganska fort.

Ett alternativ är att köpa fler minneskort. Det skulle onekligen bli mindre att bära på, och minneskort är ju alltid bra att ha. Till min häpnad märker jag att priset på minneskort har fallit dramatiskt. Den 14 december köpte jag ett 4 Gb-kort för 1329 kr. Nu kostar samma kort -- 520 kronor! Det är en plötslig förändring. Normalt sätt sjunker priset ganska stadigt, men inte så fort. Något måste ha hänt.

Det enda problemet är att minneskorten inte går att få tag på. Kunderna tycks ha märkt att det blivit billigare och sprungit till butikerna för att handla. Och jag har missat tåget. Men det tycks finnas några få kort kvar i några udda butiker i Stockholm, för omkring 650 kronor, så jag får väl skynda mig dit.

Eller om jag bestämmer mig för att ta med mig datorn trots allt...

Etiketter: dator, foto, minneskort, prisfall, resa, semester

Roma är i kvartsfinal i Champions League! Tyvärr hade jag ingen möjlighet att se matchen, men jag kunde följa delar av första halvlek på webben. Jag kände mig lite dum, men när webbsidan ändrades och det stod 0-1 så ropade jag "Ja!" ganska högt. Sedan tänkte jag efter: jag ropade högt bara för att en liten siffra ändrades på en skärm... Rätt fånigt. Och tänk om det var fel! De andra två-tre sajterna jag följde rapporterade ingenting. Tänk om det var ett misstag! Efter flera minuter i spänd väntan så såg jag ett en annan sajt också rapporterade 0-1, varpå jag vågade lita på resultatet och ropade "Ja!" en gång till.

Nu är Roma i kvartsfinal. Totti hoppas att de möter Milan -- men först måste Milan gå vidare (de spelar ikväll) och sedan avgörs vilka de möter med hjälp av lottning på fredag.

Etiketter: fotboll, Roma, sport, webben

En sak som tar lite tid för mig just nu är att experimentera med Adobe Photoshop Lightroom. Det är ett nytt program från Adobe som funnits i en gratis betaversion under ett år, men nu har version 1.0 släppts och den är bara gratis under en månad. Sedan kostar den pengar. Det gör att jag har ganska kort tid på mig att bestämma mig för om jag tycker den är värd kostnaden eller inte (ca 2000 kronor).

Varför är jag intresserad av att byta? Här är tre skäl:

1. Adobe har tagit fram den öppna standarden DNG (Digital Negative), som känns säkrare att använda på lång sikt jämfört med att spara bilderna i speciella format som är unikt för just den kameran, och som inte är öppet. Med Adobe Photoshop Lightroom tror jag det blir lättare att använda DNG.

2. Som det är nu använder jag många olika program för att hantera mina foton. Först importerar jag dem till en mapp jag skapar själv, sedan använder jag IMatch för att organisera fotografierna med hjälp av kategorier/etiketter (labels, keywords). Men IMatch finns inte till Mac...

3. För efterbehandling av fotona använder jag Canon Digital Photo Professional. Det är okej, men det känns som om det saknas en del kontroll. Lightroom har mer och bättre möjligheter för mig att kontrollera hur fotot blir till slut.

Problemet nu är jag måste kunna få med mig all information jag skapat i IMatch in i Lightroom, och jag måste vara säker på att jag gillar hur Lightroom hanterar stora mängder data (långt mer än 100 Gb med bilder till exempel).

Så om ni undrar om jag fortfarande ligger i idé så är svaret nej: jag experimenterar hemma!

Etiketter: experiment, foto, program

Det var länge sedan sist, men nu var det dags igen: att få huvudmassage hos frisören. Den här gången provade jag en manlig frisör. Eftersom vi snackade oss igenom hela massagen gick det lite snabbare den här gången vilket jag tycker var ett plus. Kanske masserade han inte lika länge heller? Bra!

Sedan jag började jobba i en förort till Kista har mina promenader automatiskt minskat med 100 minuter per vecka. Det är ganska mycket det. Inte har jag minskat mitt bullätande på Vurma med motsvarande 100 promenadminuter! För att motverka den negativa trenden gick jag igår till Nytorget och tillbaka (2*50 minuter) och idag fram och tillbaka till frisören (2*40 minuter). Men jag kan ju inte gå och klippa mig varje vecka...

