Fakta ur en undersåtes liv

-- Tänk, jag har inte varit förkyld på hela hösten!

Så sade jag till L. strax innan vi reste söderut för att fira jul. Riktigt sant var det väl inte, för jag minns nu att jag ställde in tennisen vid ett tillfälle på grund av halsont, men jag tyckte iallafall att jag haft tur som hållt mig frisk under hösten.

Nå, i Halmstad träffade jag min svägerska och hennes förkylda barn, och snart var både L. och jag drabbade. Jag har lite hosta, feber och värk. L. har detsamma, men hennes hosta är verkligen hemsk: jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt något liknande. Natten till lördagen låg vi båda vakna på grund av hennes hostattacker. Först vid klockan sju på morgonen lyckades vi somna och sov sedan i tre-fyra timmar. Nästa natt blev lika illa: vi somnade till programmet Andliga sånger på P1 -- jag prisar Gud att de sänder så tråkiga program på morgonen på radion att det lyckades söva oss! Även den natten fick vi bara några få timmars sömn på morgonkvisten.

När vi insåg att vi inte hade blivit bättre, utan snarare sämre, fick vi ta konsekvenserna och ställa in vår nyårsmiddag. Inte så roligt att behöva ringa kompisarna och uppmuntra dem att hitta någon annanstans att ta vägen på nyårsafton.

Tågresan tillbaka till Stockholm gick bra. Vi hade laddat med hostmedicin, Alvedon och kuddar och slapp byten. En taxi körde oss hem till dörren. Väl inne i hallen konstaterade vi att det luktade tydligt av barr i hela lägenheten och jag såg framför mig hur alla skulle ligga torra och eländiga på julgransmattan, men det visade sig att de flesta trots allt satt kvar på grenarna. Man bör dock inte peta på granen om man önskar att de förblir där de är.

Natten till nyårsafton blev helt underbar om man jämför med de två tidigare: vi fick sova hela natten! Det som plågar mig mest just nu är att jag ska ha beredskap på jobbet. Det innebär att jag ska kunna ta emot telefonsamtal från en av företagets kunder om de får något akut problem någon kväll eller natt. Det plågsamma i detta är att telefonen som ska kopplas om ligger på kontoret. Jag måste alltså antagligen resa hela vägen till kontoret i Kista bara för att vidarekoppla en telefon! Jag som på min höjd tänkte pendla mellan soffan och sängen idag.

Etiketter: hosta, P1, sjuk, sömn

Detta är ett viktigt kom-ihåg-meddelande till mig själv: det går inte att planera in en lunchrast på sträckan mellan Växjö och Halmstad!

Efter att ha firat julen färdigt i Småland ville jag återse L. och hennes stora mage och fick låna mormors bil för att köra till Halmstad, där hon firat jul. Mormors bil bytte jag sedan mot pappas bil, med motiveringen att den är trafiksäkrare och jag skulle ju köra längst. Sedan ställde jag in GPS-mottagaren på Ebbehill och for iväg. Lunchen tänkte jag äta någonstans på vägen, som en trevlig rast i körningen.

Först var jag på Växjös främsta utpost för urban sprawl, nämligen köpcentret Samarkand utanför stan, en bekväm avfart från vägen till Halmstad. Där köpte jag en del absolut nödvändiga saker och jag funderade på att äta lunch där, men begreppet vegetariska alternativ tycktes inte ha nått denna del av Växjö ännu så jag fick nöja mig med en chokladkaka. På vägen till Halmstad skulle jag säkert passera något.

Det är ungefär 14 mil mellan Växjö och Halmstad och det finns tre saker längs vägen: asfalt, skog och ett McDonald's i Ljungby. Jag fick bita ihop min stolthet och ställa mig sist i kön. Tyvärr valde jag fel kö. Efter att ha stått där i cirka en kvart noterade jag att alla framför mig i kön var män i 35-40-årsåldern och att de handlade till hela stora familjen som säkert satt otåligt och väntade i någon annan del av lokalen. Det tog mig nästan en halvtimme att få beställa och det enda jag köpte var pommes frites och minimorötter... Var enda gång jag går på McDonald's lovar jag mig själv att det är sista gången! Så här efteråt kan jag konstatera att det säkert varit bättre att åka in till centrala Ljungby och handla i någon korvkiosk där. Fast jag är inte säker på att någon var öppen på annandagen. Nä, det bästa är nog att äta innan man reser, eller att äta lunch inne i Växjö eller Halmstad.

