Fakta ur en undersåtes liv

När vi tittar ut genom fönstret ser vi inte en enda adventsljusstake. Har de fallit ur modet? Vi har iallafall satt upp en nu, en gammal klassisk modell som vi hoppas är så gammal att den blivit trendig igen. Fast en annan möjlighet är att grannarna står i fönstren mitt emot oss nu och fnyser:
-- Titta, de där har redan tänt sin adventsljusstake! Vet de inte att första advent är först på söndag?

Etiketter: advent, grannar, tjuvstart

Som många andra laddar jag ibland ned musik från nätet. Varför? Därför att det är billigt och bekvämt. Bekvämt? Är inte det bara ett svepskäl? Nej, inte alls. Nu blir det vanligare med bra sajter där man kan köpa musik online och ladda hem som mp3-filer -- i hög kvalitet (320 kbit/s) och utan kopieringsskydd. Jag märker att det börjar bli bekvämare att köpa musik än att leta upp och ladda hem den. Det beror så klart på vilken musik man letar efter. Topplistemusiken är lätt att hitta och ladda hem, men om man är ute efter något mer ovanligt är det svårare. Och när man väl hittar det och börjar laddar hem det kan man inte vara säker på att man får hem allt innan nedladdningen avbryts, och även om allt laddas ned så vet man inget om kvaliteten eller om man verkligen får vad man tror att det är.

Idag vill jag rekommendera Deutsche Grammophons nya webbutik. Jag köpte J.S. Bach: Sonatas and Partitas med Nathan Milstein. Ett tips bara: prislappen är densamma oavsett om du väljer att betala i euro eller dollar... Vem väljer euro då?



Andra ställen jag handlat musik på är Bleep (elektronisk musik) och Dotshop.se (samlade nordiska independentbolag).

Etiketter: Bach, Internet, musik

På väg upp från tunnelbanan vid Fridhemsplan hör jag plötsligt någon tilltala mig:
-- Hallå! Hörrödu, va' ska'ru ha för mössan?
Det var en man i sextioårsåldern, med ett stort leende på läpparna. I munnen hade han nog bara två tänder kvar, på huvudet hade han en blå skärmmössa som påminde mig om Emils "mysse". Hela han utstrålade glädje och jag kom att tänka på Albert Engströms gubbar, som Kolingen.


Bilden hämtad från en dansk sida om Albert Engström. En annan bra bild finns här.

Han tycktes erbjuda mig att byta min mössa mot hans, men jag valde att behålla min. Men ska jag ta det som en komplimang att han ville ha min mössa? Eller borde jag dumpa mössan efter det här? Jag väljer att tolka det som att han tyckte mössan var cool -- eller iallafall varm! Jag behåller den och håller extra hårt i den.

Etiketter: Kolingen, mössa, SL

6-3: Äntligen fick jag revanch i tennisen mot Peter!
1-4: Roma vann borta mot Dinamo Kiev och är klara för slutspel i Champions League.
4: Antal fulla bussar som passerade min hållplats i morse utan att stanna.
1: Antal enkla espresso jag drack på Gelateria Italiana för att vakna.

Etiketter: Roma, siffror, SL, tennis

I lördags kväll lyssnade jag på en konsert med Jackie-O Motherfucker, som spelade på Debaser. Är de bekanta? Jag kände inte till dem innan, men beskrivningen lät intressant. På Wikipedia kan man läsa att deras musik hämtas från flera olika genrer, såsom drone, frijazz och space-rock. Det var nog att Sonic Youth nämndes i informationen från Debaser som blev avgörande: det här kanske kunde vara något? Jag gick dit.


Jackie-O Motherfuckers centralgestalt, Tom Greenwood, i en Mayhemtröja.



Effektkontrollerna på scengolvet var kanske de viktigaste instrumenten.




Hårda rockers kan ha svårt för experimentell musik visade det sig...