Etiketter: bullar, frisörer, hår, Kista, massage, motion, promenader

Söndagen den 4 mars måste räknas som den andra vårdagen i Stockholm -- igår var den första dagen! Visst, SMHI dröjer lite till innan de vågar prata om vår, men vi som var ute och promenerade idag eller igår vi vet vad vi talar om.


Slussen

Jag ska försöka komma ihåg att visa fler fotografier här också. Varför inte ett till från samma promenad?



Man vid Flyt

Etiketter: foto, Slussen, vår

Det var månförmörkelse igår. Men innan jag fotograferade månen träffade jag C och G som var här från Bryssel. De åt middag på Göken, jag kom förbi och drack ett glas lite senare. (Det var ganska tomt på Göken eftersom det var schlagerfestival på teve igår). Självklart var det kul att se dem igen, och jag hoppas att de tar tag i saken och börjar blogga från Bryssel så att man har en chans att se vad som händer i deras liv. Det som är trist vardag för dem är kanske en exotiskt läsning för mig?

Tyvärr blev det inga särskilt bra fotografier av månen igår. Men jag lärde mig iallafall att det är en enorm skillnad mellan fullmånen och månen skymd av jorden. När man fotograferar fullmånen under vanliga förhållanden fungerar det bra att ha slutartider på omkring 1/300 sekund. Nu var jag tvungen att ha omkring eller över en sekunds slutartid! När månförmörkelsen upphörde hade det tyvärr hunnit bli lite molnigt, så det gör bilderna lite suddiga och brusiga. Det här var nog den bästa bilden:

Etiketter: blogg, Bryssel, foto, månen

Eftersom det var ganska länge sedan jag hade en åsikt i den här bloggen så tänkte jag idag säga något om P1. Just nu när dessa rader skrivs lyssnar jag på P2, men annars är det P1 som gäller för hela slanten. Ja, det är faktiskt bara mellan klockan 11 och 12 på söndag förmiddag som jag väljer bort P1 helt. Då sänder de nämligen en gudstjänst i P1, och det är jag inte alls intresserad av. Om jag fortfarande ligger i sängen när det gudstjänsten börjar (det händer) så blir jag lite stressad när de börjar säger "tredje söndagen efter trefaldighet, liturgisk färg gul, kyrkan dekorerade med blommor i vitt". Nä, då rattar jag över till Klingan i P2 istället!

Min poäng här är att jag fortfarande tycker att Gudstjänsten är ett program som passar i P1. Det är ett dåligt program som de borde ta bort, men det är ändå ett P1-program. Det är talat, det tar ämnet på allvar, det är seriöst: P1.

Min åsikt är att de program som bör sändas i P1 ska uppfylla två krav: de ska vara P1-mässiga, d.v.s. passa in i P1-profilen som jag beskrev kort ovan, och de ska vara bra. Gudstjänsten passar in i P1-profilen, och vissa tycker kanske till och med det är bra. Det är bara min personliga åsikt att Gudstjänsten inte passar in där. Jag är inte intresserad. Men jag är inte intresserad av alla program i P1 och kan omöjligt begära det heller.

De program som det talas och skrivs mest om just nu när P1 debatteras är Stil, Jonas val och Lantz i P1. Av dessa är endast Stil P1-mässig: det är talat och seriöst. De andra två är helt andra slags program. För det första är de knutna till en viss person (Jonas Leksell respektive Annika Lantz). Vad händer när någon av dem blir sjuk eller slutar? Någon annan tar över, men programmets själ sitter i personen, inte i ämnet/tilltalet. Vad värre är: de tar inte sitt ämne seriöst.

På ZTV sändes för 100 år sedan (nåja, 10 år sedan) ett program som hette Knesset. Där förekom Jonas Lyksell som en person i panelen i säsong 3, det var första gången jag såg honom. Knesset är ett intressant exempel. I ZTV kändes programmet som väldigt seriöst: mitt bland alla musikvideos satt en grupp människor ner och talade om olika saker, om allt möjligt. Tonen var både allvarlig och skämtsam. Programmet Jonas val, som jag bara hört en gång än så länge, är ett program i lite samma stil. Men när miljön flyttats till P1 känns tilltalet inte längre seriöst utan enbart flamsigt. Jag är övertygad om att det är programmen runt omkring som gör skillnaden.