Etiketter: Halmstad, lunch, McDonald's, vegetariskt, Växjö

-- Kan du tänka dig att vara tomte på julafton?

Det var min kusin som lutade sig över bordet och viskade i mitt öra, noga med att inte något av hennes barn skulle höra något. Vi skulle fira en gemensam jul, för första gången på många år. Eftersom jag inte firat med barn på länge har det varit jular utan tomte, men nu fick jag alltså möjligheten att själv iträda mig rollen som alla goda gåvors givare.

-- Ja, visst, det går bra, viskade jag tillbaka.

På varuhuset i Växjö köpte jag en tomtemask, vilket jag skrev om igår. Den var inte perfekt, men den skulle duga. Innan vi åkte till mormor nu på julafton såg jag till att packa en specialväska. I den fanns så klart tomtemasken, men också ett par jeans och en t-shirt, så att jag skulle kunna byta mina kläder under tomtedräkten också, ifall de skulle försöka identifiera mig under förklädnaden. Pappa lånade mig ett par enorma vita raggsockar som jag eventuellt skulle kunna dra upp till knäna över jeansen. Det skulle bli varmt, men det skulle kanske se passande ut?

Strax efter att jag kommit till mormor meddelade min kusin att jag inte behövde agera tomte -- de hade hittat en bättre tomtefar. Det blev istället presidenten i den lokala MC-klubben ("Darkwood") som tomtade, han bodde granne med kusinens pappa. Lite snopen blev jag allt, jag hade gått och tränat på mina repliker "Finns här några snälla barn?", "Ho-ho" och "Tomten är mycket törstig", men nu fick jag alltså ingen användning för dem. Men barnen tyckte tomten var mystisk, och det var det viktigaste!

God jul!

Etiketter: jul, MC, tomte

Ute i skogen i Småland är det ganska dåligt med radiosignaler, och jag saknar möjligheten att koppla upp mig mot nätet. I väskan har jag en hög med räkningar som behöver betalas. Lösningen tänkte jag skulle vara att jag stannade till en stund i Växjö idag, på väg hem från farmor. I Växjö, som ändå är en universitetsstad, skulle jag kunna hitta ett kafé med trådlös uppkoppling, eller iallafall ett fik där jag kunde snålsurfa på någon grannes öppna trådlösa nät.

Pappa släppte av mig vid stationen. Enligt busstidtabellen gick det en buss till Braås kl. 16.10, d.v.s. om 25 minuter. Det var för lite tid. Nästa buss gick kl. 18.25. Den fick det bli! Pappa lovade hämta mig vid busshållplatsen i Braås kl. 19.10.

Först gick jag till det stora varuhuset, Åhléns alltså. Där köpte jag en tomtemask eftersom jag fått ett hedersuppdrag att utföra imorgon på julafton. Kl. 16.00 hade jag köpt min mask och varuhuset stängde. Jag traskade upp till Palladium, som tidigare varit pålitligt med öppna nät och öppettider -- men tji för jag, för de stängde kl. 16.00. Jag vandrade Storgatan upp och ned några gånger och frågade några typiska kafépersonligheter om var det kunde tänkas vara öppet, men det enda stället som alla föreslog var Palladium, och det var ju stängt. Så jag fick hitta på en plan B. Kanske det kunde finnas någon enkel bar? Jag kollade på Kaffe de lux, som lär vara Växjös hotspot för närvarande, men de hade inte öppnat. Och inte P.M. eller andra ställen heller. Mitt sista halmstrå var stadshotellet. Där tänkte jag att det skulle kunna vara ganska behagligt att sitta och ta en öl och sitta i en mjuk fåtölj och läsa en bok. Men icke: baren var stängd på söndagar!