Så vad tyckte jag? Jovars, de var intressanta. De spelade nog i omkring en och en halv timme och hann med cirka tre låtar. Minst två iallfall, för vid ett tillfälle blev det tyst och de sprang ifrån scenen för att hämta mer öl. Men den hypnotiska känslan som kan infinna sig i sådan här musik uppstod aldrig den här kvällen tyvärr. På MySpace låter de ganska konventionella och så trista var de iallafall inte.

Etiketter: musik

Hur väger man hygien mot miljö? I den nya lägenheten har vi diskmaskin. Det är självklart bekvämt, men det har ju en miljöpåverkan som jag inte har funderat så mycket på tidigare. Det går åt elektricitet, varmt vatten och maskindiskmedel när vi får våra muggar och smörknivar diskade. Nu vet jag inte riktigt hur stora mängder det handlar om, men det är lätt att inse att diskmaskinen iallafall bör fyllas upp innan den startas -- att diska en halvfull maskin är ju riktigt dåligt.

Samtidigt har vi inte hur många osthyvlar eller smörknivar som helst. Fast om man breder en smörgås på kvällen kanske man inte behöver diska smörkniven innan man använder den igen på morgonen? Eller är det att gå över gränsen? Hur är det med osthyveln, är den okej att spara? Eller iallafall tallriken som smörgåsen vilade på? Var går gränsen?

Det är ingen som talar om sådant här i det offentliga, så det är inte lätt att jämföra med andra. Men det privata är politiskt, det vet vi sedan sjuttiotalet.

Etiketter: disk, maskiner, miljö, snusk

Varför nöja sig med SL-kort? Idag lämnade jag en hel plånbok till en främling, inklusive ett SL-kort. När jag promenerade över gatan igår på väg hem hörde jag ett lustigt ljud. Jag hade råkat sparka på något. När jag gick tillbaka för att titta på vad det var såg jag att det var en plånbok som glidit fram över asfalten. Ingen fanns i närheten, så jag plockade upp den och gick hem. Väl hemma sökte jag igenom plånboken och hittade lite lånekort och sådant, men det var en europeisk patientbricka som gjorde att jag hittade namnet på ägaren. Jag hittade henne på nätet -- hon bodde i huset bredvid -- och skickade ett sms om att jag hittat hennes plånbok. Vid elvatiden i förmiddags fick jag ett sms där hon skrev att hon skulle komma förbi och hämta den senare idag eller imorgon. Klockan sex ringde hon. Jag tänkte ge henne portkoden så att hon kunde komma upp och hämta den (Roma spelade mot Genua, en rätt spännande match som jag följde på teve), men hon sa att det var onödigt att hon kom upp, jag fick komma ner till porten istället. Ja, ja, jag sprang ned och hon fick sin plånka. Men hittar jag den på gatan en gång till så får hon springa upp för trapporna, så det så.

Etiketter: plånbok, Roma

Uppmuntrad av L. gav jag idag bort hennes SL-kort till en främling. Först hade jag kollat om någon på jobbet ville ha ett SL-kort som räckte ytterligare några dagar, men intresset var svalt. De flesta kör bil, vad ska de med SL-kort till? Nä, då var det roligare att ge bort till en främling. Jag slank in på SL Center på Fridhemsplan och frågade den sista personen i kön om han ville ha ett SL-kort gratis som räckte över helgen. Han tackade nej. Då frågade jag nästa person i kön, och han tog tacksamt emot kortet. Det var kul att se hur förvånad och glad en person kan bli -- han tackade och tog mig i hand, det var ganska nära att han tog tag med två händer kände jag... Prova själv vid tillfälle! Du kommer inte att ångra det.

Etiketter: gåva, SL

Det är när man kommit till en viss nivå i uppackandet som det blir besvärligt på allvar. De första flyttkartongerna jag packade upp var lätta. Jag öppnade kartongen och tittade ned i innehållet. Böcker? OK, langa upp dem på bokhyllan bara, strunt i att sortera dem efter klassificering och alfabetiskt. Köksprylar? Upp med dem i kökshyllorna, eller släng in dem i diskmaskinen om de behöver diskas först. Kläder? In med det i garderoben bara, häng upp det om det får plats.