Problemet med P1 är att det här inte är första steget man tagit bort från P1:s profil. Några andra program redan tidigare flyttats från P3 till P1, men de hör inte heller hemma i P1. Dessa program är Spanarna (nog så seriöst när det sändes i P3, men bara löjligt i P1) och På minuten (kul visserligen, men alla kul program kan inte flytta till P1).

Nu hoppas jag att debatten har lyckats få ledningen på Sveriges Radio att inse att P1:s själ inte tål att man sänder program i P1 som inte är P1-mässiga -- även om programmen är både bra och roliga!

Etiketter: fakta, P1, program, radio, Sveriges Radio, åsikt

Den mat jag lagade idag var ganska simpel, men jag gör ändå något slags recept här, för fullständighetens skull. (Det hänger ju ihop med mitt nyårslöfte om att samla alla mina recept som jag faktiskt använder).

Stekt selleri, morötter, chili och lök, serveras med ris
Koka basmatiris, 1-1,5 dl ris räcker till en portion. Använd dubbelt så mycket vatten.

Skala och hacka en gul lök grovt. Skala och skiva två mellanstora morötter. Hacka chilin i små bitar. Skölj och rengör 3-4 stjälkar bladselleri, hacka sedan i små bitar.

Värm upp t.ex. rapsolja i en stekpanna och stek löken och chilin. Lägg på morötterna efter en stund. När morötterna börjar bli lite mjukare läggs sellerin också på. Om det finns ett lock till stekpannan bör det användas nu, så stannar fukten kvar. Grönsakerna är klara när morötterna är mjuka och sellerin är genomstekt.

Nä, då var det bättre mat igår! J och R hade bjudit hem mig och L på middag, tillsammans med P, E och H. De hade lagat fantastiskt god mat från Medelhavet: vindolmar, tortillas, linssallader, tabouleh, ugnsbakad aubergine, bröd, baba ganoush med mera, med mera... Och bedriften blev inte mindre när man tänker på att all mat var vegetarisk och glutenfri!

J överraskade också med att visa en film som påminde mycket om Fredrik Wretmans videokonst. Jämför t.ex. J:s sparktur i dubbel upplaga över isen utanför Frösön med Fredrik Wretmans färder över andra vatten! Tyvärr finns inte sparktursvideon på nätet, men ett foto från isen kan man iallafall se här.

Etiketter: Fredrik Wretman, konst, mat, Medelhavet, recept

FlyMe har ställt in alla flygningar. Jag hade köpt två biljetter med FlyMe för att L och jag skulle resa till Italien i oktober. Då kändes biljetterna väldigt billiga -- bara 458 kronor för två till Rom! Nu när pengarna är kastade i sjön, eller ännu värre hamnat i fickorna på någon girig skurk, så käns det som dyrt. Så snabbt kan ens perspektiv förändras! Som väl var hade de inte börja sälja biljetter för den tid då vi skulle resa hem, så förlusten begränsas till nedresan. Och när jag reser till Italien om tre veckor reser jag med SAS, inte FlyMe.

Ett annat irritationsmoment är att jag har väldigt torra händer just nu. De är så torra att det inte fungerar med styrplattan på min dator! Fingrarna måste ha lite fukt i sig för att kunna leda elektricitet men min torra hud är tydligen alltför torr. (Slutar Microsoft Word att funka om man har torr humor?)

Etiketter: ekonomi, flygbolag, hudkräm, Italien

Det blev ytterligare två besök på bokrean igår. Följande inhandlades:

The Nature of Photographs av Stephen Shore
Cucina Siciliana av Clarissa Hyman
Hej lättja av Corinne Maier

Det var riktigt roligt att gå och handla bland de vanliga hyllorna på årets bokrea, mycket bättre än att gå bland reaböckerna. Jag önskar bara att jag hade hunnit tänka igenom lite bättre i förväg vad jag faktiskt ville ha...

Etiketter: foto, litteratur, mat