Nu var det plan C eller plan D som gällde. Jag gick längs gatorna och spanade efter öppna kebabställen eller pizzerior. Jo, det fanns en del öppna, men det tog emot att gå in och beställa något. Akademibokhandeln hade iallafall öppet till kl. 18.00, där skulle jag kunna gå och botanisera bland hyllorna en stund. Men nära bokhandeln hittade jag något bättre: ett öppet gym, med en kaféavdelning!

Det visade sig vara ett ganska klent utrustat kafé. Jag kunde välja mellan att beställa en proteindrink eller någon sportdryck. Det stod en kaffebryggare där också, men den var avstängd. Killen som jobbade bakom disken såg väl på mig att det inte lockade med någon proteindrink, så han bjöd mig på en kopp kaffe! Detta vill jag nu åtgälda genom att skriva lite positivt om gymmet i Växjö. Hälsostudion -- bästa gymmet i Växjö! Missa det inte! Det är en riktigt räddare i nöden!

Tyvärr hittade jag inget öppet nät, så några räkningar blev inte betalda. Men det var varmt, kaffet var gott och det fanns gott om sittplatser.

Etiketter: gym, kafé, Växjö

Den 21 december brukar vinterdagjämningen infalla -- årets mörkaste dag. Det är också idag jag ska packa väskan för julresan till släkten i mörka Småland, och jag gillar ju inte att packa. Den här julen vill jag ha med mig många böcker och mycket elektronik (kamera, videokamera, laptop), men jag måste ju få plats med julklappar och kläder också. Sedan brukar det visa sig att jag ändå bara har använt en bråkdel av allting när jag packar upp igen.

Etiketter: jul, packning, Småland

Det finns ett litet element av julstress just nu i min vardag. Kvällens mål var att hinna göra undan allt obligatoriskt julstök och sedan få göra popcorn att njuta av i soffan en stund, men nu när jag precis blev klar är jag så trött att popcorn inte längre är att tänka på. Och statusen på julklappsinköpen är en besvikelse, jag har inte alls nått den nivån jag borde vara på vid den här tidpunkten.

Julen borde vara en tid för lugn och för eftertanke. Man borde knäcka nötter och läsa böcker, ta långa promenader och sköna sovmorgnar. Men blir det så? Icke. Det finns ett schema som måste följas, med släktträffar och bilresor, med julluncher och julklappar som ska jagas, slås in, etiketteras, gömmas, delas ut, öppnas, studeras, tackas för och slutligen kanske lämnas åter till butiken.

Nä, det bästa med julen är inte julen, utan de där andra dagarna, när det lugnat ned sig lite och när de flesta måsten är avklarade. Då kan jullugnet infinna sig -- på nyårsdagen brukar man få ta det riktigt lugnt och skönt...

Etiketter: jul, nyår, stress

Det blev en söndag i glöggens tecken. Vi talade bland annat om mat och någon berättade med lätt misstro i rösten att en ny Kalles kaviar-variant har siktats i butiken: kaviar med banan. Någon berättade att det dessutom finns kaviar med ägg. Hur tänker produktutvecklarna när de tar fram sådana varianter? Jag kan förstå kaviar och ägg. De flesta använder nog sin kaviar till ägg, så varför inte stoppa in äggen direkt i samma förpackning? Min fråga då är varför de inte tar steget fullt ut: Kalles kaviar -- nu med kaviar, ägg, smör och bröd! Eller kanske en helt ny variant: Kalles kaviar, julbord: med Janssons frestelse, skinka, potatis, dopp-i-grytan och risgrynsgröt! Hela julbordet i en tub! Och gröten är konserverad också, kom och köp!

Etiketter: glögg, julbord, kaviar, produktutveckling, ägg

Då både jag och L. är bortresta julveckan tyckte vi det var lämpligt att tjuvstarta lite genom att skaffa en julgran. Japp, det är premiär för mig, och det känns väldigt vuxet att ha en egen gran! Men nu har vi plats i vår nya lägenhet, och vi har enats om att ha en ganska enkelt gran med få men klassiska dekorationselement (röda blanka kulor och vita julgransljus), så det känns OK.