Nej, den tiden är bakom mig. Nu är det istället kartonger som innehåller allsköns osorterad bråte som det tar lång, lång tid att packa upp. Ska jag behålla de här gemen? Bör plastfickor och kuvert ligga i samma låda? Elektroniska småprylar, var lägger jag det? Är det här ens något att behålla? När jag har tömt lådan ligger alla sakerna utanför, men allt har fortfarande inte hittat någon plats. En del ligger på locket till nästa flyttkartong, vilket gör att jag måste ta itu med dem igen innan jag kan packa upp nästa.

Blir det någonsin klart? Just nu har jag 27 kartonger kvar. Sist jag räknade var det 47, så lite framåt har det iallafall gått.

Etiketter: flytta, kartonger

Suck. Jag har inte blivit riktigt kompis med min iPod sedan jag återfick den efter dess långsemester i London. Vi har växt ifrån varandra, och nu tycker jag 80 Gb är för lite -- min musiksamling ryms inte längre. Då måste man börja välja vad man vill synka och vad man vill lämna bakom sig hemma på hårddisken. Redan det är ett bekymmer -- vad ska man välja bort?
Hur ska man tänka? Ska jag strunta i att ta med mig det som jag lyssnar på sällan? Eller ska jag avstå från klassisk musik, som jag tycker fungerar sämre att lyssna på utanför hemmet? Och hur vet jag exakt var gränsen går, hur mycket måste jag plocka bort för att få plats med de senaste skivorna jag köpt? Det är iallafall tydligt att jag har ställt om mig helt till att lyssna på musik från iPod: CD-spelaren har jag inte ens packat upp. Mina skivor ligger också nerpackade någonstans.

Det finns så klart en lösning på problemet: att köpa en 160 Gb iPod. Men det är en lösning som jag helst inte vill ta till, åtminstone inte så här nära Buy Nothing Day. En köpfri dag, som det kallas på svenska, infaller i år lördagen den 24 november (förutom i Nordamerika, där den infaller den 23 november). Organisationen bakom dagen har i flera år försökt att köpa TV-reklam på MTV och andra stora TV-kanaler där de uppmuntrar till köpbojkott, men de har nekats eftersom det inte är "ett lämpligt budskap" till tittarna... Se efter själv.

Etiketter: "Buy Nothing Day", iPod, video

Peter vann tennisen igen, ikväll med siffrorna 8-4. Vi struntar i set och räknar bara gemen.

Nu har det hänt igen! Jag har bjudit någon på middag hemma hos mig. Nu var det L:s bror J. som var gästen. Jag trodde att jag skulle laga en ortolana, men det blev något annat. Så här gjorde jag:

"Ortolana strana"
4 portioner

2 vitlöksklyftor, finhackade
1 1/2 gul lök, hackade
1/2 zucchini, ganska fint hackad
1/2 aubergine, hackad (större bitar än zucchinin)
1 gul paprika, hackad i bitar
1 burk (400 g) med skalade hela tomater, som delats i bitar. Häll av en del av spadet.
1 dl olivolja
1 förpackning med "små mozzarellabollar"
Lite färsk basilika
Salt och peppar

Värm olivoljan i en stor stekpanna. Fräs vitlöken en kort stund och lägg sedan i den hackade gula löken. Fräs en stund tills löken blir genomskinlig. Blanda sedan ner zucchini och paprika. Fortsätt röra. Efter ytterligare någon minut, rör ner auberginen. Rör om och stek vidare. Rör sedan ner tomaterna med en del av spadet. Rör ut och fortsätt fräsa. Försök se till att blandningen är lagom fuktig, lägg på ett lock om nödvändigt. Krydda med salt och peppar. När allt är genomstekt, lägg i mozzarellan och låt den precis lösas upp. Strö över några blad färsk basilika. Servera tillsammans med al dente-kokt fusilli.

Etiketter: recept, tennis

Vad ska jag säga om Vurma på Söder? Räcker det att säga att det är bra, precis som jag väntat mig? För det var bra. Menyn var densamma, känslan för detaljer fanns där och jag kände mig genast som hemma. Detta Vurma har en liten fördel jämfört med de andra Vurmorna, nämligen att det är lite större fönster. Det bådar för att det blir lättare att sitta där och läsa, vilket är ett plus.