Vid lunchtid idag stegade vi iväg till Hornstull och såg ut den minst taskiga granen de saluförde på torget. Jag fnös något om att granar inte ser ut så där i Småland, där är de minsann gröna och är raka med barr på. Nå, vi köpte iallafall en gran som inte var så tokig och slängde den över min axel och gick hem igen. Nu skulle vi bara sätta upp den lite snabbt och sedan ut igen för att köpa julklappar.

I lägenheten plockade vi fram kulorna (19 kronor, Clas Ohlson) och julgransljusen (99 kronor, Järnia) samt julgransfoten (69 kronor, IKEA). Vi monterade foten enligt instruktionerna och satte ned granen i den och tyckte väl att allt verkade helt normalt och riktigt. Men ack vad vi bedrog oss! Nu kom nämligen fasen då vi skulle få granen att stå rakt och stadigt, och vi började justera skruvarna på julgransfoten. Nä, granen var fortfarande sned. Vi justerade lite till och kollade efter: ännu värre. Vi provade att släppa granen men konstaterade att den åkte i backen om vi inte höll i den. Skruvarna var uppenbarligen defekta, så vi försökte kila ned lite kork på lämpligt sätt för att stadga upp den -- förgäves. Om vi lutade granen mot väggen stod den upp, åtminstone för stunden.

Det var nu vi konstaterade att vi borde videofilmat hela episoden. Det som började som en enkel installation hade gradvis förvandlats till ett irritationsmoment, och vi förbannade IKEA och deras värdelösa julgransfot. Varning för ISIG!

Vi lämnade granen så, lutandes mot vägen och gav oss ut på nytt i kylan. På Järnia köpte jag den stadigaste julgransfoten de hade och förklarade att jag var mycket besviken på IKEAs variant. Säljaren konstaterade torrt att jag inte var den första kunden som gjort det, men hade ödmjukheten att yppa att IKEA kanske fått en felleverans. Det trodde inte jag. Nästa kund efter mig skulle också ha en julgransfot. Jag tyckte mig se ett IKEA-kvitto i hans plånbok...

Nästa försök, med foten från Järnia, gick som en dans: granen stod upp, rakt och snyggt, och stadigt dessutom. På nolltid. Det är skillnad på kvalitet ibland.

Nu står granen där så stolt i vår lägenhet, och de mer julälskande delarna av familjen står i andra hörnet av rummet och tidrar med ögonen och beundrar granen...

Etiketter: IKEA, jul, julgran, kvalitet, Småland

Det är Lucia, och i gallerian i Kista Centrum sjöngs och marcherades det med Ku Klux Klan-liknande kläder. Vackert så. Men det var en helt annan sång som riktigt fällde mig idag, när jag gick tillbaka till jobbet efter lunchen i gallerian. I min iPod sjöng Cecilia Bertoli Opera Proibita. Först gick jag rakt i riktning mot kontoret, men när jag hörde musiken så drev jag iväg en smula och plötsligt hade jag tagit in på en avtagsväg. Hon sjöng en trehundra år gammal aria, från tiden när opera var förbjuden musik i Rom och kvinnliga sångerskor inte fick sjunga offentligt. Nu sjöng hon för mina öron och jag tog längre och längre omvägar och när hon sjöng Come Nembo Che Fugge Col Vento av Händel insåg jag att jag befann mig ute på ett fält. Som Nembo som flydde med vinden -- ungefär så tror jag arians titel kan översättas till svenska.

Riktigt hur det gick till för mig att komma tillbaka till kontoret kan jag inte redogöra för. Nu ska jag snart gå hem, och jag undrar om jag vågar lyssna på hennes sång då också, eller om hon likt en siren kommer att leda mig på farliga villovägar...

Etiketter: galleria, Kista, Ku Klux Klan, Lucia, musik, opera

När jag läser lite bloggar så här på natten efter kvällens sena tennismatch (veckans resultat: 6-4 till mig) inser jag att jag börjar hitta en liten förklaring till hur det kommer sig att jag började gilla fotboll för ungefär fyra år sedan. Vad är det i fotbollen som gör den speciell? Tidigare gillade jag ingen sport, och nu är jag fortfarande ointresserad av sport -- utom av just fotboll som jag följer med intresse.

Tre bloggar pekar av en slump ut samma egenskap i fotbollen. Den första bloggen heter Junivallen och skrivs av ett svenskt Roma-fan. Hon citerar en annan författare som berättar varför han inte tycker att man bör låta domaren titta på teverepriser för att till exempel avgöra om bollen var i mål eller inte. Det här är själva poängen:

Still, that doesn’t mean I am, like Chris Waddle, in favour of instant TV replays. The referee’s the referee, a participant in the show – take away the finality of his authority, and he might as well not be there. And then, we want our football to be as just as possible, OK, but it’s not about justice, it’s about drama – and the drama requires villains.

Helt rätt! Ibland kommer vi aldrig att få visshet i om bollen verkligen var inne eller inte, men det ökar bara spelets dramatik.

Romas tränare Spalletti kommenterar i en artikel i La Repubblica att Roma drabbats av några domarmisstag på sistone, senast i matchen mot Livorno. "Det är sådant man får räkna med", säger han.



Den tredje och sista bloggen är Reuters fotojournalistiska blogg, där en sportfotograf skriver om en särskild typ av bilder: jubel- och firande-fotografier. Fotboll är annorlunda jämfört med andra sporter och erbjuder särskilt många chanser till att ta sådana fotografier. Det är inte svårt att förstå att det hänger ihop med att det blir ganska få mål i en fotbollsmatch, så varje mål är verligen värt att fira. Som ett exempel på detta kan man titta på Aftonbladets senaste bildspel (Flash) från kvällens Champions League-matcher.

Fotboll är drama!

Etiketter: blogg, fotboll, tennis

Tryck på t-shirts säger något om vår samtid. Eller?

Äta, kräkas, bajsa & sova -- spädbarns-t-shirt i skyltfönster på Hötorget.
Riktiga män väger över 91 kilo -- t-shirt på 25-årig kvinna på Café Edenborg.
Koskenkorva -- t-shirt på 35-årig man på visning på Södra BB.

För övrigt var visningen på Södra BB idag den absolut mest pariga tillställning jag närvarat vid, långt parigare än en typisk parmiddag.

Etiketter: BB, parmiddag, tryck

I brevlådan fick jag tidningen PSredpages. Den innehåller textreklam om en mängd onödiga prylar. Om man tvekar om vad det är för slags produkt kan man läsa på deras hemsida. Det visar sig föga överraskande att det är jag som är produkten. Det är mig man säljer till annonsörerna, eller som man så snitsigt säljer in det till annonsköparna: Access till alla med "reklam nej tack"!

Nä, det enda vettiga som skrivs i tidningen är informationen om hur man slipper den: skicka ett mejl till sparaskogen@psredpages.se och ange namn, adress och födelsedatum.

Etiketter: reklam, skräp, tidningar

Andra advent och naturligtvis dricker vi glögg. På glöggbjudningen är det en mamma till en tvåmånaders bebis som börjar amma i soffan, vilket den manlige värden ser och han fäller då den något tveksamma kommentaren:
-- Mmm... Det där ser gott ut!
Som väl var började ingen fnissa, alla som hörde det var väluppfostrade nog att låtsas att de inte hade hört något alls.

Jag måste komma ihåg att aldrig säga så vid amning.

Etiketter: amning, bröst, glögg

Ofta hör jag gnäll om att man får så lite mat när man går på fina restauranger. Jag tycker sällan det stämmer, men i fredags hade jag faktiskt lite otur.

L. och jag skulle gå på Folkoperan och se Rickard Wolffs program "För kärleks skull" -- han sjunger kärlekssånger helt enkelt. Föreställningen började kl. 19.00, vilket gjorde att vi tvekade mellan att äta innan eller efter föreställningen. Vi valde att äta innan. Klockan halv sex kom vi till Folkoperan, men restaurangen var full och vi hade ingen bokning -- att den var full så tidigt måste så klart bero på att många var i samma sits som vi och passade på att äta innan föreställningen. Nåväl, vi fick en plats i baren en trappa ned.