När jag nu ändå är på så positivt humör vill jag passa på att uppmärksamma att jag håller med DN:s ledarsida idag. Vad har hänt? En kupp mot redaktionen? Nä, jag hoppas att det är en ny ljus framtid vi går till mötes, där alla blir klokare och klokare. Ledaren handlar om att täta städer är miljövänliga och att vore mycket bra att prioritera spårvagnar i Stockholm. Jag vågar inte gå riktigt så långt som att hävda att de föredrar spårvagnar framför Förbifart Stockholm, men det är faktiskt inte långt därifrån. Urban Sprawl är väl egentligen stadbyggnadsmodellen de tar avstånd ifrån, och det är riktigt kul att se. Vad hände med massbilism-DN? Jag kommer iallafall inte att sakna den!

Etiketter: bilism, DN, miljö, politik, Vurma

Nej, jag är inte inlåst på kontoret fortfarande, jag har kommit ut. Jag önskar att jag hade kunnat skriva "tack vare en läsare av min blogg", men så var det inte om sanningen ska fram. Jag fick själv ringa till Securitas huvudkontor på Kungsholmen och förklara hur det låg till och be dem skicka en patrull som kunde rädda mig. Det tog ungefär väl 20 minuter ungefär efter samtalet innan jag blev utsläppt. Tack Securitas för att ni skötte ert jobb! Vakten som släppte ut mig sa att "de hade ändå ett inbrottslarm på samma adress, så det blev ingen extra utryckning". Jag tolkade det som att jag skulle vara väldigt glad att jag slapp betala för besväret...

Väl ute styrde jag kosan hemåt, men jag hann inte mer än äta lite spaghetti och bli sömning i soffan innan det var dags att återvända till kontoret igen. Det var en kollega och jag som var tvugna att ta och hugga i lite under tre nattliga timmar. När jag till slut kröp ner i sängen igen vid halv tre var jag rätt trött. Nu känns det lite bättre: vi tycks ha lyckats med vad vi skulle åstadkomma under natten, och här hemma behövs inget passerkort för att komma in eller ut.

Nej, vårt nattliga arbete hade inget med inbrottslarmet att göra om någon trodde det.

Etiketter: blogg, inbrott, jobb, kontor, Securitas

Hjälp! Jag är inlåst på jobbet! Det är fredag kväll, klockan lite efter sju, och jag skulle gått för en halvtimme sedan. Men jag hittar inte mitt passerkort, och utan kortet kommer jag inte ut... När jag ringer till receptionen får jag veta att vi öppnar igen på måndag, och att jag kan gå in på en webbsida för att logga supportärenden, eller ringa till England om jag föredrar det.

Om du läser detta kan du väl komma hit och släppa ut mig.

HJÄLP!!!!

Etiketter: inlåst, jobb, slarv, stress

Visserligen har jag nämnt det tidigare, men det är värt att upprepa hur surrealistiskt det känns att se bilreklamen nu hösten 2007. På Saabs hemsida uppmanas vi att "släppa loss naturens krafter". Tydligen sker det med 30 extra hästkrafter "med radikalt sänkta utsläpp av fossila bränslen". Över bilden spirar gröna ärtskott. Hos Volvo är det samma budskap: "Volvokoncernen. Vi värnar om miljön.". Bilderna föreställer skogar, gröna ängar och -- vindkraftverk! Jodå, fabrikerna är "koldioxidfria" skriver de. Vad betyder det, kör de ut bilarna från fabriken med tåg eller kanske rullar ut dem för hand?

Etiketter: bilism, miljö, reklam

Nu på kvällen har jag likt en arkeolog lyckats gräva fram min gamla vinterrock ur en flyttkartong längst in i samlingen med 47 kartonger. Det hela påminner mig om Bockstensmannen, dels hur man hittade honom i en torvmosse och dels för att min gamla rock nu börjar anta ett alltmer medeltida utseende...