På menyn fanns det inget vegetariskt, men personalen påpekade att jordärtskocksoppan (115 kronor) kunde serveras utan musslor och löjrom. OK, tyckte jag, om jag kan få lite bröd till. Inga problem, blev beskedet. L. valde istället att beställa dagens husman som var köttbullar med potatismos, brun sås och rårörda lingon -- fast utan köttbullar. Inga problem. Jag drack en liten öl (typiskt för den här kvällen när jag tänker efter) och L. drack en läsk.

Så kom maten. L. fick en ordentlig portion, säkert större än vad vi skulle fått om vi beställde samma mat i korvkiosken runt hörnet. Men portionen jag fick gjorde mig snopen: soppan serverades i en crème brûlée-skål som rymde omkring 2 deciliter! Till det fick jag fyra små skivor med bröd, nybakat och gott bröd men serverat utan smör eller någon röra.

Snabbt slukade jag maten och insåg att jag inte skulle bli mätt på så lite. Vi hörde oss för om desserter. Jodå, de hade några olika desserter. L. beställde panna cotta och jag crème brûlée. Visst, jag skulle väl kanske inte bli helt mätt, men med lite crème brûlée i magen skulle det nog gå att uthärda.

Återigen utspelar sig samma scenario: L:s panna cotta var ordentligt stor, en mindre skål med läckerheter (för den som kan äta gelatin). Min crème brûlée serverades inte i samma slags skål som soppan utan i en ännu mindre skål. L. och jag letade efter ord för att beskriva storleken på skålen och det första ordet L. kom att tänka på var "fingerborg". Riktigt så liten var den dock inte, den var nog stor som två eller tre fingerborgar, men jag var om möjligt ännu mer besviken nu.

Tyvärr medgav inte tiden att vi gick till korvkiosken runt hörnet (men där hade vi nog blivit betydligt mättare för de 339 kronor som vi betalade), så jag köpte istället en chokladkaka som jag åter under föreställningen och sedan ett glas med chilinötter i pausen. På så sätt klarade jag mig tills föreställningen var över och vi kunde stanna till vid korvkiosken.

Rickard Wolff? Han var jättebra, jag gillade särskilt när han sjöng Edith Piafs sånger.

Etiketter: ekonomi, Folkoperan, mat, musik, Rickard Wolff, sång

Dagens DN skriver om planerna på att öppna ett ABBA-museum i Stockholm. Det är ett kommersiellt företag som står bakom planerna, och så långt allt väl. Men DN skriver också att Stockholms stad ska bygga om huset museet är tänkt att vara i till en kostnad av 200 miljoner. Det är mycket pengar, väldigt mycket pengar. Jag hoppas ombyggnaden av huset inte är alltför anpassad till museet, för jag förutspår att ABBA - the museum blir tidernas fiasko.

Vad tror ni? Entrén ska kosta 245 kronor. Vad får man för det? Tja, det är svårt att veta på förhand, men enligt DN:s grafik ska man kunna spela in en Abbalåt i Polarstudion, det ska finnas interaktiva områden och ställen där man kan dansa, titta på scenkläder, göra en egen video och så tillfälliga utställningar till det. Men hallå, det är 2007! Singstar och Guitar Hero är redan en del av folkhemmet, och då kan folk välja vilka låtar de vill, de är inte tvugna att välja ABBA. 245 kronor är ganska mycket. Folk är ju inte beredda att betala 150 kronor för en CD längre.

Museet kommer tydligen att gå runt enligt beräkningarna om de får en halv miljon besökare om året. Gröna Lund har omkring en miljon besökare om året. Moderna museet hade ungefär 600 000 besökare -- när det var fri entré. En halv miljon personer som betalar 245 kronor för att sjunga med i ABBA-låtar år 2009: tillåt mig tvivla.

Etiketter: ABBA, fiasko, Stockholm

När jag bytte storbank lovade min nya bankman (en kvinna) att avsluta min gamla konto på min gamla storbank. Fint, då slipper jag fixa det själv, tänkte jag.

Tiden gick och ett månadsskifte passerade. Märkligt, tänkte jag, det har inte kommit några räkningar från kabeltevebolaget eller från bredbandsbolaget. Så jag fiskade upp min dosa till min gamla Internetbank och loggade in. Jodå, mina konton fanns kvar, fast de var tomma. Bland de elektroniska fakturorna hittade jag alla de fakturor som jag tycker jag borde fått i brevlådan, och nu var det för sent att betala dem i tid.

Nu ville jag verkligen stänga ned mitt gamla konto i den gamla storbanken, och jag ringde deras telefontjänst. De berättade att det inte alls gick att avsluta kontot via telefon, utan jag måste gå till ett bankkontor och lämna tillbaka min dosa till Internetbanken, sedan skulle allt vara klart.

Visst, det blev till att köa på bankkontoret. Minnen från förr väcktes där i kön -- tur att det finns Internetbanker tänkte jag. Efter en lång väntan och många menande blickar i kön var det min tur och jag släpptes fram till disken. Stänga kontot? Visst, lämna din dosa här och skriv under pappret här. Men tyvärr gick det inte att avsluta allting där på bankkontoret, de måste skriva ut en del papper och skicka hem till mig via post. Sedan skulle jag få skriva under dem och skicka in dem, och sedan skulle mitt konto avslutas.

Det var iallafall vad banktjänstemannen (en kvinna) sade till mig. Jag har fortfarande inte fått något hemskickat att skriva under, så än är jag inte ur deras klor.

Etiketter: Handelsbanken, Internetbank, kund, Swedbank

Kl. 23.00, Stockholms Tennishall: En match mellan mig och Peter slutar 5-4. Jämnt.
Kl. 23.41, Fridhemsplan: En kvinna i femtioårsåldern är berusad och sitter på marken. Två väktare sitter på huk och pratar med henne.
Kl. 23.49, Långholmsgatan: En man och en kvinna möts på refugen och förenas i en lång kyss.
Kl. 23.50, Långholmsgatan: En städbil kör i riktning mot trafiken och sopar gatan ren.
Kl. 23.51, Heleneborgsgatan: En man i femtioårsåldern sitter på trottoaren och lagar en cykel som står vänd uppochned.

Klart man vill bo i stan, här händer det saker!

Etiketter: Stockholm

När blir en middag ett totalt misslyckande? Så illa gick det inte igår, men efterrätten snubblade nära den gränsen. Det var nära ett totalt misslyckande när jag lagade crème brûlée: de stelnade inte. Det totala misslyckande undveks dock genom att jag slängde in några formar i ugnen mycket längre och varmare än vad receptet sade, och de stelnade hjälpligt. Så vi fick något att äta till slut, och det var ganska gott trots allt.

Det är ett typiskt problem med instruktioner och recept. Det kan stå "ställ i vattenbad i 150 grader i 20 minuter" i ett recept (just det receptet jag gick efter igår). Vad betyder det? Att vattnet ska vara varmt innan man ställer ner formarna i det? Eller är syftet med vattenbadet att kyla själva formen, så att all värme kommer uppifrån? 150 grader, då måste det väl stå i ugnen? Jag ogillar recept och instruktioner där det bara står hur man ska göra, men inte varför. Det gör att man inte kan reparera ett misstag, eller hitta andra lösningar. På ett par handdukar vi köpte står det "Tvätta i full maskin". Varför det? Blir de noppiga annars? Är det dåligt för miljön? Börjar de lukta illa annars?

Etiketter: instruktioner, mat, recept

Mindre än en månad kvar -- hur går det med mina nyårslöften? Nja, det ser ganska svårt ut att uppfylla det till alla delar. En sak jag satsade på var att bjuda gäster på mat hemma hos mig minst åtta gånger, och här är jag ganska långt från målet. Men jag har bjudit Jacob och Cajsa på mat nyligen, så lite bättre har det blivit. Och imorgon får jag matgäster igen.


Råstekt potatis, med ett stänk purjolök.

En sak jag lagat till mig själv för en tid sedan var råstekt potatis. Det är inte alls vad jag tänker bjuda på imorgon, och framförallt inte så som på bilden ovan: bara potatis med lite purjolök. Inte ens lite gröna ärter piffade jag upp den där måltiden med...

Löftet om att göra en egen kokbok är det som kommit närmast målet. Vi får se om jag hinner klart.

Etiketter: löften, mat