Bockstensmannen vilar nu på Länsmuseet i Varberg, och det är
därifrån jag snott bilden.

Etiketter: flytta, mode

47 kartonger. Så många flyttkartonger har vi alltså kvar att packa upp. I någon av alla de kartongerna ligger en varm vinterrock och en varm och skön vintermössa och värmer någon meningslös pryl istället för att värma mig...

Etiketter: flytta, köld

När två vuxna individer träffas och bestämmer sig för att bo tillsammans prövas förhållandet. Båda parter har med sig ett bagage i form av värderingar, principer, praxis, idéer och önskningar och även om det kanske inte alltid gick att realisera dem när man bodde själv så blir det ännu svårare när man är två och ska komma fram till gemensamma beslut. Ju äldre man är när man bestämmer sig för att flytta ihop, ju svårare tror jag det är att vara lyhörd för den andres synvinkel, och ju mindre är man själv beredd att kompromissa med sina egna käpphästar: det sägs ju att det är svårt att få gamla hundar att sitta.

L och jag har nu bott tillsammans sedan i juli. Den större delen av tiden har vi bott i min lägenhet, men sedan en vecka bor vi här på Söder, i en gemensam lägenhet. Nu måste vi hitta de gemensamma lösningarna, som båda kan acceptera. Det handlar om att ge och ta.

Jag har givit efter i åtminstone en tydligt sak: vi blir med julgran i år. Redan igår på IKEA köpte vi en julgransfot. Nu finns det ingen återvändo!

Etiketter: IKEA, jul, julgran, kompromisser, sambo

Enligt den officiella prognosen är jag ungefär 15 veckor från att bli pappa idag. Trots att jag alltså inte riktigt uppfyller alla erkända villkor för att vara pappa så tyckte IKEA att det dög att L kunde visa upp en stor mage och bjöd mig på kaffe och kanelbulle -- det är ju ändå Fars dag idag!

Redan tidigare på dagen hade jag fått vissa indikationer på att allt inte riktigt var som vanligt. Jag hade vaknat, pratat litet med L, lyssnat på radio, stigit upp, ätit frukost i godan ro (trots lite irritation över att DN uteblivit både lördag och söndag), duschat, tvättat kläder, ägnat två timmar åt fotografering och sedan tog jag en liten promenad bort till Nitty Gritty på Krukmakargatan för att försöka hitta några vinterskor. Men något var fel: jag stod och ryckte i dörren, men den gick inte upp! Perplex försökte jag titta genom fönstret för att se om det var någon där inne. Jodå, det var människor där. Varför kom jag inte in? Det var först nu som tanken slog mig: de har inte öppnat än. Butiken öppnade klockan 12! Och jag hade fått så mycket gjort redan innan klockan tolv, på en söndag? Det måste betyda något, antagligen måste det sättas i samband med att jag snart blir pappa, för det är väl bara småbarnsföräldrar och pensionärer som är uppe tidigt på helgerna?

Etiketter: IKEA, kanelbullar, Morgon, pappa, skor

Jag sålde min gamla bostadsrätt, betalade skulderna och blev miljonär!

Hur har mitt liv förändrats nu när jag har en miljon på banken? Det är lite tidigt att säga, men igår däckade jag i soffan av champagne, och jag hade ont i magen eftersom jag ätit för mycket potatismos. L fick rulla ner mig från soffan på en flyttfilt och sedan dra den in i sovrummet. På hallgolvet upptäckte jag i morse en räkning på 441 000 kronor. I övrigt är det mesta sig likt, livet som miljonär är inte så annorlunda mot hur det var tidigare. Jag borstar till exempel fortfarande mina tänder själv.

Om ni undrar hur potatismos i kombination med en halv flaska champagne kan knäcka en vuxen karl vill jag rekommendera en underbar intervju i Nöjesguiden med Leif G W Persson, där han berättar om hur Jan Stenbeck åt potatismos på slutet. Men jag använde inte hans recept.

Etiketter: champagne, ekonomi, miljonärer, potatismos, soffan

SL har ju sedan ganska länge gjort det svårt för alla oss i Stockholm genom att ta bort alla kartor från tunnelbanan och busshållplatser -- där finns en fånig zonkarta som visar länet som helhet, men om man vill hitta till en viss stadsdel får man ingen hjälp. Nu har jag dock sett en ny karta uppsatt på Fridhemsplans tunnelbanestation, uppe vid spärrarna utanför SL Center. Tidigare satt där en specialkarta som var mycket bra och som visade Stockholm tydligt och bra, men den nya kartan är ett skämt. Endast större gator har sina namn utskrivna! Varken gatan jag flyttade från eller gatan jag flyttade till finns utskrivna. Vad gör en sådan karta för nytta? Låt oss hoppas att det inte är den kartan SL ämnar sätta upp över hela stan.

Jag har ställt frågan till SL via nätet, och fått ärendenummer 278897. Förhoppningsvis kan jag återkomma med svar snart.

Etiketter: gnäll, karta, SL

Mången gång tidigare har jag skrivit här och gnällt på DN. Nu har jag ett nytt bekymmer: de tycks inte vilja dela ut tidningen till vår nya adress! Trots att vi hade bytt leveransadress i god tid innan flytten låg det inte någon DN och väntade på vårt hallgolv när jag kom med flyttlasset i måndags. På tisdag natt vaknade vi aldrig av någon duns på golvet, som jag annars tycker att man alltid gör när man sover på ett nytt stället och ännu inte hunnit vänja sig vid alla nya ljud. Varför inte? För att tidningen inte levererades. Samma sak idag, igen tidning...

Men så idag när jag var på väg hem till lägenheten och gick upp för trapporna så gjorde jag ett misstag. Jag höll på att sätta nyckeln i fel dörr. I själva verket hade jag bara gått två trappor, men jag trodde jag var på tre trappor. Jag kom på mig själv när jag såg namnet på dörren och smög raskt vidare ytterligare en trappa. Det var det som gjorde att jag kom på att jag varit för snar med att lägga skulden på DN. Orättvist trodde jag att det var de som gjort fel, när det i själva verket var jag som gjort en blunder: hur skulle de kunna veta var vi vill ha DN utdelad när vi fortfarande inte satt upp någon namnskylt på dörren?

Nu har vi satt upp en liten temporär skylt -- fast ligger det inte en DN på hallgolvet i morgon, då är allt, precis allt, DN:s fel!

Etiketter: blunder, DN, flytta, skuld

Nu är jag Söderbo. Jag har inte packat upp Internet ur lådan än utan tjuvar på grannarnas. Det är kartonger överallt, men även om det är lite oöverblickbart så är iallafall alla våra grejer i en och samma lägenhet -- och det får plats utan några större problem!

Med början idag så har vi en tävling på jobbet: jag tror vi är sist av alla företag på Norra halvklotet, men nu är det iallafall vår tur att tävla i att gå flest steg. Idag har jag gjort en riktigt bra insats och öppnar med 16665 steg. Inte dåligt!

Etiketter: Internet, lägenhet, steg

Hela dagen idag ägnades åt att packa ned lägenheten och alla förråden i flyttkartonger. Imorgon bitti kommer flyttkarlarna som ska bära alltsammans, fast vi åker nog lastbil över Västerbron ändå skulle jag tro.

När jag stått och packat ner glas och porslin har jag fått en hel del tidningsartiklar mig till livs -- de ska ju slås in i något stötsäkert när man packar och då kom gamla DN väl till pass. Det gamla formatet var visserligen bättre än det nya lilla, men man tager vad man haver. Nåväl, två reflektioner gjorde jag när jag stod där och knycklade ihop artiklar. Den första är att det skrivits ofantliga spaltmetrar om USA:s presidentval. Jag är redan trött på det, och valet är först om ett år. Hur intressanta är egentligen debatterna mellan de olika kandidaterna till posten som presidentkandidat? Vi här i Sverige har ju ingen som helst möjlighet att påverka. Uppmärksamheten känns inte rimligt. En gissning är att svenska medier följer USA:s medier väldigt noga och att deras nyhetsvärdering smittar av sig till svenska medier.

Den andra reflektionen är att all bilreklam nuförtiden gör sken av att det bästa man kan göra för miljön är att köpa deras bil. "Kör SAAB och världen blir grönare", kanske inte bokstavligt, men närapå. Skäms de inte?!

Etiketter: bilism, miljö, nyheter, USA

På många sätt var idag en helt idealisk dag. Det var en lördag, så jag var ledig och behövde inte jobba. Det betydde också sovmorgon, som idag kryddades med att jag fick frukost på sängen. Vid lunchtid visade vi upp lägenheten för mina föräldrar och därefter fick jag äta min favoritlunch: en "grillad vegan" på Vurma, uppbackad av en caffè latte med en "lyxkardemummabulle". För att inte dagen ska gå i samma lunk som alla andra dagar så stoppas det i en sådan här idealisk dag in en lagom exotisk utflykt. Idag gick den till Skogskyrkogården i skymningen och eftersom det var Allahelgons dag så var det otroligt vackert med alla ljus och det var massor med folk som var där, nästan en folkfest. Temperaturen var väl kanske inte helt idealisk, det kunde gott varit ett tiotal grader varmare. Väl hemma igen var det snart dags att gå till Göken för att äta en god middag. På en helt idealisk dag kanske det inte hade varit en stor spindel i min sallad som det var just denna kvällen, men ändå. Spindeln tog jag som ett tecken på att salladen inte innehöll alltför mycket gifter. En sådan här idealisk dag kan man kanske bara ha en gång om året, på sin födelsedag. Godnatt!

Etiketter: födelsedag, Göken, lägenhet, Skogskyrkogården, spindlar, Vurma

Nycklarna passade! Vi gick direkt från banken där vi träffade säljaren, mäklaren och vår bankman. En stor summa pengar hade flyttats från det ena stället till det andra utan att vi riktigt begrep hur det gick till, men till slut stack vår bankman in huvudet i rummet och sade att nu var allt klart. Nycklarna hade säljaren skjutit över bordet till oss och de passade, som sagt, när vi provade dem i dörren några minuter senare.

I trappan träffade vi "husäldsten" -- hon sade iallafall själv att hon var äldst i huset och att hon hade bott där i 55 år. Lägenheten var precis så fin som vi mindes den från första gången vi såg den. I kylen hittade vi ett kort som sade "Grattis och lycka till!" och två små flaskor mousserande vin, varav den ena flaskan var alkoholfri. Omtänksamt av säljaren! Vi kände att vi genast ville flytta in, men vi måste hålla oss tills på måndag...

Etiketter: banker, champagne, lägenhet, mäklare, nycklar, pengar

För sista gången har jag rest hem från jobbet till min lägenhet på Kungsholmen. Flytten kommer närmare, blir verkligare och jag inser att jag kommer att lämna den här holmen -- på riktigt. Jag ser på min omgivning med nya ögon och förstår att jag kommer att sakna en hel del:

• Daglivs Klippet -- finns det en bättre livsmedelsaffär i Sverige? Här finns allt, särskilt frukt- och grönsaksavdelningen är välsorterad vilket förstås betyder extra mycket för oss vegetarianer.
• Vurma på Polhemsgatan -- Stockholms bästa fik!
• Gelateria Italiana - espresson, glassen och personalen.
• Bagel Deli
• Uteserveringen på Café Fix
• Strandpromenaden längs Norr Mälarstrand -- grön och urban på samma gång.
  
• Gräsmattan utanför fönstret
• Närheten till City -- 20 minuters promenad till Hötorget är bara nyttigt.
• Min badplats 50 meter från porten.
  

Det värsta är att listan inte är komplett. Det finns mycket som jag inte kommer att förstå hur bra det var förrän jag har förlorat det...

Fast det finns ljus i tunneln också. Södermalm har ganska många bra kaféer också, bland annat har ju Vurma öppnat en filial där sedan två veckor.

Etiketter: bad, kafé, Kungsholmen, saknad, Söder